DN Debatt. ”Utan nationella prov famlar svensk skola i blindo”
DN DEBATT.
Regeringen vill avskaffa de nationella proven i årskurs 3 och 6, samtidigt som skolan står inför stora reformer. Det blir då omöjligt att veta vilka, om några, av förändringarna höjer elevernas resultat. Lärare och föräldrar får också svårt att välja väg framåt. Proven måste behållas tills vidare, skriver 15 experter inom ekonomi och utbildning.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Fallande Pisa-resultat är ett av flera skäl till att utveckla svensk skola. Regeringen vill bland annat införa en tioårig grundskola, nya läroplaner, förändrad stödundervisning, en stärkt lärarroll och ett nytt betygssystem. Ambitionerna är höga och reformlistan lång. Men för att avgöra om reformerna faktiskt fungerar måste vi kunna följa alla elevers kunskapsutveckling, oavsett om de är hög- eller lågpresterande.
Det är just den möjligheten som nu hotas. Regeringen har beslutat att avveckla de nationella proven i årskurs 3 och 6 (proposition 2025/26:195, regeringsbeslut U2026/01274). Proven i årskurs 9 ersätts av slutprov i den tioåriga grundskolans sista årskurs.
Nya standardiserade tester ska införas i årskurserna 1, 2, 3, 5 och 8, men de är avsedda att identifiera elever som behöver stöd. Tester som utformas för det syftet ger begränsad information om kunskaperna hos elever utan stödbehov. Enligt våra uppgifter har Skolverket dessutom beslutat att endast samla in statistik över vilka elever som klarar testerna, inte deras faktiska poängresultat.
Fram till slutprovet kommer det därmed att saknas nationellt insamlade och jämförbara kunskapsmått för den stora majoriteten av elever som inte behöver stöd. Det gör det svårare för lärare och skolledare att avgöra hur eleverna presterar i förhållande till andra, sätta rättvisande betyg och utveckla undervisningen. Eleverna får sämre information om sin kunskapsutveckling, och föräldrarna får ett sämre underlag för att välja skola.
Forskare och skolmyndigheter får svårare att avgöra vad som fungerar i klassrummet, medan politiker får ett sämre underlag för att fatta välgrundade beslut. Därmed försvagas förutsättningarna för en skola som vilar på vetenskaplig grund.
Det är viktigt att tidigt identifiera elever som behöver stöd, men skolans uppdrag gäller alla elevers lärande. Ett provsystem behöver därför utformas så att kunskapsutvecklingen kan följas för såväl hög- som lågpresterande elever, utan att provbördan blir för stor. Tester som enbart syftar till att identifiera stödbehov ger en alltför snäv bild av hela elevgruppens kunskapsutveckling. Om det dessutom endast registreras vilka elever som klarar testerna, går värdefull information om de flesta elevers kunskaper förlorad. Det försämrar möjligheterna att jämföra skolors resultat.
Vi ser tre allvarliga följder av de föreslagna förändringarna.
1.Reformerna blir svårare att utvärdera. För att bedöma effekterna av en insats är det viktigt att kunna jämföra resultatutvecklingen för elever med liknande förkunskaper. Annars finns en risk att skillnader som fanns redan från början felaktigt tillskrivs insatsen. Utan jämförbara kunskapsmätningar blir kommande reformer och insatser svårare att utvärdera på ett tillförlitligt sätt. Även utvecklingen av likvärdigheten och resultatskillnaderna mellan skolor blir svårare att följa. Kunskapsklyftorna mellan elevgrupper och skolor kan öka utan att andelen elever med stödbehov förändras nämnvärt. Växande resultatskillnader kan då gå obemärkta förbi och nödvändiga åtgärder utebli.
2.Förutsättningarna för välinformerade skolval försvagas. Nationellt jämförbar statistik över grundskolornas kunskapsresultat kommer bara att finnas för den sista årskursen. Resultat från låg- och mellanstadiet, som ofta är mest relevanta när föräldrar väljer skola, försvinner ur statistiken. Det blir inte heller möjligt att tillförlitligt beräkna hur mycket varje skola bidrar till elevernas kunskapsutveckling – skolornas så kallade mervärde. Föräldrar får därmed ett sämre underlag för att bedöma skolors kvalitet, vilket kan försvaga skolvalssystemets funktion.
3.Underlagen för att utveckla skolan försämras. Nationellt jämförbara kunskapsmått ger lärare och skolledare bättre möjligheter att sätta likvärdiga betyg och följa resultaten av den egna undervisningen. Utan sådana jämförelser försvåras arbetet med att utveckla undervisningen för hela elevgruppen, inte bara för elever som behöver särskilt stöd. Eleverna får också sämre möjligheter att bedöma sina prestationer och avgöra vilka kunskaper de behöver utveckla.
Det måste gå att förena behovet av att tidigt identifiera elever som behöver stöd med behovet av heltäckande information om skolans resultat. Vi föreslår tre åtgärder:
● Behåll de nationella proven i låg- och mellanstadiets sista årskurser tills en fungerande ersättning finns. Behoven av uppföljning, utvärdering och information om elevresultat måste vara tillgodosedda innan proven avvecklas.
● Utforma de nya testerna så att de mäter kunskaper i hela elevgruppen. Det måste vara möjligt att följa kunskapsutvecklingen även för medel- och högpresterande elever.
● Samla in elevernas poängresultat, inte bara uppgifter om vilka som klarar testerna. Att rapportera poängresultat bör inte innebära någon betydande ytterligare börda för uppgiftslämnarna.
Regeringen och Skolverket måste klargöra hur det nya provsystemet ska tillgodose behovet av heltäckande kunskapsmätningar innan förändringarna genomförs. Resultat som inte mäts och samlas in nu går inte att återskapa i efterhand, vare sig när de stundande reformerna ska utvärderas eller när framtida Pisa-resultat ska förklaras.
Skolan behöver reformer som förbättrar elevernas kunskaper. Men om de nationella proven i lägre årskurser avskaffas utan en fungerande ersättning blir det svårare att avgöra om reformerna fungerar, samtidigt som möjligheterna att utveckla skolan försämras.