Det självutnämnda skolpartiet Liberalernas beteende just nu påminner mest om någon som sitter längst bak i klassrummet och tuggar tuggummi med fötterna på bänken.
Tycker L-ledaren Simona Mohamsson, som på kort tid blankslitit frasen ”ta ansvar för Sverige”, att det är coolt att inte svara när regeringssonderande Magdalena Andersson (S) ringer? Det tycker inte riksdagens talman Andreas Norlén:
”Om talmannens utsända sonderingsperson knackar på så bör man öppna”, sade han i samband med att sonderingsuppdraget gavs till Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist på måndagen.
Varför får Thand Ringqvist uppdraget att ”gå till botten med mittenalternativet”, som talmannen uttryckte det?
Kanske för att mittenalternativet sedan ska kunna begravas och en mer trolig regering bildas. Vänster eller höger? Oklart. Båda är möjliga, båda sitter långt inne.
Talmannen vill säkert också sätta press på både C och V att se över sina låsningar.
Men den som lyssnade på Liberalernas Romina Pourmokhtari i Aktuellt på måndagkvällen, hörde ett halmstrå viska om en öppning:
”För oss liberaler så är en mittenregering som är S-ledd ett väldigt svårt koncept att få ihop”, sade hon – och upprepade flera gånger att L kan inte ingå i eller stödja en mittenregering med Magdalena Andersson som statsminister.
Men en mittenregering med någon annan som statsminister?
”Jag kommer att göra en sondering, jag blir inte statsministerkandidat”, sade Thand Ringqvist i P1 Morgon på tisdagen.
Thand Ringqvist tar sig an sonderingsuppdraget motvilligt, det står klart sedan tidigare. Men nu när hon ändå har uppdraget kunde hon gott ta sig an det med lite kaxigt självförtroende. För varför skulle en mittenregering inte ledas av en statsminister från just mitten?
Vad regeringsbildningen behöver är en game changer. Varsågoda.