Bärbara datorer är något jag vuxit upp med parallellt med stationära alternativ. Jag minns med värme hur jag delade en gammal tvåkärnig variant med familjen, bestyckad med en grafikdel som knappt borde få kallas grafikkort. Särskilt noga var det med millimeterrättvis tidsallokering för respektive person när Heroes III skulle spelas; rättvist skulle det vara.
Dagen till ära ska jag ta en titt på något betydligt modernare, och framför allt en maskin renodlad för spelande, med ofantligt mycket mer hästkrafter att tillgå än barndomens klenoder. Närmare bestämt handlar det om Lenovo Legion 5i 15IAX11, där högupplöst OLED, 14 Intel-kärnor och RTX-grafik står på menyn. Häng med när jag djupdyker i premiuminriktad bärbar gaming!
Specifikationer
Lenovo Legion 5i 15IAX11 är som namnet indikerar en dator i 15-tumsklassen. Det stora lyftet jämfört med tidigare modeller i 5i-serien är att maskinen nu kommer bestyckad med en högupplöst 16:10-OLED-panel. Det är ett mycket välkommet tillskott, då tekniken tidigare främst reserverats för Lenovos renodlade företags- och entusiastmaskiner eller 7i-serien av speldatorer.
Utöver den påkostade skärmen är datorn bestyckad med Intel-processorn Core Ultra 7 245HX, vilket innebär totalt 14 kärnor och trådar fördelade på 6 prestandakärnor och 8 energieffektiva kärnor. Grafikrenderingen hanteras av ett Nvidia Geforce RTX 5060 med 8 GB VRAM och en bas-TGP på 115 watt. Arbetsminnet består av en ensam 16 GB DDR5-sticka specificerad till 5 600 MT/s, vilken kan kompletteras i en ledig minnesplats för att uppnå tvåkanalsläge.
Den testade konfigurationen levereras med en relativt snål lagringsmängd om 512 GB via en ensam PCIe 4.0 NVMe-enhet. Det bjuds dock på goda expansionsmöjligheter genom en ledig M.2-plats med fullt PCIe 5.0-stöd. I anslutningsväg finns det mesta man kan önska: Thunderbolt 5, rikligt med USB-portar och Wifi 7 2x2. Systemet drivs av ett 80 Wh-batteri med snabbladdning eller den medföljande nätadaptern på 245 watt via Lenovos Slim Tip-kontakt.
Hårdvara
Likt de flesta stora datortillverkare levereras Lenovo Legion 5i 15IAX11 i ett genomtänkt, miljömedvetet emballage. Hela ekipaget består av återvinningsbar kartong och formpressad wellpapp, och den enda plasten som syns till är skyddsfilmen kring själva datorn. I kartongen medföljer självfallet strömadaptern, en skyddsduk pressad mellan skärm och tagnetbord, samt en intressant kuriosa del i form av ett antireflex-skydd för skärmen.
Det tidigare nämnda antireflexskyddet kan mycket väl komma till pass om datorn ska användas utomhus eller i väl upplysta miljöer. OLED-panelen bjuder nämligen på rena spegelreflektionerna, i synnerhet med skärmen avstängd under min studiobelysning eller med persiennerna uppdragna i rummet och direkt intill testbänken.
Byggkvaliteten är däremot inget jag kan klandra maskinen för. Chassits ytfinish inger en påtaglig premiumkänsla, även om materialet drar åt sig fingeravtryck som en magnet. Spontant ser även ventilationsintagen på undersidan ut att vara väl tilltagna. Jämte högtalarnas perforering sitter det ett par rejäla gummifötter, likaså längs med hela det bakre partiet. Dessa bygger tillräckligt på höjden för att ge maskinen god markfrigång och tillåta ett rikligt luftflöde underifrån.
När blicken vänds mot baksidan syns merparten av USB Type-A-anslutningarna, likväl som HDMI-porten och kontakten för den medföljande laddaren. Här går det även att skymta kylflänsarna från den tilltagna kylarlösningen som löper längs bakkanten. Maskinens vänstra sida bjuder på ethernet, USB Type-C samt Thunderbolt-anslutning. På högersidan återstår slutligen ytterligare en USB Type-A-port, ett kombinerat 3,5 mm-ljudjack och ett fysiskt reglage för att koppla bort den inbyggda webbkameran.
Med risk att gå händelseförloppet lite i förväg väljer jag att starta datorn och testa webbkameran lite snabbt. Och visst, den finns där, men bildkvaliteten är knappast något att skriva hem om. Väl i farten lyssnar jag av högtalarna, vilka mycket riktigt låter precis som förväntat av dubbla 2 watts-element i en spellaptop: mediokert som bäst. Det är tacksamt att de finns där i brist på headset eller externa högtalare, men det är inget jag gärna avnjuter en hel långfilm på.
Tillbaka till skärmen så kan den vikas bak helt plant, vilket är trevligt även om jag har svårt att se det praktiska användningsområdet. Gångjärnen är tillräckligt välavvägda för att locket enkelt ska kunna öppnas med bara en hand. Däremot uppstår en viss instabilitet med skärmgung så fort testbänken råkar skakas till.
Tangentbordet får mig däremot att höja ett skarpt ögonbryn. Nog för att det upplevs stabilt och trevligt att skriva på, men layouten är väldigt ihoptryckt och jag vet inte vems briljanta idé det var att utforma Enter-delen på det här viset. Här hade jag hellre sett en traditionell uppsättning utan numerisk del. Självfallet bjuds det på full RGB-belysning över tangentbordet som smidigt kan justeras eller släckas helt via mjukvaran, vilket för oss osökt vidare till just mjukvaran.
Mjukvara
Mer eller mindre alla bärbara datorer levereras i dag förinstallerade med någon form av tillverkarmjukvara – somliga mer, andra mindre. Lenovo har enligt mig valt fel väg här. Utöver all bloatware som Microsoft redan skeppar med Windows, har tillverkaren valt att trycka in en rejäl dos av sina egna i mitt tycke helt överflödiga mjukvaruverktyg.
Bland de Lenovo-förladdade programmen hittas bland annat Lenovo Legion Space, Lenovo Now, Lenovo AI Now, X-Rite Color Assistant för färgprofiler och än mer därtill – vilket inkluderar inget mindre än McAfee antivirus. Efter att ha ägnat en halvtimme åt att bena ut vad allt faktiskt gör, slutar det med att jag avinstallerar rubbet, undantaget Legion Space. Detta program samlar trots allt en del genuint matnyttiga funktioner.
Innan jag går in på Legion Space och varför det faktiskt är värt att behålla (spoiler: det krävs bland annat för att styra maskinens energiprofiler), måste jag vädra lite frustration kring Lenovo AI Now. Det är en sak att skicka med mjukvara som potentiellt kan förhöja användarupplevelsen. Men Lenovo AI Now befinner sig dels i betastadie, och samtidigt kräver det att användaren skapar och förblir inloggad på ett Lenovo-konto för att ens få starta verktyget. Skärpning, Lenovo!
Lenovo Legion Space kan som tidigare nämnts hantera systemets prestandaprofiler; eller rättare sagt är programmet ett krav för att smidigt växla mellan tyst, balanserat och prestandaläge. Det går dessutom att snickra ihop en helt skräddarsydd energiprofil. Däremot friskriver sig tillverkaren från garantier om man justerar effekt- och fläktkurvor på egen hand, vilket Legion Space tydligt varnar kring.
Via fliken Systeminställningar öppnar sig ytterligare baskonfigurationer, exempelvis batteriladdningslogik och färgprofiler för den inbyggda OLED-panelen. Härifrån går det även att aktivera adaptiv uppdateringsfrekvens, vilket upplevs en smula överflödigt med tanke på att skärmen redan har integrerat Nvidia G-Sync-stöd. I övrigt bjuds det på sedvanligt småplock, såsom brusreducering och profilhantering för de inbyggda mikrofonerna.
Det sista som är värt att nämna ligger under Gaming Zone. Här finns ett valfritt verktyg för automatisk spelinspelning, samt enkla metoder för att redigera ihop klippen. Avslutningsvis hittas Lenovos AI-assistent. Till skillnad från Lenovo AI Now fungerar denna utan krav på inloggning och är helt inaktiverad som standard. Det enda jag hade önskat vore att funktionen erbjöds som en valfri modul vid installationen, snarare än att ligga ínbakad i Legion Space grundutförande.
Syntetisk prestanda
De syntetiska testerna består av en blandning mellan processorintensiva uppgifter och kombinerad systembelastning. Renodlad processorprestanda mäts med Cinebench och Geekbench, medan 3DMark-sviten står för de tunga, blandade lasterna. Värt att notera är att samtliga tester i artikeln genomförs med grafikkretsen i dedikerat läge (dGPU), och de syntetiska processor-lasterna utförs med prestandaläget aktiverat.
Intel Core 7 Ultra 245HX visar sig vara en fullt kapabel processor även under tyngre arbetslaster, åtminstone om jag utgår från de syntetiska resultaten. Även om det enkeltrådade resultatet inte är bäst i klassen, väger den flertrådade prestandan väl upp för detta. Oavsett lär inte processorn sätta några käppar i hjulet varken för blandade syntetiska laster eller kommande speltester.
3DMark-sviten är ett utmärkt verktyg, dels för att samla in referensdata att jämföra mot andra likvärdiga system, och dels för dig som läsare att ställa dina egna resultat mot, särskilt då delar av sviten dessutom är gratis. Därtill bjuds det på repeterbara testslingor med goda verktyg för att få en inblick i klockfrekvenser, värmeutveckling och eventuella oegentligheter.
När det gäller mitt exemplar av Legion 5i 15IAX11 verkar allt vara i sin ordning. Klockfrekvenserna för processor respektive grafikkort håller sig inom linje av förväntan, och kylaren håller likaså temperaturerna inom rimliga och specificerade ramar. Det är dock en smula udda att det saknas data i 3DMarks databas för att göra en direkt jämförelse mot system med exakt samma konfiguration, samt att testsviten har svårt att uppskatta beräknad spelprestanda.
Vad avser skillnaden mellan den balanserade och den mer uppumpade prestandaprofilen är den klart märkbar. Jag får i snitt ut 18,9 procent högre poäng i den totala mätningen när effekt- och fläktkurvor tillåts arbeta fullt ut. Detta ska bli spännande att se resultatet av i de renodlade speltesterna – det segment de flesta nog hoppar till direkt.
Spelprestanda
För speltesterna använder jag ett antal utvalda speltitlar med inbyggda testslingor, för att säkerställa representativa och reproducerbara resultat. Grafikinställningarna ställs till fördefinierade High respektive Ultra. Jag kör även igenom tester med ray tracing (RT), då i både lägsta möjliga RT-läge och med höga inställningar. Uppskalningstekniker aktiveras i de titlar där det finns stöd, genomgående inställt på balanserat läge (balanced).
Med strömprofilen satt till Balanserad, eller Automatisk som den annars kallas i kombination med Lenovos AI Engine, är resultaten ändå rätt trevliga när spelen i testsviten rullar på i fördefinierat höga inställningar. Den stora fördelen med denna profil, som försöker hitta en balans i effektuttag mellan processor, grafikkort och ljudnivå, är att den i min mening når fullt godkända resultat. Datorn förblir tillräckligt tyst för att inte potentiellt störa andra i rummet nämnvärt.
Titlar med något år på nacken likt Chernobylite, Tiny Tina's Wonderlands och Guardians of the Galaxy når enkelt över 100 FPS. Däremot blir det något mer problematiskt vid mer tungdrivna titlar, exempelvis Red Dead Redemption 2 och Black Myth: Wukong, särskilt när reglagen dras upp till Ultra eller motsvarande inställningar.
Av erfarenhet med Lenovo-datorer sedan tidigare, inte minst då jag själv använder en maskin från bolaget till vardags, vet jag att det finns mer prestanda att hämta genom att aktivera prestandaläget. Sagt och gjort växlar jag över till detta med hjälp av kortkommandot Fn + Q och kör sedan igenom hela testsviten en gång till.
Precis som förväntat syns stadiga ökningar över hela brädet, både när det kommer till höga och ultrahöga inställningar. Tidigare nämnda Red Dead Redemption 2 går från gränslandet kring 59 FPS upp till betydligt mer självsäkra 70 FPS. Även vid maxade inställningar går det nu att hålla sig stadigt över den gyllene 60 FPS-linjen. Baksidan är förstås att fläktarna gör sig kraftigt påminda, och här rekommenderas tveklöst spelande med hörlurar på.
Med de mer traditionella testerna avklarade vänder jag blicken mot ray tracing (RT). Även om jag inte nödvändigtvis har några skyhöga förväntningar här, är det ändå intressant att se vad en dator bestyckad med mobila Geforce RTX 5060 och bra kylning faktiskt förmår leverera. Jag kliver här ned till grafikläget High, men aktiverar i gengäld varierande nivåer av RT.
Med facit i hand är resultaten mer eller mindre som väntat. I den relativt moderna titeln Black Myth: Wukong tappar vi från 77 FPS hela vägen ned till 52 FPS, vilket trots allt är bättre än högre grafikinställningar utan RT aktiverat. För ett spel som Forza Horizon 6 är historien snarlik: lägre RT-inställningar ger likvärdig prestanda som tyngre traditionell rastrering, medan mer avancerad strålspårning sänker bildfrekvensen totalt.
I slutändan är jag ändå rätt nöjd med vad den här lilla maskinen är kapabel till. För den som kan leva med att uppskalning krävs för att nå över den magiska 60 FPS-gränsen finns det gott om spelglädje att hämta. Det förhållandevis kompakta formatet döljer de flesta uppskalningsskavanker väl, samtidigt som den högupplösta OLED-panelen ger ett fantastiskt helhetsintryck och stark inlevelse.
Sammanfattning
Lenovo Legion 5i 15IAX11 tar klivet upp till en skarp 16:10-OLED-panel, vilket tidigare främst varit förbehållet dyrare modeller och serier. Under huven kombineras en 14-kärnig Intel Core Ultra 7 245HX med ett Nvidia Geforce RTX 5060 8 GB (115 W TGP). Grundutförandet är något snålt med en ensam DDR5-sticka på 16 GB och 512 GB PCIe 4.0-lagring, däremot finns expansionsmöjligheter i form av lediga platser för såväl extra RAM som en PCIe 5.0-SSD.
Chassit bjuder på robust premiumkänsla, god markfrigång och ett generöst anslutningsutbud med Thunderbolt och flertalet USB-portar. Däremot drar ytan åt sig fingeravtryck, och skärmgångjärnen uppvisar viss svajighet vid stötar. Både webbkamera och högtalare levererar högst medioker prestanda. Tangentbordet erbjuder skön skrivkänsla men dras med en trång layout och en svårmotiverad hybridlösning kring Enter-tangenten.
Mjukvaruupplevelsen önskar jag vore bättre i det stora hela. Här överöser Lenovo systemet med onödig bloatware, från McAfee till halvfärdiga betaverktyg som Lenovo AI Now med påtvingande kontokrav. Det enda programmet som motiverar sin existens är Lenovo Legion Space, vilket krävs för central styrning av fläkt- och prestandaprofiler. Här ryms även grundläggande systeminställningar som batterivård, färgkalibrering och mikrofonoptimering.
I det balanserade läget bjuder datorn på en riktigt behaglig upplevelse, där fläktarna håller sig i bakgrunden och äldre favoriter likt Cyberpunk 2077 flyter på i över 100 FPS – även vid höga inställningar. När nyare titlar eller tyngre reglage sätter emot finns möjlighet till prestandaläget, så länge du inte har något emot att dra på dig hörlurarna för att slippa fläktbruset. Oavsett läge och prestandanivåer, så ser spelen fantastiskt bra ut på den inbyggda skärmen.
I slutändan har jag en tvådelad inställning till en dator likt denna. Främst anser jag att RTX 5060-kretsen är bäst lämpad för 1080p-upplösning, samtidigt som det är riktigt trevligt med en mer högupplöst panel. Turligt nog finns i dag vettig uppskalning. Däremot grusas helhetsintrycket markant av all skräpig mjukvara, medioker "kringutrutrustning" och inte minst en saftig prislapp – vilket resulterar i att det bara blir en silvermedalj för Legion 5i 15IAX11.
Positivt:
- Övergripande trevlig byggkonstruktion
- Helt utmärkt och fantastisk skärm
- Förhållandevis god spelprestanda
- Kompetent processor även för arbete
Neutralt:
- Skärmens gångjärn är bra och dåliga på samma gång
- Förväntade ljudnivåer för en 15-tums speldator
- Sedvanligt undermåliga inbyggda högtalare.
- Webbkamera finns att använda i nödfall
Negativt:
- Snålt tilltagen lagring
- Väldigt(!) mycket mjukvaru-bloat
- Saftig prislapp
Lenovo Legion 5i 15 IAX11 finns att köpa hos Elgiganten till ett försäljningspris om 28 990 kronor.