I tyska barnböcker är skogen ofta en läskig plats. Rödluvan och Hans och Greta är bara tre exempel på tyska barn som far illa djupt inne bland träden. Det är stor skillnad mot svenska böcker som Ronja Rövardotter, Solägget och Tomtebobarnen. Det är inte så konstigt. Sverige har till skillnad från Tyskland en lång historia som en av världens främsta skogsnationer.
Nästan 70 procent av vårt land är täckt av skog. Den har brukats i flera hundra år och är i dag en av våra viktigaste näringar. Runt 30 000 människor jobbar direkt med skogen och en bra bit över 100 000 i den bredare skogsnäringen. För vi brukar inte bara skogen – Sverige har blivit världsledande på skogens produkter inom massa, papper och trävaruindustrin.
Vi har alla skäl att vara lika stolta över det svenska skogsbruket som de franska bönderna över deras vinodlingar i Bordeaux eller Champagne. Inte minst våra 300 000 privata skogsägare. Skogen är ett pensionskapital, ett generationsägande men också jaktmarker och kantarellgömmor.
”Sverige står inför ett avgörande vägval. Ska vi vara en framgångsrik skogsnation, eller inte.”
Förr i världen var det betydligt sämre ställt med skogen. Från 50-talet och framåt drev Socialdemokraterna en centralstyrd politik med tungt industriellt fokus för att maximera virkesproduktion och råvaruförsörjning.
Skogsvårdslagen från 1979 gick så långt att man med fog kan påstå att skogsägare omvandlades till verkställare av statliga direktiv. Resultatet var dåligt för miljön, dåligt för människan och dåligt för skogsbruket.
Lövskogarna flygbesprutades med hormoslyr för att ge plats åt gran och tall, vilket ledde till allvarliga fosterskador och cancer. Staten tvingade samtidigt skogsägare att ersätta gamla löv- och blandskogar med gran. Mycket stora kalhyggen uppmuntrades.
Men detta kom att förändras tack vare den borgerliga regeringen på 1990-talet. Den nya skogslagstiftningen som röstades igenom 1993 förändrade politiken i grunden, bort från centralplanering till en princip om "frihet under ansvar".
När plötsligt skogsägarna gavs utrymme till ett långsiktigt tänkande – grundat i en stark äganderätt – växte ett mycket mer framgångsrikt skogsbruk fram. Numera bygger det på ett aktivt brukande med en omloppstid på omkring 80 år, där träd röjs och gallras steg för steg. Tillslut sker en slutavverkning, och därefter planteras nya träd. Områdena är betydligt mindre än tidigare. Den svenska skogsvolymen har mer än fördubblats på 100 år.
”Antalet överklaganden på avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen har ökat med 800 procent på fyra år”
Den starka förvaltarskapstanken som föds ur en stark äganderätt spelar en avgörande roll. Stormfällt virke tas om hand för att minska risken för angrepp från den fyra millimeter långa insekten granbarkborren, som enligt Skogsstyrelsen tagit död på 34 miljoner kubikmeter gran sedan 2018. Statens naturreservat har inte den skyldigheten eller den omsorgen.
De senaste åren har förutsättningarna blivit radikalt sämre. Det började med att Miljöpartiet och Socialdemokraterna 2014-2018 införde en rad godtyckliga hinder mot att avverka skog. Det handlade framförallt om en landsomfattande inventering av så kallade "nyckelbiotoper" som kunde leda till ett förbud för att avverka skogen. Ofta utan en enda krona i ersättning. Partierna drev dessutom på EU-nivå – tvärtemot svenska intressen – att skogsbruket skulle minska.
Till det har den svenska implementeringen av EU:s artskydd slagit hårt. En liten växt med namnet knärot kan stoppa en avverkning, trots att den är vanlig och växer i nästan hela landet. Just detta ändras den 1 november men många orimligheter kvarstår.
Antalet överklaganden på avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen har ökat med 800 procent på fyra år. Detta för att aktivistiska grupper satt i system att inventera alla planerade avverkningar.
De senaste åren har vi fått ta del av otaliga berättelser om människor som har räknat med att få avverka sin skog, men som plötsligt fått nej. Konsekvensen har blivit generationsskiften som stoppats och personliga konkurser. Johanna Trapp, Timbro miljöinstitut, samlade i början av året flera av dessa berättelser i den läsvärda rapporten “Det stora skogsrånet”.
Ett steg i rätt riktning är att den avgående borgerliga regeringen precis har fått på plats ett adekvat ersättningssystem, där skogsägaren ersätts om skogsbruket förbjuds. Men det är enbart plåster på såren. Sverige behöver ett levande och långsiktigt skogsbruk.
Nu står vi inför ett ett avgörande vägval. Ska vi vara en framgångsrik skogsnation, eller inte. Det är också också en av den kommande mandatperiodens allra viktigaste politiska strider, och den utspelar sig i hög grad mellan Centerpartiet och Miljöpartiet.
Just i denna fråga bör inte C vika en millimeter. De har en stor majoritet av Sveriges riksdag på sin sida i dessa frågor och ett alternativ är alltid att låta en borgerlig regering fortsätta stärka det svenska skogsbruket.