När resultaten av den senaste Pisaundersökningen presenterades var utfallet nedslående: svenska 15-åringars kunskaper i matematik och läsförståelse hade sjunkit till historiskt låga nivåer. De politiska förklaringarna kom omgående. Ingen solid kunskap tycktes behövas, utan det var politikernas på förhand givna favoritförklaringar som gällde, som skärmpandemi och invandring.
Vi är skolforskare från olika fält och vetenskapliga traditioner som med oro ser på hur skolpolitiker presenterar förenklade lösningar på komplexa frågor. Både rapporter från Skolverket och OECD visar att ingen enskild faktor kan förklara nedgången. Nedgången är internationell och har pågått i över ett decennium. OECD betonar att mätningen inte visar orsaker, utan samband. Ändå används resultaten för att ge stöd åt förutbestämda politiska åtgärder.
Skolans problem görs till en fråga om vad som händer i klassrummen. Det är enkelt att låsa in mobiltelefoner, men svårare att låsa ute segregation och ekonomiska åtstramningar. Trots det reduceras både problem och lösningar gång på gång till en fråga om den enskilde lärarens arbete.
Det finns gott om forskningsbaserad kunskap om den svenska skolans problem. Fyra av dem blir särskilt tydliga i ljuset av Pisa. Den gemensamma nämnaren är att de är svåra, dyra och obekväma att lösa.
1. Svensk skola sorterar
De elever som har sämst förutsättningar i livet får också sämst förutsättningar i skolan. Socioekonomisk bakgrund är en av de starkaste faktorerna bakom elevers resultat. Klassklyftor, skolval och marknadsstyrning, det vill säga att konkurrensen från privata aktörer, skolpeng och elevers val påverkar hur elever fördelas mellan skolor, förstärker dessa skillnader. Nästan hälften av eleverna med mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund når inte en grundläggande nivå i matematik, enligt Skolverket. Att skillnaderna minskat är knappast en framgång, utan beror främst på att även de mest gynnade eleverna presterar sämre.
2. Resursfördelningen är skev
Skolsystemets konstruktion gör att resurser försvinner. Ständiga nedskärningar kallas effektiviseringar. Skolkoncernernas vinster flyttas på olika sätt från skolorna till aktieägarna. Lärartätheten sjunker och klasserna växer. Inköp av läromedel uteblir, och elever får nöja sig med ihopklippta kopior av de böcker de borde ha haft. Detta drabbar alla elever, oavsett bakgrund.
3. Lärares förutsättningar
Lärare kan arbeta ett helt yrkesliv utan att få kvalificerad fortbildning. De får allt mindre inflytande över sitt eget arbete, och allt fler politiska beslut begränsar deras frihet i yrket.
Förutsättningarna för god undervisning blir sämre när klasserna blir större och specialpedagogiska resurser dras in. Bristen på lärare är stor och behörigheten är låg i många ämnen. Ändå fortsätter politiker att lägga ansvaret för skolans problem på lärarna.
4. Den långa skolpolitiska trenden
De 15-åringar som deltog i Pisa har gått nio år i skolan. Pisa mäter inte effekterna av de senaste årens skolpolitik utan konsekvenser av decennier av politik från regeringar av skiftande färg. Det är uppenbart att skolpolitiken misslyckats med att lösa skolans problem. Ändå får skolor och lärare ständigt nya uppgifter och nytt ansvar. Samhällets problem blir skolans att lösa, och det är skolan som får skulden när den misslyckas.
Den skolpolitik som bedrivs svarar på problemen med plakatpolitik: slagkraftig, billig och lätt att kommunicera, men utan substans och ansvarstagande. Mönstret har överlevt regeringar av alla färger. Men om problemen hänger samman med ekonomiska och politiska utvecklingslinjer, med klassamhället och undervisningens försämrade villkor, räcker inte mobilskåp och kvarsittning.
De enkla politiska förklaringarna, de förutbestämda problemformuleringarna och de grunda analyserna används för drastiska diagnoser och stora reformer. Vi uppmanar den tillträdande regeringen, oavsett hur den ser ut, att bryta mönstret och pröva reformer mot skolans stora och svåra frågor, inte mot det som är enklast och populistiskt slagkraftigt.
SKRIBENTERNA
Mikael Bruér, filosofie doktor i historia och historiedidaktik vid Malmö universitet
Hanna Sjögren, docent i utbildningsvetenskap vid Malmö universitet
Gunnlaugur Magnússon, professor i pedagogik vid Uppsala universitet
Oscar Björk, universitetslektor i svenska vid Mälardalens universitet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.