Så, ”Förrädarna” är tillbaka, äntligen, och 21 deltagare anlände till Häringe Slott tämligen övertygade om sin egen förträfflighet. Alla hade fördelar, alla skulle briljera.
Sedan började spelet, och plötsligt hade ingen längre fast mark under fötterna.
Kanske faktiskt inte ens producenterna och TV4, som hade bullat upp med en kul twist som liksom gick om intet direkt.
Men låt oss ta saker och ting i ordning, och då är såklart den första frågan var killen vid grillen håller hus.
Alltså Liberalernas före detta partiledare Johan Pehrson, som var ett av säsongens tyngsta namn men inte ens hann kliva in på slottet förrän han blev utröstad av en egenmäktig frisör som ”inte gillar politiker”.
Jag antar att vi ska anta att han kommer tillbaka?
Ja, låt oss göra det. Allt annat vore tjänstefel av alla inblandade. För att inte tala om ren kapitalförstöring då han gissningsvis inte var den billigaste i gänget.
Och vad ska vi tro om säsongens förrädare?
Jessica Almenäs känns strategisk och tävlingsinriktad, befinner sig långt upp i den sociala hierarki som ingen pratar om men som såklart finns där – mellan de väldigt kända, de lite kända och de inte alls kända – och är dessutom ett proffs framför kameran.
Och samma sak med Lasse Kronér, som verkar inställd på att visa nya sidor av sig själv.
Men kommer de klara av att hålla styr på Robin ”Mos” Andersson, som verkar vara på god väg att axla rollen som den mest talanglösa förrädare vi någonsin har sett?
Jösses. Amalia.
Att han har stått som segrare två gånger i de sociala manipulatörernas korpliga ”Paradise hotel” betyder uppenbarligen inte att han kan hantera det här. Och hans beteende under rådslaget slog något sorts rekord i klumpighet.
Varför skulle han prompt gå in och avbryta samtalet precis när alla höll på att komma överens om att rösta ut den trogna mäklaren Erik Wikingskiöld, för att ta upp anklagelser som han menade hade riktats mot honom själv, men som absolut ingen hade hört talas om? Varför?
Det var obegripligt och jättedumt, och alldeles, alldeles underbart. Ett hjärnsläpp i världsklass, som knappast enbart kan skyllas på taskig klippning.
Men sedan blev det ändå Wikingskiöld som blev utröstad, förstås.
Och nu blir han bara ihågkommen som killen som lyckades ta sig igenom skolan (antar jag?) utan att någonsin se eller höra talas om ett pi-tecken. Vilket i och för sig väl är någon sorts bedrift, det också.
Men till sist, den största frågan av dem alla:
Hur tänkte man från produktionens håll med mor och dotter Melina och Minna Bozioti?
Det var ju en kul idé, att de skulle tävla båda två utan att någon visste att och hur de hörde ihop. Men i stället för att säkra en av dem som förrädare och därmed sätta ytterligare krydda på upplägget lät man dem båda förbli villebråd som trogna. Och medan mamman visserligen fick en chans att bli värvad som förrädare senare, slutade det i stället med att hon ”blev mördad”.
Och så var de bara en. Innan spelet knappt hade hunnit börja.
Är planen att hon också ska komma tillbaka? Och hur kommer det i sådana fall att fungera nu när dottern redan har avslöjat familjebandet?
Eller var det bara ett väldigt valhänt hanterat experiment som säckade ihop redan vid startlinjen?
Jag hoppas på svar. Gärna redan nästa vecka.