Åtminstone är det inte ny tidszon, denna gång.
Även om ”Pacific Time” fortfarande känns som en ny bekantskap då jag inte hann vara så där jättelänge i Seattle innan jag begav mig rakt söderut – till LA.
Los Angeles. Denna superstad med Hollywood, Venice Beach, Beverly Hills och alla andra platser hela världen är bekanta med från livslång amerikansk mediekonsumption.
De har också en väldigt stor flygplats – som i år står som värd för fotbolls-VM.
För det här är verkligen ett VM-arrangemang som är centrerat kring just flygplatsen med omnejd.
Så klart jag inte ska slå fast saker utan att faktiskt ha sett centralare delar av Los Angeles. Men jag kommer ju inte hinna se centralare delar av Los Angeles. Eftersom det inte finns någon anledning att bege sig någon annanstans om man är här för VM.
Och mitt intryck har även bekräftats av kollegor som faktiskt hann se andra delar av LA. Där det inte uppges finnas några som helst spår av ett fotbolls-VM.
Den hypermoderna So-Fi Stadium ligger precis i närheten av flygplatsen i Inglewood. Och samtliga Fifas mediahotell ligger inom gångavstånd från flygplatsen. Så detta blev faktiskt den andra gången i mitt liv jag promenerat till mitt hotell direkt från bagagebanden. Den första gången var i lilla Bodö i Nordnorge i vintras.
Utan att ens ha besökt arenan än har jag alltså redan känslan av att det är Los Angeles Airport (LAX) som står som värd snarare än Los Angeles som stad.
Nästan som om jag vore här för en hotellkonferens snarare än för en fotbollsmatch.
Det är ju också en fotbollsmatch som väntar i morgon (eller ja, i dag om ni läser detta i Sverige). Kanada ska nämligen kliva ut mot skrällen Sydafrika i den första utslagsmatchen i denna turnering. Med all respekt till ”Bafana Bafana” hade jag ju hoppats på se Sydkorea och Son i Los Angeles, men det här ska nog bli kul ändå.
Speciellt blir det i alla fall. För värdnationen Kanada ska alltså spela i Los Angeles.
I och med att lönnlöven klantade till det mot Schweiz och ”bara” blev tvåa så blir de nu också den första värdnationen genom tiderna i ett VM att faktiskt spela någon annanstans än på hemmaplan.
I ett normalt arrangemang kan man ju tycka att Kanada skulle kunna få hemmamatch även som grupptvåa.
Men nej, hit ska Kanada. Till LAX.
Om någon fortfarande undrade huruvida de tre nationerna verkligen har delat jämnt på detta VM.
Udda VM-skärmar
Fram tills det sparkar igång imorgon har jag egentligen inte så mycket mer att rapportera. Däremot har jag äntligen faktiskt fått tid att i lugn och ro titta på lite VM-fotboll på en av alla extremt många skärmar i hotellrestaurangen. Vilket förvånansvärt nog är något som man faktiskt inte alltid får tid för när man bevakar ett VM på plats.
Det är många matcher som krockar med andra åtaganden. Som transporter till en annan match, presskonferenser och mixade zoner, transporter generellt... Ja, ni fattar.
Där får man dock säga att USA gjort sitt bästa för att man faktiskt ska kunna se matcher ändå.
Här är några udda ställen där jag sett VM-fotboll på skärm under gruppspelet. Närmare bestämt samtliga i eller på väg till Philadelphia:
Tvättäventyr
Innan jag helt tar kväll så har jag en till historia att bjuda på.
För jag behövde verkligen, verkligen, dra en tvättmaskin i dag. För kläderna har börjat ta slut.
Att försöka göra det på motellet i Arlington kändes som om det skulle stjälpa kläderna snarare än hjälpa dem. Och i Seattle senast så var vistelsen för kort för att kunna använda sig av hotellets tvätt-tjänst.
Så vid ankomst till Los Angeles så försökte jag använda hotellets tvättmaskiner, gömda i ett skrymsle bakom en ismaskin på våning 15.
Det projektet gav tre extra tur-och-retur-resor med hissen till lobbyn.
- Den första när jag läste på en skylt att man kunde fråga i lobbyn efter tvättmedel och annat. Vilket inte visade sig stämma då det skulle finnas i tvättrummet.
- Den andra när jag behövde växla till mig åtta quarters till tvättmedelslådan i tvättrummet. Vilket var exakta summan av quarters man behövde för att köpa tvättmedel.
- Den tredje när jag behövde växla till mig ytterligare en quarter efter att jag lyckats köpa sköljmedel i stället för tvättmedel på mitt första försök, och insett att jag hade exakt sju quarters kvar i plånboken efter det.
Men till slut så!
Kläderna är rena, livet leker och jag behöver inte gå med en basebolltröja med ”Okamoto 7” på ryggen till Kanada-Sydafrika i morgon.
Det är slutspelsdags!