För några dagar sedan kom jag över ett sällsynt exemplar av Se Extra, den klassiska svenska bildtidningen, från november 1956, ägnades helt åt den ungerska revolutionen med anledning av det enorma allmänintresset och händelsernas stora betydelse.
Revolutionen inleddes den 23 oktober 1956 med en fredlig studentdemonstration i Budapest och utvecklades snabbt till ett landsomfattande uppror. Vanliga medborgare reste sig modigt mot den förtryckande regimen och krävde de sovjetiska truppernas tillbakadragande från Ungern, införandet av ett flerpartisystem, fria och rättvisa val samt yttrandefrihet. Några dagar senare krossades deras djärva försök brutalt av sovjetiska styrkor, vilket förvandlade Ungerns största städer till krigszoner endast elva år efter andra världskrigets förödelse.
”Varför?” frågade journalisten i Se Extra, som var uppriktigt chockerad, precis som det svenska samhället i stort. Bilderna talade för sig själva. En nations kamp för självbestämmande slutade i tragedi: tusentals dödades, tiotusentals fängslades, otaliga familjer splittrades och omkring 200 000 ungrare tvingades fly landet. Men inte alla flydde. För dem som stannade väntade mer än trettio års kommunistiskt styre och återkomsten av en kommunistisk-socialistisk diktatur.
Även om revolutionen till slut slogs ned kom de ungerska hjältars insatser att etsa sig fast i världens moraliska minne. De visade att en revolution kan besegras och ändå förändra historiens gång, och att längtan efter frihet kan övervinna fängelsernas fasor, avrättningar, exil och påtvingad tystnad. Den frihet som Centraleuropa har åtnjutit sedan 1989 började inte då; dess grund lades trettiotre år tidigare på Budapests gator.
1956 är inte bara ungersk historia. Revolutionen blev en symbol för internationell solidaritet och ett uttryck av enastående mod. Sverige visade den tiden enorm solidaritet och generositet genom att stödja otaliga solidaritetsaktioner och välgörenhetsinitiativ för ungrarna och framför allt genom att ta emot omkring 9 000 ungerska flyktingar. Mottagna med respekt och öppna armar av det svenska folket kunde de bygga upp sina liv på nytt och blev en integrerad del av det svenska samhället, samtidigt bidrog de till Sveriges utveckling och framgång under de följande årtiondena. Ungern känner en djup tacksamhet gentemot Sverige för dessa insatser och betraktar 1956 som en viktig länk mellan våra två nationer och samhällen, präglad av gemensamma minnen och starka mellanmänskliga band.
Nu, sjuttio år efter dessa tragiska händelser, står vi närmare varandra än någonsin som partner och allierade i EU och Nato. Vi har nyligen uppmärksammat 20-årsjubileet av vårt starka försvarssamarbete, som tydligt illustreras av det ungerska flygvapnets användning av Saabs Gripen-stridsflygplan.
Sedan den nya ungerska regeringen tillträdde i maj i år har den politiska dialogen fått ny kraft, vilket banar väg för ett ännu djupare bilateralt samarbete. Vi står tillsammans inför gemensamma utmaningar och delar i många frågor samma syn inom EU, bland annat när det gäller att verka för en meritbaserad utvidgning, stärka Europas konkurrenskraft, bekämpa illegal migration samt motverka organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Ungern är en pålitlig allierad inom Nato, och vi vill även utforska ytterligare möjligheter att utveckla samarbetet mellan Visegrádländerna och den nordisk-baltiska regionen.
Vårt ekonomiska samarbete ökar också i tempo. Svenska industrijättar som Ericsson, Electrolux, Alfa Laval, Atlas Copco, Autoliv, Nolato, Volvo eller IKEA är sedan länge väl etablerade i Ungern och hör till de ca 150-180 aktiva svenska företag som sysselsätter omkring 17 000 ungrare. Ungern har dessutom vuxit fram som ett centrum för forskning och utveckling med högt förädlingsvärde, delvis drivet av Ericssons och Saabs innovationscenter.
Den bilaterala handeln har ökat med nära 30 procent under det första halvåret i år och uppgick till omkring 25 miljarder kronor på bara sex månader. Den senaste tidens politiska utveckling i Ungern har skapat nya möjligheter för svenska investeringar i landet. Dessutom ger den ungerska regeringens åtagande att införa euron så snart som möjligt ytterligare stabilitet åt det ungerska investeringsklimatet. Återöppnandet av Erasmusprogrammen hjälper också ungerska universitet att återknyta banden till europeiska akademiska och vetenskapliga nätverk, vilket ger ytterligare drivkraft åt innovation och den fortsatta expansionen av forskning och utveckling i landet.
Hjältarna från 1956 hade ett enkelt mål: frihet för Ungerns folk. I sin kamp omfamnade de också de värderingar som västvärlden bygger på, värderingar som gäller även i dag. 1956 påminner oss också om att frihet inte är ett arv som vi får en gång för alla, utan något som ständigt måste försvaras och vinnas på nytt. Just därför är den 23 oktober inte bara en nationell helgdag för ungrarna: den är en hyllning till internationell solidaritet, till frihetskampen i Centraleuropa och till alla dem som tar avstånd från förtryck, tyranni och auktoritärt styre.
Budskapet från 1956 är tydligt: friheten är aldrig självklar och alltid värd att kämpa för.
dr Péter Palóczi, Ungerns ambassadör i Sverige