Insändare som respons på artikeln Föräldrarna oroar sig för sina döttrar: ”Kommer bli förvaring”
Ett samhälle är aldrig bättre än hur det tar hand om sina mest utsatta människor. I Helsingborg satsar man mer på att krampaktigt hålla sig fast i resursfördelningsmodellen Kuben (!) än att, som man som skattebetalare i Helsingborg förväntar sig, krampaktigt hålla sig fast i någon slags försvarbar humanism. Nivån av sekundärskam inför detta förfarande är skyhög hos mig som medborgare i Helsingborg, och jag hoppas ansvariga politiker skäms minst lika mycket – om inte mer.
Lars Thunberg(KD): läste du ditt eget (för)svar i HD? Är det verkligen cheferna som ska ta ansvar för att ”ingen kommer i kläm”? Det är ju ni politiker som ansvarar för potten pengar som satsas inom området – cheferna är bara i den otacksamma positionen att verkställa!
Man kan knappt föreställa sig utsattheten för brukarna som drabbas. Att inte kunna förmedla sig eller inte kunna få stöd i tid av någon som kan uttolka ens behov. Att inte kunna få hjälp att tvätta håret när det behövs, eller få tillsyn i tid. Sådant som vi andra tar för givet och kan påverka i stor utsträckning. Det är hopplöst enkelt att omhulda en resursfördelningsmodell, men mycket svårare att förstå konsekvenserna för enskilda individer. Ofta finns en bisarrt hög tilltro till system, se bara på Region Skånes satsning på Millenium, som gick i stöpet.
En personal är inte bara en personal, det är inte bara två par händer som utför arbetet identiskt med någon annan. Det kan vara en person med erfarenhet, som känner patienterna/brukarna, gör lilla extra som kanske inte uttryckligen står i en torr arbetsbeskrivning, men som gör all skillnad. Sånt syns inte i en resursfördelningsmodell som Kuben. Det syns inte när man, som i Helsingborg, avstår från att fylla en schemarad för att det ”inte behövs”. Fast bara ingen kommer i kläm, va?
Cornelia Sandner