Rekord i Heroes III-SM
Det har gått 27 år.
Ändå fortsätter ”Heroes III” att smitta.
Rekordmånga deltog i helgens SM – där varje tävlande bär på sin egen historia.
Förra veckan fyllde Petter år.
Hans kusin Lasse Knutas, som också bor på sydöstra Gotland, hörde aldrig av sig på födelsedagen. Han ringde dagen dagen därpå, för att garantera rättvist utrymme för sin överraskning.
Båten var bokad, helgen planerad.
För första gången på flera år skulle de åka till fastlandet.
För att delta i SM i
Anledningen till deras unika resa är att Filip Lindfors, numera programledare på Radio Aftonbladet, är gammal studiekamrat med Lasse Knutas.
Hans brandtal om fjolårets mästerskap hade övertygat Lasse om en visit till huvudstaden, för det spel de en gång fått på en piratkopierad CD-skiva.
Filip och jag är ju ensamt ansvariga för att ha gett denna spelserie oproportionerligt (närmast oprofessionellt) mycket utrymme i Nordens största tidning det senaste året.
Äh, mina chefer läser inte texter som dessa ändå, så vi kan väl lika gärna fortsätta.
Inte blir man mindre sporrad av att flera stycken på årets mästerskap, som hölls i lördags med rekordmånga deltagare, kommit dit efter att ha sett vår rapportering från i fjol.
En av dem, Emil, hade flugit in från Oslo bara för att delta. En annan hade tydligen tagit nattåget från Kalix.
Fuck guldspaden.
Det här betyder så mycket mer.
Mindre stolt är jag dock tyvärr – igen – över min prestation.
På fredagskvällen, alltså dan före dan, är det lan hemma hos Filip.
En Heroes-vän till, Zebastian, ansluter. Sen sitter vi och nöter SM-formatsmatcher på våra laptops vid köksbordet.
Jag får en sorts taktisk uppenbarelse och känner mig hundra procent redo.
Sen börjar tävlingen och jag lottas mot Erik. Förlorar.
Sen lottas jag mot Fredrik. Förlorar.
Jag åker ut direkt.
Men vi får anledning att återkomma till just dessa gentlemän.
Det är ocharmigt med bortförklaringar. Men jag vill tala för oss alla som åkte ut tidigt:
Det är väldigt mycket
Så, då var det sagt.
Jag torskade dock rättvist på eget bevåg. Satsade på ekonomi när jag skulle ha gått blitzkrieg i första matchen och vice versa i den andra.
Det tar hårt, faktiskt. Fråga bara Björn.
Han hade åkt in från Göteborg, var tippad att ta sig långt (inte minst efter hans senaste videogenomgång om just RNG) men mötte sin nemesis i andra gruppspelsomgången.
För tredje gången slog Guidaí, fjolårsmästarinnan, ut honom ur turneringen.
I flera timmar satt han i en soffa, iklädd sin Kinaköpta Heroes III-hoodie, och närmast stirrade ut i tomma intet.
Vänliga nördar är mitt favoritdjur på denna planet. Lagom oblygt vill jag tro att jag själv tillhör den kategorin.
Evenemang som dessa är helt fantastiska att ta del av.
På grund av ett elfel i huvudsalen spreds matcherna ut över hela ovanvåningen inne i Hägerstensåsens medborgarhus.
Vart man än gick pågick matcher som iakttogs och analyserades in i minsta detalj.
Folk hade kommit bara för att titta. Ovan nämnda gottlänningar hade mer eller mindre en delegation på plats som hejade fram Petter till åttondelen, där det tog stopp mot David D.
Guidaís resa tog slut samtidigt.
För på andra sidan av hennes dator satt Fredrik.
Därefter följde vi Filip Lindfors, som efter en heroisk thunderbird-insats krigat sig till kvartsfinal.
Men där blev det respass.
För mittemot satt Fredrik.
Att tävla i ett turordningsbaserat strategispel är synnerligen märkligt.
Ångrar man sig över ett misstag, eller aktiverar varenda hjärncell för att planera sin nästa dag, lämnas man i flera minuter med sin egen ångest medan den andra spelar.
Likväl är det svårt att hålla känslorna tillbaka – oavsett om de är negativa eller positiva – när man själv spelar.
Dessa känsloyttringar är information för den andra att spela på.
Men Fredrik sysslar inte med sånt.
Oavsett om hans runda hade tagit 15 sekunder eller fyra minuter vänder han på laptoppen med samma iskalla ansiktsuttryck.
Redan här har han fått smeknamnet ”Silent killer” av publiken.
Och nog tar han sig till final – utan ett enda leende på läpparna.
Han skulle få göra upp med just Erik om pokalen.
Det är närmast poetiskt att se honom spela.
Erik gör strategiska val som jag själv aldrig hade listat ut. Fort går det också.
Lite som pokerspelare har ticks med att ständigt stapla sina marker smattras Eriks monster ut över de sju platserna hyperfrenetiskt till de ligger precis rätt.
Hans semifinal mot Herman, en av arrangörerna, var förmodligen helgens omgång. Sista striden var total taktisk briljans från båda två.
Finalen blir en riktig nagelbitare.
Inte minst för att många av oss har gjort vadslagningar om utfallet. Undertecknad har 700 spänn på linjen och hoppas på Erik.
Favoritskapet går fram och tillbaka.
Fredrik får en perfekt hjälte för sitt Castle och får grym utdelning på sina ranged units.
Men Erik rushar rätt och hittar ett till slott dag två.
Sen är det den sistnämndas listiga drag som fäller avgörandet. Samtidigt som Fredrik tar över en av hans borgar smyger Erik in bakvägen via en portal och tar över hans huvudborg dag fem, vecka två.
Där och då kändes det klart.
Efter en fin sista fajt står ändå bara nio Inferno-kreatur kvar på brädet och Erik konstaterar lyckligt ”tredje gången gillt” när han lyfter pokalen.
Efteråt går kvintetten från fredagen ut i den kalla oktoberkvällen.
Vi låter en medtagen whiskeyflaska vandra runt i ringen för att värma oss.
När Fredrik kommer ut från lokalen ropar vi till oss honom. Det här är första gången som ”Silent killer” visar upp ett brett känsloregister. Han förvånas nämligen något oerhört av att flera tusen kronor hade bettats på finalen.
– Var det därför det var ett sånt jävla liv där inne!? frågar han.
Fredrik följer med oss till en pizzeria i närheten där mästerskapet snackas ner över några bärs.
Gottlänningarna är euforiska.
Petter konstaterar att detta var den bästa födelsedagspresent han fått på länge.
Lasse Knutas har redan bjudit in hela gänget till öjn för en Heroes III-helg på hans krog Kapten Grogg i början av juni. Det finns kanoter, hälsar han.
I Whatsapp-gruppen, som av en autocorrect-miss heter ”Herpes 3”, delas det nu bilder från evenemanget.
Men nog finns det något mäktigt passande i den felstavningen:
27 år senare fortsätter detta spel att bara smitta fler med sin magi.