SANNY: Så borde avtalet mellan NHL och svensk hockey se ut
Avtalet mellan NHL och svensk hockey är en viktig del för vårt fortsatta arbete med att utveckla spelare.
NHL sitter dock på en maktposition och betalar ut ersättning i ren och skär goodwill. Det är lätt att glömma bort i den här debatten.
Representanter från svensk hockey har varit i Nordamerika för möte med NHL och dess makthavare. Fokus har varit att se över ersättningsnivåerna under det nuvarande avtalet som sträcker sig fram till 2030.
Sett till befolkningsmängden är Sverige världsledande på att producera NHL-spelare. Vår struktur, upplägget med hockeygymnasium och vårt sätt att kombinera utbildning, hockey och individuell utveckling är något som andra länder blickar med avund mot.
All denna utbildning kostar tid, pengar, engagemang, resurser, kompetens och tålamod. När den investeringen äntligen börjar att bära frukt kliver NHL in i bilden.
Spelare scoutas redan i 15–16 årsåldern och är tillgängliga för NHL-draften året de fyller 18. Därefter får NHL-klubbarna ett betydande inflytande över deras framtid. Alltifrån hur de tränar och lever i vardagen till att de i många fall flyttar över spelarna till Nordamerika alldeles för tidigt.
NHL-klubbarna har numera folk på plats i Sverige som parallellt med klubbarna jobbar med deras individuella utveckling. Det är mer en regel än undantag att NHL-klubbarna tränar och coachar spelarna till de svenska klubbarnas goda minne. Vi tillmötesgår NHL på alla plan.
Hela tiden.
Sätts under press
Få unga hockeyspelare drömmer i dag om att spela i SHL och Tre Kronor.
För många är NHL det självklara slutmålet redan i tidig ålder. I år har unga spelare som Lucas Pettersson, Noah Dower Nilsson och Herman Träff lämnat Sverige för spel i farmarligan AHL. Även Marcus Nordmark har lämnat Djurgården för spel i en kanadensisk juniorliga, en miljö som Anaheim bedömer kommer att gynna hans utveckling bättre. Detta trots att Djurgården bevisligen varit en bra utvecklingsmiljö för spelare som Anton Frondell, Viggo Björck och Victor Eklund.
Dessutom är spelare Theo Stockselius, Malte Gustafsson, William Håkansson och Elton Hermansson utlånade från sina NHL-klubbar efter att de skrivit kontrakt i somras trots att de knappt visat upp sig på seniornivå.
Det bidrar i sin tur till att det svenska hockeysystemet sätts under press, där jakten på tidiga resultat och selektering som följer riskerar att gå före tålamod och långsiktighet i spelarutvecklingen.
Det tycker jag är en minst lika viktig fråga att hantera som hur stor ersättning de svenska klubbarna ska få för sina spelare. Så länge NHL-klubbarna kan värva spelare utan att själva bära någon direkt kostnad, eftersom ersättningen i stället finansieras genom en gemensam pott som NHL står för, finns det få ekonomiska incitament att avstå från att chansa på unga talanger.
Faktum är ändå att NHL betalar för spelare som de hade kunnat plocka över helt gratis.
Det måste vi förstå i den här debatten när alla skriker om hur dåligt avtalet är.
När svensk hockey stod utan avtal med NHL mellan 2006 och 2008 var förhoppningen att fria förhandlingar skulle ge bättre betalt. Utfallet blev det motsatta. Spelarna skrev kortare kontrakt och med individuella NHL-klausuler vilket gjorde att klubbar sattes i en ännu sämre förhandlingsposition.
NHL sitter på bäst kort
Vill svensk hockey förändra villkoren krävs ett tydligare mandat från SHL och de hockeyallsvenska klubbarna att driva frågan hårdare. Jag är osäker om alla klubbar brinner lika hårt för det. Jag får i alla fall inte den uppfattningen när jag pratat runt med sportchefer och agenter.
Ett möjligt påtryckningsmedel hade varit att tacka nej till den NHL-arrangerade turneringen World Cup. Att spela en sådan turnering utan Tre Kronor och Finlands deltagande hade gjort att den tappat i både trovärdighet och kommersiellt värde.
Samtidigt hade NHL kunnat slå hårt tillbaka och inte skicka spelare till VM eller OS.
En annan sak vore att förhindra att NHL-matcher spelas på svensk mark.
NHL vill ta marknadsandelar i Europa och det finns givetvis en baktanke med att spela matcher i bland annat Sverige. Men även där finns det inte mycket att sätta emot. Tyskland, som har sex spelare i NHL, skiter fullständigt i huruvida det finns ett NHL-avtal som ger dem ersättning eller ej.
Om matcher spelas i Tyskland eller Sverige spelar nog ingen större roll för NHL så länge de får möjligheten att spela i Europa.
Som sagt.
NHL sitter på de bästa korten vilket gör att förhandlingarna är utmanande.
Hade hellre sett stegrande modell
I en perfekt värld skulle NHL skjuta till betydligt mer pengar till klubbarna som fostrar ligans framtida stjärnor. Men med dagens förutsättningar är det svårt att driva upp ersättningarna rejält utan att riskera det avtal som finns.
I år fick svensk hockey dela på i runda slängar 100 miljoner kronor. Den exakta summan beror på hur många spelare som draftas och som skriver NHL-kontrakt.
Även om NHL och dess klubbar ekonomiskt sett mår bättre än någonsin har jag svårt att se att avtalet skulle gå upp till det dubbla. Även om det landat på det dubbla hade det nog inte heller varit tillräckligt.
Jag hade hellre sett en modell med en stegrande ersättning, där summan avgörs av hur bra spelaren blir och baseras på värdet av hans NHL-kontrakt.
Ta Leo Carlsson som exempel. Han har nyligen skrivit ett kontrakt värt 17,5 miljoner dollar per år. Tänk om man behöll dagens grundersättning, men kompletterade den med en modell där NHL betalar en viss procent av spelarens kontraktsvärde till de svenska klubbar som fostrat dem.
Med en ersättning på en procent av årslönen skulle svensk hockey få in 175 000 dollar årligen för Leo Carlsson. Pengar som i sin tur skulle öronmärkas för talangutveckling.
Det skulle skapa en modell där ersättningen bättre speglar spelarens faktiska värde på NHL-marknaden, samtidigt som pengar och resurser kan återinvesteras i nästa generation. I slutändan skulle det även gynna NHL som får tillgång till en bredare och bättre talangbas.
Samtidigt måste vi komma ihåg att hockeyföreningar inte existerar för den lilla promille som når NHL. Den finns där och kommer alltid leva för bredden, gemenskapen, tillhörigheten och glädjen. Det får vi trots allt aldrig glömma.
Men ur ett strikt ekonomiskt perspektiv är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hävda att dagens system är rimligt eller rättvist för svensk hockey. Hur mycket vi än har lärt oss att leva med det.
* * * * * * * * * * *
Tack för att ni tog er tid
Sanny