Recension: ”Dålig stämning” av Suad Ali
”Dålig stämning” är en samtidsskildring av arbetsplatsen där huvudpersonen är duktig flicka på fel sätt, säger litteraturkritiker Ulrika Milles.
I tider av ekonomisk kris och högernationalism växer ofta arbetarlitteraturen. Så var det på 1930-talet, så är det nu. Men det som skrivs idag är ofta mörkare, handlar om allt arbete som aldrig hinns med, samtidigt som folk jobbar sig sjuka. Eller arbetsplatsen som en realitysåpa där du måste bidra med psykiskt drama – kanske ska du bli president.
I tjänstemannavärldens undervåning, kontoret, utspelar sig Suad Alis andra roman ”Dålig stämning” , efter den hyllade debuten ”Dina händer var fulla av liv” 2020.
Den handlar om livet på Origon, insamlingsstiftelsen som bekämpar polio i det globala syd. Det är en värld av unga kvinnor som ekonomen Maya, med rötter i Etiopien och uppväxt i svensk småstad, av toxiska chefer som slåss för riskkapital och donationer.
En lite socialrealistisk ”Djävulen bär Prada”? Mindre glamour förstås; inte mode utan moral. Och det skär sig effektfullt när författaren låter arbetets högre syfte – att göra skillnad är bara den första floskeln – brytas mot budgetsnålande, vardagscynism, teambuildingflykt.
En ung roman med mindre alkohol, sex och de tacksamma bieffekter som ofta blir vilda utenätters efterspel. Här ligger all dramatik och alla relationer på arbetsplatsen, för Maya har knappt något liv utanför sina plikter som anställd. Minnet av en död lillebror och en sörjande mor försöker hon hålla undan, liksom landsorten hon till varje pris inte vill återvända till. Det är klassiskt.
Men annat är det inte. Som att Maya arbetar jämt, men ändå inte är rätt sorts duktig flicka. Hon vägrar svara på frågor som ”var ser du dig själv om fem år?”, hon är lojal och smart, men vill inte förverkliga sig, bara göra sitt jobb. Varför duger inte det?
Suad Ali skildrar ett sammanbrott och ett uppvaknande – livet på kontor som ung pionjärkvinna på männens gator, sedan Elin Wägners Norrtullsligan kom 1908.
Jag gillar hur diskret hon fäster läsarens uppmärksamhet på sina gestalters bakgrund. Först på sidan 290 faller repliken från en uppretad vän: ”vi har inte samma utrymme att flippa ut”. Larmen från klass, hud och attityd tjuter naturligtvis till slut. Men när Maya beskriver läget är det ett försvar för kollektivet. ”Alla kvinnor inom mig är utbrända.”
Så arbetar vi
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.