Sarkofagen upptäcktes för första gången 1820 och grävdes sedan fram 1869, från vad som i dag är ett gräsområde vid katedralen Westminster Abbey i London. Skelettet återfanns inuti sarkofagen vid en laboratorieanalys 2018, efter att det troddes ha gått förlorat. Vems kvarlevor som fanns inuti har förblivit ett mysterium, fram till nu.
Skelettet tros ha tillhört en medeltida abbot, det vill säga den högsta andliga och världsliga ledaren för ett munkkloster, enligt Warwick Rodwell, konsultarkeolog vid Westminster Abbey.
– Ingen av lägre rang skulle ha begravts i något sådant. Det latinska korset pekar mot en betydande kyrklig gestalt, säger Warwick Rodwell.
Analyser av skelettet visar att det tillhört en ungefär 175 centimeter lång man i åldern 35 till 49 år.
Mest sannolikt, tror arkeologen, är att kvarlevorna tillhör Alfwig, en abbot för det medeltida benediktinklostret som dog omkring år 1020. Alternativt är det Alfwigs efterträdare Wulfnoth, som dog år 1049 och som också tros ha blivit begravd i klostret.
Själva sarkofagen är från 300-talets romarrike och tillverkades ursprungligen för den rika romaren Valerius Amandinus, men återanvändes hundratals år senare. Locket till sarkofagen dekorerades då med ett anglosaxiskt kors. Sarkofagen flyttades och begravdes igen under Henrik III:s ombyggnationer av Westminster Abbey på 1200-talet.