Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
”Real life, baby”, utropade Elon Musk på den direktsända lanseringen av Teslas nya bilmodell Roadster. Sportbilen gasade upp för en ramp, sköts ut i luften och utförde en akrobatisk volt innan den landade på alla fyra.
Ännu en av Silicon Valleys pojkdrömmar såg ut att bli verklighet när Musk fick en Tesla att flyga. Nåja, åtminstone att skutta lite. Inför publikens jubel avslutade han: ”En vän till mig, Peter Thiel, sa en gång att framtiden lovade oss flygande bilar, men att vi i stället fick 140 tecken”. Han syftade på den tidigare teckengränsen för inlägg på Twitter (numera X) som Musk köpte 2022.
Thiels poäng var att techjättarna revolutionerat våra digitala plattformar medan utvecklingen i den fysiska världen hamnat på efterkälken. Nu har Musk åtminstone försökt infria löftet med hjälp av rymdteknik från sitt andra företag SpaceX.
Men SpaceX framgångar sträcker sig långt bortom Teslabilar. Företagets satellitnätverk Starlink har blivit avgörande för den ukrainska arméns kommunikation och drönaroperationer vid fronten. Förra veckan beordrade Musk, enligt Wall Street Journal, begränsningar av Ukrainas satellituppkoppling som slog ut delar av drönarförsvaret.
På ett ögonblick kunde alla se hur beroende Europas säkerhet är av en enda amerikansk entreprenörs teknik. Och när denne samtidigt måste hålla sig väl med en nyckfull president blir beroendet än mer sårbart för politiska påtryckningar. Det är risken med att låta en aktör få ett sådant tekniskt övertag.
Visst, Musks framgångar visar vad kapitalismen förmår när den är som bäst.
Visst, Musks framgångar visar vad kapitalismen förmår när den är som bäst, men också vad som händer när konkurrensen uteblir. Europas underläge beror delvis på att vår rymdindustri är splittrad mellan länder och företag. I fjol sköts bara sju procent av de europeiskt ägda satelliterna upp med europeiska raketer. Samtidigt har Washington varnat för att materiella resurser till europeiska länder försenas på grund av kriget mot Iran. Och även om EU försöker öka sin självständighet genom en omfattande satsning på satellitsystemet IRIS, väntas de första satelliterna nå rymden 2029.
Men ett säkerhetspolitiskt oberoende kan inte vänta på att Bryssels satelliter ska komma i omloppsbana. Europa behöver samla sina industriella krafter och låta entreprenörerna tävla om att utveckla den bästa och billigaste rymdtekniken. I nuläget är det svårt att utmana Musk när politiska regleringar och nationella särintressen begränsar konkurrensen inom industrin.
För medan mannen som vill kolonisera Mars får bilar att skutta med rymdteknik står Europa kvar på marken. Det är en sårbarhet som andra kan utnyttja. Att kunna mäta sig med Elon Musk har därför blivit en fråga om Europas säkerhet.
Läs även