Mjeeeeeeäu!
Är det en osmord dörr som gnekar över Djurgården? En katt i målbrottet?
Tyvärr är det en 42-årig sillmjölke till sportreporter som skakar hand med en dubbelt så gammal roddare. Höstsol strilar genom lövverken och kastar mjuka skuggor över bryggan där Manouchehr Arastoupour står och hälsar.
Sicka fingrar han har.
Fem vakuumpackade majskolvar med gripkraft som en harpyja.
Bär båten på egen hand
84-åringen hukar sig ner mot båten, fäller ihop kroppen och fäster årorna i sina tullar. Och så ror han iväg.
Först vinglar det lite. Små vågsvall ser ut att slå in i den öppna scullern.
Men så får Manouchehr upp farten och glider genom vattnet, försvinner under Djurgårdsbrunn och återvänder.
– Jag brukade ro varje dag. Men ibland slarvar jag och tränar bara varannan, säger han.
Kan du krossa en kokosnöt med näven?
– Mm.
Han hivar upp båten på axeln, ett enormt åbäke ovanpå en kort farbror, trippar med den mot land och torkar av skrovet med en handduk. Tar en trappa upp i Stockholms Roddförenings klubbhus som restes år 1913 och slår sig ner vid ett träbord.
Manouchehr föddes i den iranska hamnstaden Babolsar 1942. Som pojke simmade han i och rodde på Kaspiska havet, innan vuxenlivet tog vid och han fick anställning på en bank.
Svartlistades på arbetsmarknaden
När mullorna tog över makten i den islamiska revolutionen 1979 klassades han som en fiende till regimen och kastades i fängelse ett år. Därefter var han svartlistad på arbetsmarknaden och flyttade norröver för att skapa ett bättre liv åt familjen.
Via Borås kom han till Stockholm. I Barkarby hittade han en mataffär att köpa och driva. Men det var här på roddklubben år 1985 som Manouchehr Arastoupour fann sitt nya hem.
– Vi har aldrig kunnat åka tillbaka till Iran. Men det är så fint här i Sverige. Hela familjen tyckte om det direkt, säger han.
Vad var det bästa med rodden?
– Min kompis Bosse Berglund. Vi brukade åka till Finland och ro ett 65 kilometer långt lopp.
Den gruvhuggne mannen reste runt världen med sina nya vänner. Han rodde i Australien, Finland, Spanien och USA. För varje decennium gick det bättre och strax efter att Manouchehr hade fyllt 80 år nådde han sin topp.
I Pretoria 2023 vann han två guld i World Rowing Masters Regatta, ett slags inofficiellt veteran-VM. I Berlin året därpå dubblade han skörden och i slovenska Bled i september 2026 blev det ytterligare fyra guld.
– I Sydafrika trodde de inte på att jag var 80 år. De sa att jag måste vara 65, säger Arastoupour och mullrar av belåtenhet.
De trodde att du ljög?
– Hahaha. Ja, precis.
Lever som elitidrottare
Titeln på Sportbladets artikelserie ”Okända världsmästare” är svår att missförstå. Vi träffar och belyser svenskar som blivit bäst i världen inom sitt gebit, men ändå inte har nått rampljuset. På sätt och vis är deras bedrifter jämförbara med Armand Duplantis och Frida Karlssons, ändå är deras verkligheter helt väsensskilda.
Man kan betrakta Sveriges äldste roddarmedaljörs bedrifter på två sätt.
Det ena är att konkurrensen är klen. I regattorna tävlar han med en internationell besättning om fyra eller åtta man, där Manouchehrs båt sällan är först i mål. Att han ändå tilldelas guld beror på att olika åldersklasser ställer upp i samma lopp.
Därtill var ett av de fyra gulden från i år ett slags hederspris för deltagande trots hög ålder.
Det andra sättet att se på saken är att svensken befäster sin position som världsbäst redan under förberedelserna. Vem som helst får anmäla sig till tävlingarna, men nästan ingen annan roddare född på 40-talet orkar hålla sig i form och ta sig till Slovenien.
Manouchehr Arastoupour lever som elitidrottare. Han äter aldrig smör eller grädde och unnar sig på sin höjd ett litet glas vin emellanåt. Han visualiserar redan 2027 års veteran-VM.
– Till frukost äter jag ägg och gröt.
När åt du chips senast?
– Chips är för barn.
Tar aldrig åldern ut sin rätt?
– Ibland har jag ont. Jag har opererat mig några gånger. Men jag vilar aldrig utan tränar då också. Då slutar det göra ont och blir det bättre.
Om vi träffas här på roddklubben om tio år, kommer du fortfarande att vara aktiv då?
– Ja.
Du tror att din kropp orkar?
– Ja.
Är du en okänd världsmästare? Känner du någon som vunnit titeln men inte fått uppmärksamheten den förtjänar? Tipsa gärna vår reporter på kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se