På mitten av Rumbutis högerben finns ett hål.
Slapp hud över ett tomrum.
Det är höst 2021 och den svenske gymnasten vill revanschera sig på ett misslyckat OS, så han tävlar vidare i Japan. I ett hopp – en volt med trippel skruv – fäller han ut högerbenet för tidigt och får all tyngd på det.
Han försöker resa sig men benet lyder inte, så han rullar i stället därifrån. När han tittar ner märker han att knäskålen har vridit sig 90 grader i sidled.
Skämtade med läkaren
Ont hinner det knappt göra. Men han ploppar tillbaka knäet i rätt läge och återfår rörelseförmågan.
En japansk läkare skyndar dit och börjar behandla honom, men får snart en fråga från den svenske 21-åringen:
– Kan jag gå ut och fortsätta tävla?
Fem år senare svarar David Rumbutis i telefon nerifrån Rotterdam. Mycket har hänt i hans karriär, men den korta ordväxlingen med läkaren har stannat kvar i minnet.
– Han trodde att jag var dum i huvudet. Men jag skojade bara. Mamma var också där och vi började skratta.
David är son till Sergej Rumbutis, som på 90-talet var en framstående gymnast för Sovjetunionen, Litauen och till sist Sverige. Pojken var tre år när han började tumla runt i hallen och elva när han togs ut i landslaget. Sedan dess har han hårdsatsat.
Kände sig inte klar
Knäskadan 2021 krävde ett ingrepp hemma i Stockholm.
– Vi gjorde en utrensning. Tog bort gegga. Men det var ingenting som var förstört i knäet, säger David.
Det första bakslaget följdes av två till. 2023 lossnade fem benbitar i foten efter en landning och medan svensken läkte från ännu ett ingrepp gick axeln sönder.
Då var det 2025 och David Rumbutis insåg att kroppen inte skulle hålla för hopp, räck eller fristående. Kvar fanns hans hatgren, den som han hade lärt sig frukta redan som voltande småunge.
Rumbutis behövde satsa på barr.
– Jag fick inte visa mitt bästa på OS och så var jag skadad sedan 2021. Så jag kände mig absolut inte klar, säger han.
Berätta om din relation till barr.
– Barr är det redskap som jag har hatat mest av allt. Jag tyckte att det jätteläskigt. Det är så enkelt att missa en hand eller att inte våga köra så svåra övningar.
Ska bräcka sin pappa
I början av 2026 noterade David 13 200 poäng (man säger ”tretton-två” på gymnastikspråk, reds anm) på en tävling i Frankrike. Inte så pjåkigt för någon som just hade börjat satsa på grenen. Snart höjde han sitt personliga rekord till 14 000 och i kvaltävlingen under det pågående världsmästerskapet i Rotterdam skuttade svensken upp ännu ett hack till 14 500.
Han är klar för söndagens VM-final. Det är första gången någonsin en svensk herre når dit i barr och 34 år sedan en svensk herre är i VM-final i någon av gymnastikens grenar.
– Det var ett perfekt kval. Jag skulle säga att varenda övning landade på 100 procent från min sida, säger han på telefon.
Är du förvånad över att det går så bra i barr?
– Jätteförvånad.
Det krävdes personligt rekord för att ta den åttonde och sista finalplatsen, så svenskens medaljchanser är rimligen små. Men det finns ändå en sporre i finalen.
1992, alltså samma år som Johan Jonasson var i VM-final i räck, tävlade också Davids pappa Sergej för Litauen. Han tog sig till final i barr där han slutade sist.
– Jag hoppas kunna göra bättre i från mig i finalen än vad han gjorde. Eller... jag SKA göra det, säger David.