Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kanske borde alla kulturskribenter börja inleda sina artiklar med att på förhand be om ursäkt till Göteborgs-Postens kulturredaktion som gång efter gång ser sig nödgade att påpeka vad inga andra kritiker skriver om, alternativt skriver om på fel sätt. Medan Mikaela Pejković (tidigare Blomqvist) startade sensommarens intressanta Schunnesson-debatt om språk frågar sig Hynek Pallas gärna och ofta varför ingen annan lyfter det som han själv lyfter.
Nu har Sanjin Pejković kommenterat Alex Schulmans film ”Arkipelag” (GP, 18/10) som han beskriver som en ”dilettantmässig debut”. Filmens scener är enligt honom konstruerade ”för att framkalla en bestämd publikreaktion” som han beskriver som ”manipulerande sentimentalitet”. Han efterlyser samtidigt ett mer initierat samtal om filmisk form och har rätt i att många artiklar gärna diskuterar bristande finansiering, men sällan filmisk intention. Jag välkomnar appellen och de frågor som den väcker även om jag inte delar Pejkovićs omdöme. Själv gav jag ”Arkipelag” fyra av fem i en gästrecension i Dagens Nyheter.