I helgen tog de svenska landslagen i truppgymnastik fyra guld och två silver på EM. Sex medaljer av sex möjliga. En närmast total svensk dominans på den europeiska scenen. Men var var uppmärksamheten? Trots landslagens enorma framgångar var rapporteringen från de stora svenska medierna nästintill obefintlig. SVT publicerade ett kort inslag på sin nyhetssida och uppmärksammade mästerskapet i Sportnytt på lördagskvällen. I övrigt var det påfallande tyst.
Gymnastik är en av Sveriges största idrotter sett till antalet medlemmar, och truppgymnastiken är en av gymnastikens mest populära discipliner. Ändå tycks sporten gång på gång falla utanför mediernas radar. Varför? Fotboll, ishockey och andra etablerade sporter får regelbundet stora rubriker och omfattande bevakning, även när det handlar om matcher långt ifrån de största mästerskapen. Samtidigt kan ett svenskt landslag vinna ett helt EM utan att få någon nämnvärd uppmärksamhet. Varför betraktas vissa idrottsprestationer som självklara nyheter, medan andra knappt anses värda en notis? Det handlar inte bara om mediernas prioriteringar. Gymnastiken är en tjejdominerad idrott, och det är svårt att bortse från hur flickdominerade idrotter ofta får mindre utrymme i den offentliga debatten. Synlighet spelar roll. Mediebevakning skapar förebilder, väcker intresse och visar unga människor vad som faktiskt är möjligt att uppnå. Hur ska unga gymnaster kunna inspireras av sina landslagshjältar när deras prestationer knappt uppmärksammas? Det kan inte vara rimligt att sex EM-medaljer knappt väcker någon uppmärksamhet, medan betydligt mindre meriterande resultat från andra sporter får stort utrymme. Sex medaljer av sex möjliga borde vara en nyhet. Nästa gång Sverige dominerar ett mästerskap ska det inte behöva ske i tystnad.
Orolig gymnast