Det är få som tror att detta århundrade kommer att tillhöra Europa. Det är i öster, i Asien som framtiden skrivs, heter det.
Om den nu inte åter skrivs i USA, det land som mer än något annat driver på AI-utvecklingen. På en lista över världens 100 största företag mätt i börsvärde (publicerad av PWC) så har USA 62 företag, Europa har tillsammans 16.
Europa liknas ibland vid ett museum. En kontinent med charmiga historiska städer för turister att besöka, men som inte riktigt hänger med längre.
Fast det är tveksamt om ens turisterna kommer den närmaste tiden. I alla fall inte till de länder i Europa som nu skakas av demonstrationer och upplopp på sina håll.
Frankrike är värst ute. Nya stora demonstrationer väntas till helgen, en vecka efter omfattande plundring och ett nedbrunnet stadshus i Limoges.
Kina utfärdade redan i måndags en varning för sina medborgare att vidta säkerhetsåtgärder om de är på resa i Frankrike.
Och Thailands utrikesminister – som själv var på besök i Italien och fick ställa in ett möte på grund av oroligheterna i Milano utfärdade varningar inte bara för Frankrike och Italien utan även Spanien:
– Om det inte är nödvändigt, med tanke på allt som pågår i dessa länder, så anser jag det bättre att skjuta upp resor dit, sa han i veckan.
Macron satt i krismöte under torsdagen med sitt säkerhetsråd
Det var gymnasieelever i Frankrike som inledde protesterna i september och de har sedan spritt till unga även i över ett halvdussin andra länder.
Det är dock Frankrike som sett de mest omfattande demonstrationerna och den mest omfattande plundringen och förstörelsen.
Frankrikes president Emmanuel Macron satt i krismöte under torsdagen med sitt säkerhetsråd inför de nya protester som väntas till helgen. Men han är en hopplöst försvagad och impopulär ledare, snart inne på sitt sista halvår som president.
Marine Le Pen – ledare för högernationalistiska Nationell Samling – vädrar morgonluft och talar till nationen via video likt en alternativ president med den franska trikoloren intill sig:
– Vårt land är fast i ett järngrepp, klämt mellan våld och maktlöshet. Om sex månader kommer Frankrikes folk att kunna välja en annan väg, en med auktoritet och återställd säkerhet.
Ett stort problem för Frankrike är dock att den finansiella ekvationen inte går ihop och har inte gjort det på mycket länge.
Landet betalar nu mer i ränta på sina statslån än vad Grekland och Italien gör. Den franska staten spenderar mer än fem procent av sin BNP på utbildning – över EU-genomsnittet – men skolorna är ändå så slitna, resurserna så få att studenterna nu fått nog.
För en fjärdedel av pengarna går inte till utbildningen, de går till pensionerade franska lärare. Och fransmännen gillar att pensionera sig tidigt.
Pensionsåldern höjs nu gradvis från 62 till 64 år, men reformen har för tillfället stoppats och det är inte bara yttervänstern som åter vill sänka den. Det vill även Le Pen.
Men de siffrorna går långt ifrån ihop. Frankrike har i åratal skjutit problemen framför sig, levt över sina tillgångar. Notan är nu på ingång.
Och det gäller inte bara i Frankrike, även om problemen här är större. De flesta har också stora utmaningar med integrationen av utomeuropeiska invandrare. Allt sker samtidigt som länderna också måste satsa mer på det militära.
Reformer är nödvändiga i åtskilliga europeiska länder men de politiska ledare som försöker genomföra dem blir snabbt impopulära.
”Partierna kring mitten har i kollapsat”
Macron har bottensiffror, men det har också Tysklands förbundskansler Friedrich Merz och Storbritannien har förbrukat över ett halvdussin premiärministrar på ett decennium.
De traditionella stora partierna kring mitten har i praktiken kollapsat i flera länder, som i Italien och Frankrike, och ytterpartier till höger och vänster vinner mark.
Det lär bli fler resevarningar i framtiden till asiatiska turister som planerar resa till Europa.