Varje kvartal tittar jag på siffrorna för investeringar från de stora molnleverantörerna, och varje kvartal lyckas de överraska mig. Den här gången har vi dock kommit in på nivåer som är riktigt svåra att ta in. De fem största amerikanska moln- och AI-infrastrukturleverantörerna (Microsoft, Alphabet, Amazon, Meta och Oracle) har tillsammans åtagit sig att spendera mellan 660 och 690 miljarder dollar på investeringar år 2026, vilket är nästan en fördubbling jämfört med vad de spenderade för bara ett år sedan.
Amazon ligger i täten med beräknade 200 miljarder dollar, varav det mesta går till datacenter och AI-kapacitet. Alphabet har åtagit sig att satsa mellan 175 och 185 miljarder dollar, en ökning från 91 miljarder dollar år 2025. Microsoft är på väg mot 120 miljarder dollar eller mer, efter att redan ha spenderat 37,5 miljarder dollar under ett enda kvartal. Meta ligger på 115 till 135 miljarder dollar, och Oracle siktar på ungefär 50 miljarder dollar. För att sätta detta i sitt sammanhang planerar dessa fyra företag ensamma att investera cirka 630 miljarder dollar, en ökning med 62 procent jämfört med de rekordhöga 388 miljarder dollar de spenderade 2025.
Vad köper de? Främst chipp, byggnader och el. Utgifterna fördelas över hela AI-datacenterkedjan: GPU:er och specialanpassade acceleratorer såsom Googles Tensor Processing Units och Amazons Trainium, själva de fysiska datacentren med vätskekylning och golv med hög densitet, samt ofta den elinfrastruktur som krävs för att driva allt detta, inklusive elinköpsavtal och till och med gaseldad elproduktion på plats där elnätet inte räcker till. Ungefär två tredjedelar av pengarna går till databehandling, och en tredjedel går till anläggningar, el, kylning och nätverk, där andelen för el ökar varje kvartal.
Vart marknaden är på väg
Min syn på marknaden är att vi befinner oss i den branta delen av en efterfrågekurva som har några ytterligare stabila år kvar. Den kortsiktiga efterfrågan under de kommande två åren är redan stark. Alla hyperscalers rapporterar att de har begränsningar på utbudssidan snarare än på efterfrågesidan, och Microsoft sitter på en orderstock på 80 miljarder dollar i Azure-beställningar som man inte kan uppfylla, främst på grund av brist på tillgänglig ström. Företagen köper just nu i panik molnkapacitet och datorutrustning eftersom de är övertygade om att AI-boomen kommer att lämna de oförberedda på efterkälken, och de vill ha sin infrastruktur på plats så att de kan dra nytta av vilken form omvandlingen än tar. Jag förstår det. Ingen vill behöva förklara för sin styrelse år 2028 varför de tillbringade hela 2026 med att stå i kö.
Det innebär att hårdvaruleverantörer som Dell, HPE och IBM, tillsammans med molnjättarna själva, kommer att uppleva en ihållande tillväxt så länge efterfrågan fortsätter. En del av detta är verkligt, och en del drivs av rädsla, men för leverantörerna spelar det ingen roll. Den brist på processorer och RAM som företagen upplever i dag, tillsammans med de därmed förknippade prisökningarna och de förlängda ledtiderna, kommer sannolikt att bestå under den här perioden eftersom det globala utbudet av kisel och minne absorberas av AI-kluster snabbare än tillverkarna hinner utöka det.
Men min långsiktiga prognos är medvetet mindre optimistisk än leverantörernas egna. Utbyggnadscykeln sträcker sig över tre till fyra år från åtagande till fullt utnyttjande. Mycket kan förändras på AI-marknaden under den tiden. Effektivitetsförbättringar i modellerna skulle kunna drastiskt minska beräkningskraven per produktionsenhet. Företagen kan upptäcka att deras AI-arbetsbelastningar inte motiverar molnutgifterna när nyhetens behag har avklingat. Konkurrensdynamiken kan pressa priserna. Fram till 2028 och 2029 förväntar jag mig att tillväxttakten blir verklig, men inte i den skala som utbyggarna antar i dag, och jag förväntar mig att branschen kommer att få bära bördan av den kapacitet som åtagits under panikfasen 2026.
Byggs det för mycket?
Det är här jag avviker från den rådande uppfattningen, och där jag anser att vi behöver en viss disciplinerad skepsis. Den rådande uppfattningen just nu är att för varje bit datacenterkapacitet man bygger kommer någon att använda den – om inte den hyperskalare som äger den, så någon annan. Med tanke på Microsofts orderstock på 80 miljarder dollar stämmer den logiken på kort sikt.
Men jag har varit med tillräckligt länge för att vara misstänksam mot argumenten om att ”den här gången är det annorlunda”. Jag bevittnade överbyggnaden av fibernät i slutet av 1990-talet, och jag såg också hur den första utbyggnaden av molntjänster gick händelserna i förväg. Oron är att molnleverantörerna tar sig vatten över huvudet och bygger ut kapacitet för en efterfrågan som kanske inte uppstår i den skala de förutspår. De intäkter som dessa investeringar är beroende av är till stor del spekulativa. Om införandet av AI går långsammare än väntat, eller om effektivitetsvinster minskar den nödvändiga datorkapaciteten per arbetsbelastning snabbare än förväntat, kan avkastningen på dessa utgifter bli en stor besvikelse. Det finns också den obehagliga möjligheten att en betydande del av dagens efterfrågan är cirkulär: Företag och leverantörer kanske i panik köper kapacitet av varandra i en rad åtaganden som kanske aldrig kommer att konsolideras till faktiska, varaktiga arbetsbelastningar.
När dessa datacenter tas i drift – och vi talar om kapacitet som nu har åtagits för leverans år 2027 – kanske tillväxten inte når den omfattning som byggherrarna förväntar sig. Jag förväntar mig att många av de datacenter som man nu förbinder sig till inte kommer att utnyttjas i den utsträckning som man i dag antar för 2029. Det är inte en förutsägelse om en kollaps. Det är ett erkännande av att branschen har sett ett liknande mönster tidigare inom fiber, colocation och den första utbyggnaden av molntjänster.
Råd till it-köpare
Om du ansvarar för företagets it har denna cykel både positiva och negativa sidor. På kort sikt står du inför högre priser, tilldelningsbegränsningar och längre ledtider för processorer, RAM-minne och molnkapacitet. Budgetera därefter, säkra det du verkligen behöver och motstå frestelsen att köpa av den rädsla som just driver den brist du lider av.
Men under de närmaste åren vänds bilden. Ett överutbyggt utbud innebär lägre priser. Om leverantörerna bygger för mycket kommer molnpriserna att sjunka och billigare datacenterutrymme blir tillgängligt för företag som behöver det, inklusive kapacitet för dina egna AI-ambitioner till priser som skulle vara otänkbara i dag. Den överkapacitet som kommer att bränna hyperskalarnas investerare kommer att skapa ett fynd för deras kunder.
Den strategi jag rekommenderar är den jag alltid har rekommenderat. Utforma molnlösningar på dina egna villkor, undvik långsiktiga kapacitetsåtaganden som du inte kan motivera med den nuvarande efterfrågan, och låt leverantörerna ta risken för utnyttjandegraden. De satsar hundratals miljarder på att efterfrågekurvan ska fortsätta stiga. Du behöver inte satsa på samma sak för att dra nytta av situationen. Överutbudet, om det blir av, kommer att nå dig – till ett pris som du kommer att gilla mycket bättre än dagens.