Märkligt nog har jag funderat på idén om en ”Googlebook” i drygt ett decennium nu – trots att en sådan produkt officiellt bara har funnits i några månader.
Jag är nämligen relativt ovanlig i teknikjournalistikens värld, eftersom jag både har skrivit om Android och Chrome OS ända sedan plattformarnas tidigaste dagar och samtidigt aktivt använt enheter från båda ändarna av dessa ekosystem i mitt eget dagliga liv under hela den tiden. De flesta teknikskribenter brukar vara Iphone-ägare och Chromebook-skeptiker som betraktar denna del av den digitala världen utifrån – ungefär en gång om året, när viktiga nya enheter dyker upp för utvärdering – utan att ha perspektivet hos någon som verkligen är nedsänkt i den dag ut och dag in.
Denna skillnad blir alltid smärtsamt uppenbar när man läser en recension som oändligt svamlar om verklighetsfrämmande Iphone-jämförelser och kommentarer om hur begränsande Googles Chrome OS-koncept är – ståndpunkter som helt enkelt inte stämmer för oss som lever i dessa ekosystem och omfamnar de filosofier de erbjuder.
Det här kommer inte att bli en sådan recension, och jag har kanske mer än någon annan varit ivrig att få tag på en av Googles nya Googlebooks, som kombinerar Android och Chrome OS, ända sedan de första vaga antydningarna om dessa enheter dök upp tidigare i år.
Så ha det i åtanke när jag säger följande, ur perspektivet av någon som verkligen ville älska den här produkten: Att använda en Googlebook är en oerhört märklig upplevelse – särskilt när man behandlar den som en vanlig bärbar dator, precis som Google positionerar den, och förlitar sig på den för att få riktigt arbete gjort.
Men mitt i all denna märklighet finns det några verkliga höjdpunkter tillsammans med massor av spännande, om än ofärdig känns det, potential.
Så här har det varit att försöka arbeta på en Googlebook – närmare bestämt Lenovo Googlebook, som säljs för 1 149 dollar (och som jag fick låna av Lenovo för att kunna skriva den här artikeln).
Först och främst, låt oss backa lite och sätta scenen för vad vi egentligen pratar om här.
Googlebook är en ny typ av bärbar dator som skapats av Google och tillverkats av en rad olika tredjepartstillverkare – Acer, Asus, Dell, HP och Lenovo, för att nämna några.
Den är tänkt att utgöra en slags vidareutveckling av Chromebook, den ursprungligen enkla bärbara datorn som Google lanserade 2012 och som långsamt förvandlades från en avskalad webbportal till ett ”allt-i-ett-operativsystem” – ett system som kör webbappar, Android-appar, Linux-appar och ibland till och med Windows-appar, för företag som har specifika behov som inte kan tillgodoses på något annat sätt.
Men medan Chrome OS och Android med tiden kom närmare varandra och blev mer sammankopplade, lägger Googlebook OS – det lite klumpiga namnet på operativsystemet som utgör hjärtat i varje Googlebook – allt detta åt sidan för att satsa på en nystart. Programvaran här har Android som kärna tillsammans med en rad optimeringar utformade för att införa inslag av Chrome OS-liknande element och få allt att kännas mer anpassat för en bärbar dator.
Med det i åtanke känns det både omedelbart bekant och irriterande förvirrande att börja använda en Googlebook. Gränssnittet påminner mycket om Android, vilket är trevligt, men det känns inte heller helt i linje med hur man förväntar sig att arbeta på en dator. Det är en något störande blandning, och det är svårt att komma in i det för att känna sig bekväm med att arbeta.
Det gäller även relativt små detaljer, som att klockan sitter i skärmens övre vänstra hörn istället för i det nedre högra hörnet – där man förväntar sig att den ska sitta på de flesta datorer som inte är tillverkade av Apple. Det är en liten sak, men det stör mig varje gång jag försöker kasta en blick på klockan under dagen. Denna utformning liknar visserligen Android, men den känns helt enkelt inte rätt i den här miljön eller i förhållande till vad i stort sett alla vi som överväger att skaffa en sådan här enhet har lärt oss att förvänta oss av en dator sedan länge.
JR Raphael / Foundry
Det gäller även kortkommandon, som inte fungerar på samma sätt som i Chrome OS – inte ens grundläggande, vanliga saker som att öppna objekt i aktivitetsfältet. (Googlebook OS har visserligen ett imponerande utbud av anpassningsbara kortkommandon, om man lyckas hitta dem, men det finns massor av nya kombinationer och muskelminne som måste inläras.)
Förvirringen är dock förmodligen mest påtaglig när det gäller apparna, där Google verkligen satsar hårt på Play Store och idén att Android-appar ska vara det främsta sättet att få saker gjorda, trots att Android-appar ofta inte är idealiska – eller i vissa fall inte ens tillgängliga – i en produktivitetsinriktad datormiljö.
JR Raphael / Foundry
Åtminstone en av Googles egna appar löser detta på ett elegant sätt. När du installerar Google Kalender från Play Store får du i princip bara ett app-liknande skal runt Kalenderns webbplats, och du kan använda Android-appens widget vid sidan av det, om du vill. (Nackdelen är att du inte kan använda den motsvarande Android-appen fullt ut även om du vill, eftersom det inte finns något enkelt sätt att installera den – och, märkligt nog, finns inte samma kombination av webb- och widget tillgänglig för andra Google-appar, som Gmail eller Drive, där du endast får webbversionen och ingen möjlighet att använda tillhörande Android-widgets.)
JR Raphael / Foundry
Och eftersom versionen av Chrome på en Googlebook ser ut och känns som den fullständiga skrivbordsversionen av webbläsaren – precis som man kan förvänta sig på en Chromebook eller vilken annan stationär dator som helst – fungerar det oftast bra att förlita sig på denna ovanliga blandning av webb- och Android-gränssnitt för produktivitet. Oftast.
När jag arbetar i Docs, med så få som fem eller sex flikar öppna, stöter jag fortfarande på ett sporadiskt problem där fliken helt enkelt blir tom i en sekund eller två och sedan kommer tillbaka – vilket, det räcker att säga, inte direkt är optimalt för arbetet.
E-postappen jag använder, Superhuman, verkar vara helt inkompatibel här. Webbversionen (som drivs av ett Chrome-tillägg) ger fel varje gång jag öppnar den, och Android-appen är uppenbarligen inte avsedd för användning på stor skärm med tangentbord och mus, vilket resulterar i en otroligt besvärlig upplevelse.
Produktivitetsverktyget Notion dök samtidigt upp för mig som ett av de verktyg som Googlebook föreslog och som är optimerat för användning på datorer, så jag följde det tipset och installerade Notion-appen för Android – bara för att upptäcka att appen är mycket mer besvärlig och begränsad på en bärbar dator än den vanliga Notion-webbupplevelsen, där alla funktioner är tillgängliga och kortkommandona fungerar som förväntat. Så jag bestämde mig för att försöka installera Notions webbapp för att enkelt kunna komma åt den löpande, men stötte då på ett mystiskt fel.
JR Raphael / Foundry
Åh nej.
Sedan finns det något som Slack, som du kan installera från Play Store men med en tydlig varning om att det är ”bättre på webbplatsen”. Okej, då: Man går till webbplatsen, försöker logga in och installera webbappversionen därifrån, och… där är det där förbaskade ”kan inte installeras”-felet igen. (Google säger att de lanserade en uppdatering förra veckan som gör det möjligt att installera vilken webbsida som helst som en webbapp, men i skrivande stund – trots att den uppdateringen finns på min enhet – kvarstår samma mönster med felmeddelanden.)
Andra appar verkar fungera bra men beter sig sedan på konstiga och oväntade sätt. Jag försökte till exempel installera Android-versionen av Vivaldi, och den installeras och öppnas utan problem – men ger sedan ett felmeddelande varje gång jag försöker öppna en webbplats i den. Det händer definitivt inte på en Chromebook, och inte heller de andra ovannämnda problemen.
Det finns helt enkelt massor av sådana konstiga saker, där det känns som en typisk Google-produkt som inte är helt färdigutvecklad. För att vara rättvis kan det åtminstone delvis bero på att tredjepartsapputvecklare ännu inte stöder det som krävs för full optimering i den här nya miljön – men hur som helst, är det den upplevelsen man får på en Googlebook just nu, och det är ett alltför välbekant hönan-och-ägget-problem där det är omöjligt att säga hur lång tid det kan ta innan det löses.
En något relaterad anmärkning: Även om möjligheten att installera Linux-appar tekniskt sett finns på en Googlebook, är det inte alls en användarvänlig upplevelse. Installation av Linux-appar är endast tillgänglig i begränsad utsträckning inom ramen för en kommandoradsterminal, och sådana program integreras följaktligen inte i startmenyn eller Googlebooks huvudgränssnitt. Det innebär att det inte finns något riktigt sätt att använda dem som en del av den vanliga Googlebook-upplevelsen – vilket är synd, eftersom tillgången till dessa mer traditionella skrivbordsappar på Chrome OS i hög grad bidrog till att fylla viktiga funktionsluckor för många människor och företag. (Google säger att bättre stöd för Linux-appar vagt sett finns ”på planen”.)
De olika lager som Google skapade för att göra Windows-appar tillgängliga för företag i Chrome OS finns inte heller i den här miljön. Den officiella linjen, som en talesperson för Google förmedlade till mig, är att ”Googlebook följer en fundamentalt annorlunda arkitektonisk väg än tidigare plattformar” och att de ”inte försöker lappa ihop äldre pc-mjukvarulager eller förlita sig på Windows-emulering för att få en bärbar dator att fungera”:
Istället är Googlebook OS byggt direkt på Android-teknikstacken med Chrome OS:s grunder för datorer, vilket kombinerar världens största ekosystem för inbyggda appar med en kompromisslös, fullfjädrad Chrome-webbläsare för datorer.
Detta gör det enklare än någonsin för utvecklare att skapa en äkta appupplevelse i desktop-klass.
Det låter ju bra i teorin – men vad har jag som blivande Googlebook-ägare för nytta av det just nu, när de flesta utvecklare ännu inte har skapat dessa ”äkta appupplevelser i desktop-klass” för den här miljön? Eller när du är en företagsanvändare vars företag har precis samma typ av ”äldre” programvarukrav som fick Google att arbeta så hårt med stöd för Windows-appar på Chromebooks och behålla det alternativet på den arenan ?
För- och nackdelar och mer förvirring
Låt oss ta en paus från det märkliga ett tag och fokusera på några positiva aspekter – för, återigen, det finns något onekligen häftigt med att uppleva Android i en bärbar dator och se alla sätt på vilka en Googlebook samverkar med en Android-telefon för att göra livet enklare.
Först och främst avviker Googlebooks från den sedan länge etablerade minimalistiska Chromebook-standarden för att ge dig ett helt anpassningsbart skrivbord – med möjligheten att skapa valfria arrangemang av genvägar och widgets, precis som du kan göra på en Android-startskärm. Det är absolut en välkommen utveckling jämfört med den mer begränsande Chrome OS-modellen och något jag länge hoppats på att få se inom det området, och att ha dessa välbekanta former av interaktiv information rakt framför sig medan man arbetar är ett otroligt användbart tillskott.
JR Raphael / Foundry
Att enkelt kunna komma åt filerna på din telefon utan krångel är också en smidig funktion, för de tillfällen då behovet uppstår. När din Googlebook väl är ihopkopplad med din Android-telefon öppnar du helt enkelt appen Filer på den bärbara datorn, och du kan se och interagera med alla filer på din telefon direkt. (Dock är appen ”Filer” i övrigt tyvärr mycket mer avskalad och begränsad än motsvarigheten i Chrome OS – så du kan till exempel inte dra och släppa direkt från telefonen till någon specifik mapp på ditt lokala lagringsutrymme eller på Google Drive.)
JR Raphael / Foundry
När det gäller hårdvaran har Lenovo gjort ett fantastiskt jobb med sin första Googlebook-enhet. Det här är en riktigt snygg bärbar dator – ett nöje att hålla i, med en nästan silkeslen yta på ovansidan och en genomtänkt räfflad undersida för extra grepp när du bär den. Systemet har en vacker (och stor!) 15,3-tums skärm, ett utmärkt tangentbord och styrplatta samt överraskande bra högtalare. Alla dessa kriterier är uppfyllda.
Lenovo
Men det är upplevelsen inuti hårdvaran som betyder mest, särskilt här – så, tillbaka till det:
Bortsett från installation av inbyggda appar är ett viktigt försäljningsargument för Googlebook hur den kan strömma appar från en ansluten Android-telefon – vilket innebär att du kan köra en app från din telefon på datorn, med andra ord, utan att appen är installerad lokalt på själva Googlebook.
Det är ett lite förvirrande koncept att sätta sig in i, särskilt eftersom du också kan installera de flesta av samma appar direkt från din telefon till Googlebook om du vill (och med tanke på att det här är en renodlad Android-enhet går det betydligt smidigare och snabbare att installera och köra Android-appar på den än vad du vanligtvis upplever på en Chromebook). På grund av detta – precis som med den motsvarande strömningsfunktionen som funnits tillgänglig på Chrome OS de senaste åren – verkar det vara något som för de flesta, för det mesta, kommer att vara mer förvirrande än fördelaktigt.
JR Raphael / Foundry
Med det sagt har jag stött på ett par situationer där det verkade som att funktionen kunde vara praktisk. För det första behövde jag hämta en kod för tvåfaktorsautentisering från Authy, som endast finns som mobilapp. Ett perfekt användningsfall, eller hur?
Tja, inte riktigt: Googlebook lät mig inte streama Authy-appen från min telefon och gav mig istället ett felmeddelande: ”Kan inte casta innehåll. Detta innehåll är begränsat.” Så då tänkte jag att jag kanske istället skulle installera Authy direkt på Googlebook, men tyvärr: Appen ”finns inte tillgänglig på Google Play på den här enheten”. Bah.
En annan gång försökte jag öppna Google Wallet från min telefon för att hämta information från mitt försäkringskort, som jag har sparat i den tjänsten. Det fungerade, till en början – men sedan fastnade appen hela tiden på en laddningsskärm varje gång jag försökte öppna något.
Det enda tillfället då appströmningen har varit till hjälp är med aviseringar: Varje gång du får en ny avisering på din anslutna Android-telefon visas den som ett popup-fönster i det övre högra hörnet av Googlebooks skärm. Samma åtgärder som finns i aviseringen på din telefon, till exempel att markera något som läst eller svara direkt, finns även på datorn, och du kan klicka på aviseringen för att öppna den tillhörande appen i fullskärmsläge på din bärbara dator – precis som du skulle göra på din telefon, fast allt sker i ett fönster på Googlebook.
Det är en smart liten dold funktion och utan tvekan den bästa delen av appströmningsfunktionen, även om du inte nödvändigtvis tänker på att du använder appströmning när det händer.
Ett annat viktigt försäljningsargument är tillägget av AI-orienterade funktioner i Googlebooks operativsystem. Detta inkluderar en Magic Pointer-funktion som låter dig vicka på markören för att kalla fram Gemini och fråga den om ett specifikt text- eller bildområde på skärmen – vilket är bra, men inte något jag själv använder särskilt ofta. Det som verkar vara det mest användbara löftet är möjligheten att agera på information, till exempel att skapa ett kalenderhändelse utifrån ett specifikt område i ett e-postmeddelande eller SMS på skärmen, men enligt min erfarenhet har noggrannheten när det gäller att få detaljerna rätt i sådana situationer varit ganska ojämn.
Sedan finns det det integrerade Rambler-systemet för konversationsbaserad röst-till-text-omvandling (som man ser på Googles senaste Pixel-telefoner). Det fungerar bra, men är inte utformat som ett direkt dikteringsverktyg; istället justerar och omskriver det ditt osammanhängande tal (därav namnet) för att, enligt systemet, göra det bättre. Det är mycket praktiskt när du snabbt slänger ihop ett textmeddelande medan du går eller kör, men om du inte gärna vill förlora din egen specifika stil, dina avsikter och din röst i längre datorgenererade meddelanden, verkar det inte vara något du skulle använda särskilt mycket i affärssammanhang – även om det givetvis kan vara praktiskt att ha tillgång till ibland.
Som ofta är fallet med Googles produkter, och särskilt med AI-funktioner, är några av de mindre, mindre uppseendeväckande detaljerna i Googlebook mycket mer intressanta än de flashiga huvudfunktionerna.
Sammantaget är det en förbryllande bild.
Framför allt är den fråga som ständigt dyker upp i mina tankar – återigen, som någon som fullt ut omfamnar Android och ofta arbetar på en Chromebook – helt enkelt: Vem är den här avsedd för? Och, i sitt nuvarande skick, för vem kommer den att vara en meningsfull uppgradering och lockelse jämfört med andra befintliga alternativ?
Jag kan inte sluta tänka på hur just den här konfigurationen skulle kunna bli ett helt fantastiskt, uppgraderat gränssnitt för en Android-surfplatta, med rätt typ av hårdvara runt omkring. Man skulle få den välbekanta Android-liknande miljön, optimerad för en större skärm, och möjligheten att kombinera den med en mer stationärliknande upplevelse i Googles kärnappar – inklusive Chrome, för en mindre begränsad aktiv webbupplevelse när man ansluter ett tangentbord (eller vänder på en konvertibel enhet för att få ett sådant).
Men som Googlebook ser ut just nu vet jag helt enkelt inte om den redan är en bra ersättning för en Chromebook – eller någon annan bärbar dator – särskilt när det gäller att faktiskt få arbete gjort. I bästa fall känns det som en ganska linjär utveckling med några klumpiga justeringar och förbehåll. I värsta fall kommer det att bli en riktig utmaning för vissa att använda den på det sätt som de behöver en bärbar dator för att arbeta. Och jag är helt enkelt inte säker på vad som tillförs, ur ett praktiskt perspektiv, som gör att det hela är värt besväret.
Vad vi kan säga är att Google har en historia av att lansera produkter som fortfarande är lite ofärdiga, och ibland utvecklas dessa produkter med tiden – ibland ganska snabbt! – och blir till slut fantastiska. Tänk bara på hur mycket Chrome OS har förändrats från sin allra första form till hur det ser ut idag.
Samtidigt har Google också en irriterande vana att byta inriktning, ge upp och misslyckas med att fullfölja produkter som en gång var starkt hyllade. En stor del av Googlebooks tidiga brister handlar om att övertyga tredjepartsutvecklare att satsa på plattformen och investera resurser i att få sina appar att fungera bra på den också – vilket är exakt samma hönan-och-ägget-utmaning som tidigare har hindrat lovande Google-koncept från att blomstra.
För tillfället är Googlebook en trevande start med stor potential. Vart det tar vägen härnäst är det ingen som vet – och något som, i viss mån, kan bero på hur många som är villiga att ta steget tidigt och vänta på att det ska utvecklas.