SvD:s journalistik görs av människor. Men vi är nyfikna på hur AI kan hjälpa oss att få nya infallsvinklar. Nu testar vi en panel med 61 AI-läsare, och de drar sig inte för att kritisera oss.
Närhelst vi önskar kan vi på SvD få synpunkter från 61 läsare.
Man ställer en fråga, och svaren kommer sekundsnabbt. Läsarna har alltid olika synpunkter, och alltid är det någon som kommer med en invändning man inte hade tänkt på. Man ställer en följdfråga, och diskussionen fortsätter.
Ja, det är AI. Närmare bestämt ett slags AI-baserad läsarpanel.
Först har vi gjort djupintervjuer med 61 verkliga läsare: om hur de ser på världen, hur de fattar beslut, vad som ger dem insikter, och så vidare. Sedan har vi tagit bort alla personuppgifter från intervjuerna, för att de inte ska kunna kopplas till en specifik person, och skapat AI-personor med fiktiva namn. De kan svara på frågor om vad som helst.
Varför har vi sysslat med detta, kan man fråga sig. På Svenska Dagbladet har vi en restriktiv hållning till AI när det gäller journalistik. Vår journalistik görs av människor. Alla publicistiska beslut fattas av mänskliga journalister och redaktörer. (I veckan avpublicerade vi en essä då vi inte kunde utesluta att den till betydande del var skriven av AI, om detta har kulturchef Ida Ölmedal skrivit.)
Men vi är nyfikna på hur vi kan ta hjälp av AI på andra sätt – för att till exempel förbättra våra arbetsprocesser och bredda våra perspektiv. Det är här AI-panelen kommer in i bilden.
Inspirationen kommer från en studie vid Stanforduniversitet, där forskare undersökte hur väl AI-modeller som skapats utifrån intervjuer kunde simulera verkliga människors svar. Träffsäkerheten visade sig vara stor.
Hur träffsäker är då SvD:s AI-baserade läsarpanel? När jag frågar panelen själv vad den vill veta om det här projektet är det flera som undrar det.
”Hur testar ni svaren mot vad läsare säger på riktigt? Jag jobbar med teknik och är nyfiken”, undrar ”Anton”, en man i åldern 30–54 år.
Jag måste erkänna att vi ännu inte gjort några sådana tester. Underlaget till AI-panelen är också för litet för att vara statistiskt säkerställt, och går därför heller inte att jämföra med andra större läsarundersökningar. Vi vet helt enkelt inte hur träffsäker vår AI-panel är.
Men jag kan konstatera att AI-panelen ofta för fram relevanta synpunkter som jag är övertygad om också hade kunnat komma från verkliga läsare. Den fungerar därför som ett komplement till diskussionerna på redaktionen; ett sätt att få ytterligare synpunkter på en idé eller en text. Vi kan inte använda den som ett facit, men den kan hjälpa oss att ställa bättre frågor.
”Agnes” i AI-panelen, en kvinna i åldern 30–54 år som bor på landet, är intresserad just av den aspekten: ”Jag gillar att SvD oftast känns balanserad, så jag skulle också vilja veta hur ni undviker att AI-personorna förstärker era egna antaganden i stället för att ge er perspektiv ni inte redan har.”
Det är en bra fråga, och ”Agnes”, jag lovar: den här AI-panelen stryker verkligen inte medhårs. Här radas invändningar, frågor och kritik. Det är inte otrevligt, men långt från Chat GPT:s insmickrande stil. Ibland blir jag faktiskt lite irriterad, blir den aldrig nöjd?!
Det är förstås ingen garanti för att vi får helt nya perspektiv. Men det gör att det är stimulerande att ”prata” med panelen, för att den hela tiden utmanar.
”Karin”, en prenumerant som är 55+, påpekar att hon ”inte skulle vilja att de mänskliga samtalen försvann”. Hon vill veta om det finns en risk att AI-panelen innebär att SvD faktiskt pratar mindre med riktiga läsare.
Jag håller med ”Karin” om att det vore väldigt olyckligt om det blev så. Men jag kan inte se att SvD:s AI-panel skulle påverka våra kontakter med riktiga läsare. Den förmår helt enkelt inte ersätta vare sig verkliga samtal eller riktiga fokusgrupper.
Den ger i stället nya och andra möjligheter till återkoppling. Som att diskutera en text man skriver med 61 AI-personor.
Jag frågar panelen vad den tycker om den här texten, såhär långt. Nej, den är inte nöjd. Flera stör sig på att jag använder ordet ”läsare” i inledningen, när det faktiskt är fråga om AI-personor. Andra vill ha mer konkreta exempel på hur panelen används i det dagliga arbetet. ”Visa en invändning som fick redaktionen att tänka om och hur den följdes upp”, tycker ”Albin”.
Sorry ”Albin”, jag kommer inte på n��got sådant exempel. Detta är ett nytt verktyg för oss, och vi prövar oss fram.
Invändningen mot inledningen är förstås relevant. Det är fel att skriva ”läsare”. Men sanningen framgår ju några rader senare, och som mänsklig skribent föredrar jag den formuleringen. Så jag låter den stå.
Tre SvD-publiceringar från veckan
Lo förlorade ord och andra förmågor. Efter en ny behandling började tvååringen göra framsteg. Emmylou Tuvhag har följt familjens kamp för att få medicin.
”Emotionellt är jag nära ruinens brant.” Jonatan Loxdal testar livet som arbetslös hos Sveriges minst omtyckta myndighet.
Morän, asketism och skavank – här är de 20 frågorna på högskoleprovets orddel hösten 2026.