SVAR PÅ INSÄNDARE. Varför ska vi ständigt moralisera närvaron i skolan när vi vet att alla har olika förutsättningar? Betygsgrundande skolnärvaro vore inte rättvist mot funktionshindrade, skriver Moa Ledin.
Förslaget i insändaren ”Gör närvaro i skolan betygsgrundande” skulle förvärra situationen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och kroniskt sjuka.
Jag var själv ofta borta från skolan, trots att jag ingick i grupper för autistiska elever – tills jag bröt ihop av stress och hoppade av redan på första året i gymnasiet.
Närvaro är viktigt för gemenskapen och kan ge fler möjligheter för elever att lära sig. Det kan också motverka skolk. Men jag ser betydligt fler nackdelar än fördelar med betygsgrundande närvaro för NPF-elever och de som är sjuka i exempelvis långtidscovid.
Här är nackdelarna med betygsgrundande närvaro:
● Närvaro är inte detsamma som kunskap. En frånvarande elev kan studera hemma och ändå nå de kunskapsmål som betygskriterierna kräver.
● Betygsgrundande närvaro riskerar att bestraffa elever för sådant de inte kan kontrollera. Sjukdomar, funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, mobbning och otillgängliga skolmiljöer gör närvaron svår för alla som inte passar in den idealiska bilden på hur en ”obesvärlig” elev ska vara. Barn är också bra på att mobba klasskamrater på ett sätt som lärare kan tolka som lek och kamratskap. Många med autism har blivit mobbade på det sättet, och det är inte ovanligt att lärare ställer sig på mobbarnas sida.
● Närvarokrav kan dölja skolans eget ansvar. Att bara fokusera på elevens frånvaro och inte på vad som har lett till frånvaron leder ofta till att man lägger betydligt mycket mer press på redan sårbara elever än vad man brukar göra med barn och ungdomar generellt. Skolmiljön är otillgängligt på många fronter. Den sociala hierarkin vi har i samhället är något som barn undermedvetet lär sig att förhålla sig till. Vi som inte har den intuitiva förmågan att följa oskrivna sociala regler utan att ha en bra anledning hamnar ofta längst ner i den hierarkin.
● Det kan öka stressen och förvärra frånvaron, och därmed skapa orättvisa mellan elever med olika förutsättningar. Tilliten till samhället att sjunka för elever som ofta eller aldrig får sina behov tillgodosedda så att de kan känna den trygghet de förtjänar att ha i skolan.
Varför ska vi ständigt moralisera saker som närvaro när vi vet att alla har olika förutsättningar? Varför måste saker vara på ett visst sätt? Handlar allt mest om att tillgodose en normativ syn på hur en produktiv medlem av samhället ska vara? Vi måste våga gå på djupet om vi ens ska kunna fixa de problem vi har i skolan och respektera barnens rättigheter.
Glöm inte att vuxna människor har mer friheter än vad barn har. Barn blir tillsagda att inte göra saker som många vuxna gör, vilket skapar förvirrning. Särskilt för autistiska barn.
Betygsgrundande skolnärvaro vore inte rättvist mot funktionshindrade.