Hundratals grader i kolmilan – Lars i Glommersträsk håller glöden vid liv
För tolvte året i rad tänder Lars Lidén sin kolmila i Glommersträsk – ett gammalt hantverk som han hoppas ska föras vidare till nästa generation.
– Det är både intressant och ibland riktigt spännande, säger kolaren Lidén.
Det var när Lars Lidén från Glommersträsk utanför Arvidsjaur gick på Skogsbruksskolan i början av 1970-talet som han lärde sig det gamla hantverket att resa en kolmila.
– Det var Eugen Andersson från Järvträsk som lärde mig bygga kolmilor. När jag återupptog hantverket för tolv år sedan märkte jag att kunskaperna från mästaren fortfarande satt kvar, säger Lidén.
Spännande arbete
Men att ensam övervaka en kolmila kan också bli riktigt spännande.
– I början brände jag kolmilan ensam. En varm och torr sommar tog elden fart så snabbt att eldkvastarna blev flera meter höga. Då blev det riktigt spännande.
Sedan flera år tillbaka får Lars hjälp av bröderna Martin och Bengt Nilsson samt Martin Sjöstedt, vilket underlättar arbetet.
– Vi kolare vakar över milan dygnet runt i nästan fem dagar och turas om att äta och vila i kojan intill. När milan svalnat plockar vi ut grillkolet.
Vill lära ut kunskapen
Under årets kolmilebränning kom även 28-årige Isak Grahn från Akkavare på besök.
– När man går i skogen stöter man på gamla kolmilor, och det vore synd om hantverket försvann, säger Grahn.
Att föra kunskapen vidare är också viktigt för Martin Nilsson.
– Jag hoppas att den yngre generationen vill lära sig hantverket. Därför planerar vi att bjuda in skolbarnen till kolmilan, säger han.
KOLMILANS HISTORIA I SVERIGE
Kolning i mila är en process där ved omvandlas till träkol genom torrdestillation. I dag byggs och kolas milor främst av ideella föreningar runt om i landet.
Kolningens historia i Sverige sträcker sig minst 2 000 år tillbaka. Träkol var länge en viktig råvara för landets järnbruk och metallproduktion, där stora mängder ved från skogen behövdes.
Under andra halvan av 1800-talet gick omkring 15 procent av landets virkesförbrukning till träkol. Produktionen nådde sin topp under andra världskriget, då behovet av gengaskol ökade.
Kolningen utfördes främst av män under höst och vinter, då brandrisken var lägre. Kolaren behövde vaka över milan dygnet runt och bodde därför ofta i en enkel koja intill. Från att främst ha varit ett säsongsarbete för torpare och arrendebönder utvecklades kolning med tiden till ett yrke inom skogsindustrin.
Källa: Levande kulturarv
Så arbetar vi
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.