Hittills i år har 26 personer, 4 kvinnor och 22 män, gått till jobbet i Sverige – men sen inte kommit hem igen.
I stället har de dött i arbetsolyckor.
Förändrade arbetsplatser
Christer B Jarlås är åklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål (REMA), och har 30 års erfarenhet av att jobba med den här typen av ”otäcka händelser”.
Och han tycker inte att lagstiftningen har hängt med.
– Vår lagstiftning utgår från hur en arbetsplats såg ut för kanske 40–50 år sen. Den utgår från att det är ett företag som är ansvarigt för en arbetsplats och tar inte hänsyn till de långa entreprenörskedjor som finns i dag, säger Jarlås.
”Kommer lätt undan”
Detta är en kritik som ofta lyfts, även från fackligt håll. Och det handlar framför allt om byggarbetsplatser – som är extra utsatta när det kommer till dödsolyckor i arbetet – där det i dag kan finnas dussintals underentreprenörer på en och samma arbetsplats.
Enligt kritikerna riskerar det försämra arbetsmiljöarbetet, om en helentreprenör anlitar billiga underentreprenörer och inte ställer tillräckliga krav på dem.
– De som ytterst tjänar pengar kommer ganska lätt undan ansvar, säger Christer B Jarlås.
På en arbetsplats är det de enskilda företagen som ansvarar för sina anställdas arbetsmiljö, men det skulle REMA-åklagaren vilja ändra på.
Kritik mot politiker: ”Konstigt”
Han drar en parallell till medievärlden, där en ansvarig utgivare är juridiskt ansvarig för allt innehåll som publiceras.
– Jag tycker att den som är kontraktör eller generalentreprenör ska ha ansvar för hela arbetsplatsen. Så att man inte kommer undan arbetsmiljöansvaret genom att anlita företag som kanske inte är lika nogräknade eller som har en annan säkerhetskultur, säger Jarlås.
Om flera i branschen tycker så här, varför händer inget?
– Vi har tagit upp det här ibland med ansvariga ministrar och de håller med, men det är mycket annat som går före. Det har inte känts som att det här har varit prioriterat vilket är konstigt, för ingen tycker väl att man ska dö på jobbet i Sverige.