Bollarna rann genom straffområdet och sattes i burgaveln åt ena hållet. Pedri tog sig förbi alla åt det andra. PSG kändes sårbara centralt, Barca sårbara rent generellt. Båda lagen med full fokus på allt som skulle göras framåt, som sig bör.
Och inte en enda människa kunde värja sig mot vad som pågick här.
Båda målvakterna fick svettas, Cancelo fick gult kort och Dembele gick ut med en trasig baksida. Allt gick i ett rasande tempo, historien om den här matchen bytte riktning gång på gång.
Att PSG inte gör mål efter en halvtimme, när de har flera superlägen på rad, är bisarrt. Att inget av de här lagen skulle gjort minst ett innan halvtidsvilan var alltid orealistiskt.
Så Desire Doue gjorde ett när Lamine Yamal slarvade.
Märkligt att se Lamine Yamal göra skillnad åt fel håll.
Det är inte så att de inte hade haft lägen tidigare, som sagt. Och det är inte så att de inte hade gjort mål till slut oavsett. Men det var något märkligt med att se Lamine Yamal ge bort en boll på sättet han gjorde, och göra skillnad åt fel håll.
Det var också konstigt att se honom fortsätta ha en kämpig match en stund till, när nästan alla andra på planen höll en så ofattbart hög kvalitet.
Och på tal om; det känns talande för vilket fokus Barcelona har i sin fotbollsfilosofi när det är deras tredjealternativ på högerbacken som är den som till slut gör deras första mål. För hur rätt allt de gör rent sportsligt just nu är när det är fyra egenproducerade tonåringar i elvan, två egna produkter som ser till att det är kvitterat.
När de gör ett trippelbyte efter en timmes spel och får in bättre spelare än vad de startade med.
Men ändå vinner de inte.
Att reda ut vilket av dem som faktiskt är bäst i världen får vänta en stund till.
PSG har varit bäst i den här turneringen två år i rad, utgör ett så komplett lag att de sänker den här höstens mest svårstoppade maskin trots att tre av deras viktigaste nyckelspelare går sönder längs vägen. Trots att ytterligare en av dem satt skadad på läktaren redan från start.
”Enkelt. Om vi har bollen hela matchen kan han inte göra någonting”, sa Luis Enrique när han fick frågan om hur hans lag skulle stoppa Lamine Yamal.
De höll inte i bollen hela matchen, Barcelona var aldrig utan målchanser någon längre stund, och PSG lyckades i slutänden inte stoppa honom. Men det spelade ingen roll. Efter att han gett Barça 2-2 från en helt overklig vinkel gör Vitinha 3-2 några minuter senare, det blir 4-2 innan matchen är slut.
Och det är ofrånkomligt att prata om PSG:s konkurrensfördelar när de kommer in i den här turneringen, hur de vilar sina bästa spelare på helgerna. Men det är också svårt att bortse från det faktum att de släcker segersviter två veckor i rad, med samma resultat. Att det egentligen inte spelar någon roll vem de blir av med, de vinner oavsett. De är bättre oavsett.
Barcelona var väldigt bra i dag, men världens bästa lag slog till slut världens bästa lag.