Äntligen hade det blivit vår. Gösta och jag hade bestämt oss för att paddla längs Leaf Lake upp till Aikens Lake över en veckända. Leaf Lake är en långsmal sjö. Väldigt l-å-n-g-smal.
Jag hade förpaddeln. Förpaddeln har nackdelen att man måste paddla hela tiden. Till skillnad från akterpaddeln, som styr och får lite vila av det.
Jag hade tillbringat vintermånaderna i Winnipeg hemma på Lansdown Avenue och på Dunsky Advertising i North Star In. Jag hade inte rört på mig under hela den här tiden, nu var jag ute och paddlade i en sinnessjukt lång sjö. Vi skulle ända till slutet på Leaf Lake. Vi paddlade. Det blåste motvind. Timma efter timma.
När vi äntligen kom i land sent på eftermiddagen orkade jag knappt gå. Trötta och hungriga reste vi tältet och gjorde i ordning för natten. Gösta började laga middag. Jag sa att jag skulle vila mig lite och kröp ner i sovsäcken. Jag somnade – och sov till nästa morgon. Gösta hade försökt väcka mig när maten var klar. Det hade inte gått. Han fick äta middag själv. Jag var sömnigare än hungrig.
Stör mig inte.
Sömn är ett okontrollerbart och mystiskt tillstånd. Det sägs att det är vår hjärna som behöver vila. Men den vilar ju sig inte, den hittar på en massa konstigheter medan vi sover. Den drömmer. Fullkomligt obegripliga och fantastiska saker.
Den borde sova.
Gudskelov minns jag oftast inte mina drömmar, men de jag kommer ihåg är egendomliga. Människor som berättar sina drömmar för en är lika tröttsamma som de som försöker berätta filmer, så jag skall hålla det kort: I tio-, tolv årsåldern hade jag en återkommande mardröm som jag ännu minns. I korthet gick den ut på att jag snubblade i källartrappan på Saltvik i Askim. Jag tog ett steg, snubblade och föll – och föll – och vakande alltid upp alldeles innan jag slog i betonggolvet.
En dröm jag faktiskt kommer ihåg reminiscenser av tilldrar sig i ett samhälle som mest liknar ett skrotupplag med förfallna byggnader och stora vattenpölar på gatorna och påminner om någon film av Andrej Tarkovskij. Jag försöker att tillsammans med en vit häst ta mig därifrån. Det är ingen mardröm, men jag vet inte var jag befinner mig eller varför. Jag leder den vita hästen i tömmarna, den konstrar och stegrar sig, sliter sig och galopperar i väg längs den vattenfyllda gatan med vattnet sprutande om hovarna, och jag känner mig övergiven. Jag går vidare och träffar på en dvärg i den rosafärgade gryningen. Han ser försmädlig ut och behandlar mig överlägset.
I en annan reminiscens är jag vilse i Partille och försöker hitta till Willys. Det är ingen mardröm, det är en förvånande dröm.
Vilse i Partille?
Så håller min hjärna på när jag sover. Det är en riktigt knäpp hjärna. Egentligen skulle den ju vila sig, varför stänger den inte bara av och sover den också?
Man somnar när man gått och lagt sig. Det är märkligt, man lägger sig ner, sluter ögonen och så somnar man. Jo, man är trött, man har gäspat en del under de sista vakna timmarna, man kanske läser lite i någon tråkig bok innan man gosar ner sig för att sova – och plötsligt är man medvetslös.
Och man sover ända tills väckarklockan, som är ställd på 6:45, väcker en. Men den väcker en inte förrän 6:52. Det är en väckarklocka som väsnas rejält, och den har hållit på att väcka en i sju minuter utan att man vaknat. Man sover, och det är inte illa.
När vi sover är vi medvetslösa. Fullkomligt försvarslösa. Helt väck.
Men vi kan vara lättväckta. Vakna av minsta lilla ljud, eller av att tågen inte går på Västra stambanan. Det har blivit så tyst att man vaknar av det.
Eller också kan man inte somna alls. Man ligger vaken i natten, det kommer ingen sömn. Vad man då till slut gör är att gå upp och ta med sig en bok ner i köket, hälla upp ett glas mjölk, äta några kex och läsa en stund, gå upp igen och krypa ner i den svala sängen och försöka sig på att somna. Det kan lyckas.
Redan efter sexton vakna timmar börjar det bli svårt att tänka klart. Man kan inte hålla sig vaken i mer än tre dygn. Man får sämre reaktionsförmåga, blir förvillad och börjar så småningom hallucinera. Sömnbrist är dock inget livshotande tillstånd. Hjärnan stänger av när den inte klarar av att vara vaken längre.
Och man somnar.
GP Världens gång
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.