Recension: ”Oligarkens son” av Patrick Radden Keefe
Snyggt konstruerat men oväntat spretigt. Reportageboken ”Oligarkens son” är true crime som finjournalistik.
En ung man faller från en balkong. Polisen avfärdar det som självmord. Familjen vill ha svar på vad om egentligen hände. I grunden är Patrick Radden Keefes nya bok en enkel true crime-historia.
Men det vore inte en reportagebok av stjärnförfattaren om han inte gapade efter mer. ”Oligarkens son” handlar lika mycket om Londons utveckling till en tummelplats för nyrika oligarker, om föräldraskap, livslögner, kolonialhistoria, finansvärldens baksidor och förintelsens efterverkningar.
Allt börjar alltså med att 19-årige Zac Brettner faller från en balkongen i Londons finansdistrikt och föräldrarnas vanmakt inför en nedlagd och allt annat än gedigen polisutredning. Historien berättas i symbios med de två föräldrarna. Båda barn till förintelseöverlevare, nu en välbärgad och välordnad familj. Snart visar det sig att Zac levt ett dubbelliv.
Efter några vilsna år på olika privatskolor bland barnen till Londons nyinflyttade superrika har han själv börjat utge sig för att vara son till en oligark – allt för att bli en del av Londons finansiella elit. I lägenheten den aktuella kvällen har han haft sällskap av två minst sagt obehagliga personer. Vad hände egentligen i lägenheten? Var han hotad? Föll han verkligen?
Det finns något avslappnande i att läsa någon som verkligen gjort jobbet – både vad gäller research och stilistik. Historien flyter som en deckare trots att varje dialog, reaktion och händelse är förankrad i förundersökningsprotokoll och privata sms. Att Patrick Radden Keefe är fast anställd som skribent på ”The New Yorker” och har både jurister och researchers till sitt förfogande märks. Det här är reportagekonst när den är som bäst – underbyggd och väl gestaltad.
Problemet är väl att storyn snarare vecklar ut sig bakåt. För ganska snart anar man vad som förmodligen hände Zac, men samtidigt att det aldrig kommer blir klarlagt juridiskt. Istället kartläggs de liv och det samhälle som ledde fram till det ödesdigra mötet i lägenheten.
Snyggt konstruerat – men också oväntat spretigt.
Radden Keefe har med böckerna ”Säg inget”, om konflikten i Nordirland, och ”Smärtans Imperium”, om opioidkrisen i USA, blivit en superstjärna. Båda böckerna lyckas med konststycket att berätta om samhälleliga skeenden genom att följa enskilda människors och familjers öden.
”Oligarkens son” är på samma sätt en stark berättelse om en vilsen pojke och hans familj – men här känns det som att Patrick Radden Keefe inte riktigt kunnat bestämma sig för vad den större historien är.
Så arbetar vi
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.