När den arga folkhopen kom till Baloyis informella bosättning i Gansbaai flydde han upp i bergen. Att han har laglig rätt att vistas i Sydafrika spelade ingen roll för medborgargardet som gick hus till hus.
– De sade: ”Du är utlänning, du hör inte hemma i Sydafrika, du ska ut”, berättar 32-åringen för nyhetsbyrån AFP.
I Kleinmond en timme västerut flydde även Michael Markson från Malawi upp i bergen.
– De hade macheter... farliga verktyg för att jaga någon, säger han till AFP.
Liknande våldsamheter har utspelat sig på flera håll i Sydafrika de senaste veckorna, där främlingsfientliga, mer eller mindre löst sammansatta medborgargarden har tagit lagen i egna händer. De har tagit på sig att driva igenom en deadline satt av antimigrantorganisationen March and March: papperslösa ska lämna landet senast den 30 juni. Inför tidsfristen har folkhopar beväpnat sig med pinnar, piskor och knivar för att få migranterna att hörsamma uppmaningen.
”Traumatiserad”
Och många har lyssnat – eller åtminstone skrämts till lydnad. Den 14 juni uppgav Sydafrikas inrikesminister att närmare 2 800 migranter hade repatrierats till bland annat Nigeria och Ghana under en vecka.
Ytterligare tusentals – många av dem från Malawi och Moçambique – väntar på att kunna ge sig av.
– Jag är rädd och traumatiserad, säger malawiska Esnat Joseph, mamma till ettåriga trillingar, till BBC i Durban.
March and March vill att landets begränsade resurser gagnar fattiga sydafrikaner, enligt grundaren Jacinta Ngobese-Zuma.
– Alla länder prioriterar sina egna medborgare. Varför skulle inte Sydafrika göra det? sade hon till mediebolaget IOL i början av juni.
”Arvet från apartheid”
Flera mindre grupper har anslutit sig. Den gemensamma nämnaren är att de skyller Sydafrikas socioekonomiska svårigheter – med en arbetslöshet på närmare 33 procent – på migranterna.
”Medborgargardena livnär sig på den samhälleliga frustrationen och bristen på socioekonomiska rättigheter, på arbetslösheten och de jämlikhetsklyftor vi har som land”, säger människorättsaktivisten Mpho Makhubela i ett pressutskick från Human Rights Watch.
”Sanningen är landet fortfarande kämpar med den enorma uppgiften att ta itu med arvet från apartheid.”
Dagarna innan hundratals människor fördrevs från Gansbaai och Kleinmond brändes över 50 skjul ned i Mossel Bay längre österut. Fem moçambikier dödades, enligt Moçambiques regering. Sydafrikansk polis, som inte vill koppla dödsfallen till våldet mot migranter, hävdar att ”bara” två dödades.
President Cyril Ramaphosa har fördömt våldet, men samtidigt utlovat hårdare tag mot illegala migranter i landet.
Fakta: Sydafrika
Sydafrika vid Afrikas sydligaste spets är med sina 64 miljoner invånare (2024) Afrikas största ekonomi.
Flera år av ekonomisk tillväxt och relativ politisk stabilitet har skapat en välmående medelklass. Samtidigt är arbetslösheten hög och fattigdom, kriminalitet och korruption utbrett. De växande klyftorna, liksom stor invandring från grannländer, leder till allt större spänningar i samhället.
Mellan 1948 och 1994 bedrevs rasåtskillnadspolitik, apartheid, i landet. Apartheid gick ut på att separera svarta och vita under en rasistisk regim som bland annat förbjöd svarta från att röra sig fritt i ”vita” områden. Svarta och vita hölls även åtskilda på restauranger, sjukhus och offentliga transportmedel, och äktenskap mellan människor av olika hudfärg förbjöds.
I april 1994 hölls de första allmänna valen där alla fick delta, oavsett hudfärg. Afrikanska nationalkongressen (ANC) med Nelson Mandela i spetsen vann en jordskredsseger. Sedan dess har partiet, som utgjorde en motståndsrörelse under apartheidtiden, dominerat politiken.
Stödet har dock minskat gradvis, och efter valet 2024 tvingades ANC bilda en samlingsregering för att kunna fortsätta regera.
Källa: Landguiden/UI