Carl-Vincent Reimers från Timbro argumenterar för att ett EU med egen beskattningsrätt skulle vara ett effektivare EU. Inget talar för det, mer än Reimers egna förhoppningar.
EU står inför stora utmaningar. Unionens utveckling kantas ständigt av problem och motstridiga viljor. Europeisk konkurrenskraft halkar efter andra stora ekonomier. Demografi och migration sätter hårt tryck på offentliga finanser. Säkerhetsläget är prövande.
Att ge EU en egen beskattningsrätt skulle inte lösa något av dessa problem. Däremot skulle det förvärra flera av dem.
För det första talar ingenting för att skatter som spenderas av Bryssel används bättre än om de spenderas av Dorotea eller Stockholm. EU:s finanser präglas redan idag av politiskt motiverade stöd och regionalt bistånd. Att ytterligare en nivå skulle ha rätt att ta ut skatter, utöver kommun, region och stat, riskerar dessutom att leda till än värre överbeskattning, eftersom de olika nivåerna inte tar hänsyn till varandra.
För det andra skulle beskattning på EU-nivå göra det svårare för väljarna att granska hur deras surt förvärvade skattepengar spenderas. Svenskarnas möjlighet att följa upp hur pengarna fördelas över landsgränser och mellan olika byråkratiska system skulle kraftigt försämras. Det skulle i sin tur urholka förtroendet för skattesystemet, och för EU.
Att ge EU beskattningsrätt skulle dessutom försvaga den institutionella konkurrensen inom unionen när länder blir av med en möjlighet att erbjuda de bästa skattevillkoren.
Det blir nästan komiskt att Reimers lyfter en gemensam bolagsskatt som ett bra exempel, eftersom EU-länderna halkar efter i konkurrenskraft till följd av bland annat höga bolagsskatter. De europeiska framgångssagorna, som Estland och Irland, skulle inte ha varit möjliga med en gemensam bolagsskatt.
Reimers argumenterar för att skattemedlen skulle göra större nytta i en europeiskt centralplanerad, politiskt styrd investeringsfond. Men den politiska förmågan att välja ut rätt investeringar och innovationer är inte bättre i Bryssel än någon annanstans.
Mario Draghis korrekta analys av Europas bristande konkurrenskraft överskuggas av felaktiga slutsatser. Att låna enorma summor för byråkratiskt styrda projekt skapar inte välstånd. Europas länder behöver reformer för förbättrade kapitalmarknader och bättre fungerande arbetsmarknader.
Det är först när pengar och människor kan flöda från sämre till bättre affärsidéer som innovationsklimatet och tillväxten i Europa kan ta fart. Det handlar om reformer av arbetsmarknaden, pensionssystem och sparande. Och det handlar om lägre skatter, inte högre. Att ge Bryssel egen beskattningsrätt skulle driva utvecklingen åt motsatt håll.
Erik Bengtzboe, chefekonom Skattebetalarna