Klara och solen
Betyg: 3
BIO. DRAMA/KOMEDI/SCIENCE FICTION. USA/Nya Zeeland/Storbritannien (Klara and the sun), 2026. Regi: Taika Waititi. Med: Jenna Ortega, Amy Adams, Mia Tharia. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.56.
Oscar Westerholm är filmkritiker på kultursidan.
Solen är en gud. Det är Klara (Jenna Ortega) övertygad om. Hon är en soldriven humanoid maskin med stora nyfikna ögon och Dora the Explorer-frisyr, som varje morgon talar med den livgivande entiteten genom robotaffärens nedfällda plåtjalusier.
Klara reas ut som en ”artificiell vän” till rika människor i behov av friktionsfritt sällskap. Internet har blivit bannlyst efter tredje världskriget och isolation har blivit ett utbrett samhällsproblem. Klara är av en något äldre modell som inte längre tillverkas på grund av sitt alldeles för empatiska och oberäkneliga känsloliv. Det, och att hon bara i största allmänhet är lite trasig och knasig, är orsaken till att ingen har köpt henne.
Men så en vacker dag, när solens stärkande strålar som starkast tränger igenom den smogskumma amerikanska storstadshimlen, lösgör sig en tonåring ur folkvimlet. Tonåringen vinkar; Klara, som är dålig på att lyda föreståndarens (Natasha Lyonne) uppmaning om att inte upprätta kontakt med potentiella kunder, vinkar glatt tillbaka. Det är så hon och hennes framtida ägare Josie (Mia Tharia) träffas för första gången.
Kazuo Ishiguro belönades med Nobelpriset i litteratur 2017 för att ”med stark känslomässig verkan ha blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”.
Riktigt så bombastiska uttryck fordras inte för att beskriva Taika Waititis (”Jojo Rabbit”) triviala men trivsamma filmatisering av ”Klara och solen”, Ishiguros hittills enda roman publicerad efter att han mottog världens tjusigaste litteraturpris. Författarens medvetandefilosofiska bryderier, som sömlöst vävdes in i den tragikomiska science fiction-texten genom Klaras oskuldsfulla men vetgiriga berättarröst, har i filmen bland annat ersatts med flamsiga och sällan särskilt roliga skämt om att klumpedunsen Klara är en ”mexikansk robot” i ett vitt hem.
Ishiguros mer inbitna fans, som troligen väntar sig något raffinerat i stuk med James Ivorys hyllade ”Återstoden av dagen”, kommer att bli besvikna. Waititi har med sin hysteriska regi omvandlat boken till en farsartad melodram. Att det bitterljuva slutet ändå träffar i magen bör ses som förlagans förtjänst.
”Klara och solen” har sågats brutalt i internationell press. Riktigt så hemsk är den inte. Bara inte nobelklass. Ortega är ju som alltid magnetisk.