Drama kings
Betyg: 1
BIO. KOMEDI/DRAMA/THRILLER. Sverige, 2026. Regi: Adi Omanović, Mak Omanović. Med: Magnus af Sandeberg, Charlie Petersson, Wilma Lidén. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.34.
Oscar Westerholm är filmkritiker på kultursidan.
Krille (Charlie Stevensson) och Martin (Magnus af Sandeberg) drömmer om att bli erkända skådespelare. Men det är svårt att komma någonvart om man är över trettio och ens hittills mest betydelsefulla gig är som ”död man på rullbår” i den fyrtioelfte ”Beck”-filmen. Alla bra roller går till ”Adam Lundgren, Adam Pålsson och Charlie Gustafsson”.
Krille och Martin har ett äss i rockärmen: ett hemmasnickrat manus till en kidnappningsthriller som, åtminstone enligt författarna själva, kommer att dra in hundra miljoner. Veronica (Sara Sommerfeld), producent vid ett multinationellt filmbolag, tackar nej. Men några dagar senare får Krille höra lite skvaller: Veronica håller just på att inleda arbetet med en lovande kidnappningsthriller. Har hon stulit deras idé?
Lågbudgetkomedin ”Drama kings” – skriven, producerad, regisserad och klippt av tvillingbröderna Adi och Mak Omanović – har sitt hjärta på rätt ställe; det är en film för alla som har fått sina drömmar om status och glamour krossade av en ytlig underhållningsindustri. Filmens försmådda skådisar kokar ihop en våghalsig hämndplan: kidnappa Veronicas bortskämda dotter Felicia (Wilma Lidén) och kräva en miljon i lösen. Kanske inte den mest strålande planen med tanke på att gärningsmännen hämtat allt från ett visst manus som just nobbats personligen av producenten vars barn de tänker frihetsberöva.
Kopplingen mellan manus och verklighet hade kunnat vara en utmärkt, om än något konstruerad, språngbräda för komiska förvecklingar. En rolig vändning hade varit om filmen vi just nu ser är filmen som Veronica nobbade och sedan stal. Men hoppas man på en halvsmart manustwist hoppas man förgäves. Alla hjärngymnastiska paralleller, som den metafilmiska inledningen kraftigt förebådar, försvinner nämligen spårlöst efter bara några minuter.
Besvikelsen hade förvisso kunnat avhjälpas med en spännande kidnappningsintrig. En sådan lyser med sin frånvaro i ”Drama kings”. Inte minst är Martins och Krilles plan så urbota idiotisk att det är ett smärre under att de tillåts hålla på i längre än fem minuter. Att polisen inte klarar av det mest grundläggande i en utredning skulle kunna ses som ett skämt. Men eftersom den komiska tajmningen hela tiden är lite ur synk, inte minst på grund av den ologiska klippningen, framstår det mest som tragiskt idiotiskt.