Finns det gruvdrift som lämnar naturen opåverkad? Nej. Brytningen kan ske mer eller mindre ansvarsfullt, men den innebär alltid ingrepp i naturen.
Därför måste skadorna vägas mot nyttan och mot kostnaderna för att avstå från brytningen.
Ett sådant exempel, där beslut fattats till fördel för gruvdriften, är koppargruvan i Laver i Pite älvdal. I Laver bröts koppar mellan 1938 och 1946. Nu vill Boliden öppna en ny, betydligt större gruva i området. Kopparpriset har under hösten legat nära rekordnivåer.
Boliden ansökte 2014 om en bearbetningskoncession för Laver. Två år senare avslog bergmästaren (chef för Bergsstaten, en del av Sveriges geologiska undersökning) ansökan eftersom det saknades ett nödvändigt Natura 2000-tillstånd. Länsstyrelsen varnade dessutom för omfattande och permanent påverkan på det skyddade området runt Piteälven.
Boliden överklagade men fick nobben av den socialdemokratiska regeringen 2020. År 2022 lät Högsta förvaltningsdomstolen regeringens beslut stå fast.
Men den 1 juli 2024 trädde en lagändring i kraft, beslutad av riksdagen på Tidöregeringens initiativ. Natura 2000-tillståndet behövs fortfarande, men prövningen kan nu göras senare i processen, tillsammans med miljöprövningen.
Den 2 september 2025 beviljade till slut bergmästaren koncessionen. Den 12 augusti 2026 avslog regeringen två miljöorganisationers överklaganden och lät beslutet stå fast. Miljöprövningen återstår innan gruvan kan bli verklighet.
Motståndet finns kvar. Naturskyddsföreningen, lokala miljögrupper och intresseföreningar fortsätter att bilda opinion mot gruvan. Projektet kan fortfarande stoppas i miljöprövningen.
Avvägningen gäller alltså lokala naturvärden, elektrifiering och ekonomisk försörjningstrygghet. Enligt regeringens bedömning skulle Laver kunna fördubbla Sveriges kopparproduktion.
Kopparn är central för grön teknik och digitalisering. Skälet är metallens höga elektriska ledningsförmåga. Metallen används i elnät, vindkraftverk, solceller och elbilar samt i elektronik och datacenter. Koppar är en av vår tids viktigaste industrimetaller, och Sverige har stora fyndigheter som ännu inte bryts.
Ett samhälle som ska elektrifieras behöver också koppar. Återvinningen måste öka, men den räcker inte för att ersätta behovet av ny brytning.
Internationella energiorganet IEA bedömer att utbudet av koppar, utifrån befintliga och planerade projekt, riskerar att understiga efterfrågan med omkring 25 procent år 2035.
Om Laver stoppas kan det beskrivas som en seger för den lokala miljön. Men behovet av koppar försvinner inte. Ju mindre vi själva utvinner, desto mer måste vi förlita oss på import. Vi slipper våra egna dagbrott men får förlita oss brytning i andra länder där miljöhänsynen kan vara betydligt sämre än vår egen. Det kan liknas vid ”Not in my backyard”-filosofin, bygg gärna bostäder men inte där de stör mig!
Laver är mer än en lokal konflikt mellan miljöorganisationer och ett gruvbolag. Projektet illustrerar en europeisk motsägelse: Vi vill elektrifiera samhället, men har svårare att acceptera den råvaruutvinning som omställningen kräver. När brytningen sker någon annanstans flyttar vi också miljöingreppen och gör oss mer beroende av andra.
Egen brytning gör oss inte oberoende av världsmarknaden. Men den kan minska beroendet av enskilda leverantörer och vår sårbarhet för politiska beslut (exempelvis sådana som fattas i Kina) som begränsar handeln.
Den gröna tekniken består av fysiska ting: koppar, stål, plast och batterier. Även omställningen kräver ingrepp i naturen. I Laver väger nyttan för elektrifieringen, ekonomin och Europas försörjning tungt. Även miljörörelsen borde förstå att det inte går att ständigt undvika gruvdrift om man samtidigt månar om en grön omställning.