Meta släpper Muse. Open AI släpper Dots. AI-agenter som de lovar ska göra ditt liv enklare, men för att det ska fungera fullt ut måste du fråga dig: Vill du lämna ut hela ditt digitala liv till dessa företag? DN:s Linus Larsson svarar på fem frågor.
Vad är Muse och Dots?
– De är personliga AI-agenter som nyligen har släppts, Muse från Facebookägaren Meta och Dots från Open AI, företaget bakom Chat GPT. De är tänkta att användas på ett annat sätt än vanliga chattrobotar, som mest svarar på frågor när man ställer dem. Agenter som alltid är aktiva och kan utföra uppgifter åt en. Säg att de håller koll på jobbchatten, noterar när något viktigt sägs, skapar en att göra-lista och kanske också fixar några av uppgifterna själva. De kan läsa dina filer, dina mejl, använda program på din dator. Om du tillåter det, alltså.
Vad ska de göra?
– I företagens marknadsföring fungerar de som ständigt närvarande personliga assistenter, för privat- och yrkesliv. Där hjälper de en med en powerpoint inför ett möte, noterar att nya siffror har dykt upp och justerar presentationen på egen hand. Sedan läser de i mejlen att en tårtleverans inför ens bröllop har ställts in, men letar snabbt upp en annan och lägger bokningen. De kan till och med ringa samtal åt en, med en robotröst som aldrig förnekar att den är en AI-agent, och berättar att den företräder dig. Så smidigt lär det bara vara i reklamfilmens värld, men det visar vad siktet är: AI-agenter som inte bara reagerar på dina kommandon, utan tar egna initiativ och utför sysslor åt dig.
Vad krävs för att det ska fungera?
– Nu kommer vi in på den läskiga sidan av alltihop: För att fungera bra ska agenten få del av så mycket som möjligt av ditt digitala liv. I fallet Muse kretsar det mycket kring Metas plattformar, men den har också en inbyggd webbläsare som den kan använda för att nå dina onlinekonton. Dots kan köras på din dator och få tillgång till program och filer på hårddisken, men även alla tänkbara webbtjänster. Meta och Open AI är noga med att betona att du sätter gränserna för vad den kan nå och vad agenten tillåts göra på egen hand. Men å andra sidan fungerar det bäst ju mer tillgång den får. Känns det bekvämt att låta en AI-agent, gjord inte bara för att prata med dig utan även att utföra sysslor, få sådan tillgång?
Varför är det känsligt?
– Det är mer än bara en fråga om personlig integritet. Du har säkert redan mycket privat information på tjänster tillhörande de stora techbolagen. Men här handlar det inte bara om att lagra data, utan om att ge ett AI-system rätt att utföra sysslor åt dig. Inte bara läsa mejl och chattmeddelanden, utan skicka dem. Inte bara söka i webbutiker, utan utföra köp. Inte bara drifta företagets interna chatt, utan prata i den (”Share the results with the team”, säger en obrydd användare i Open AI:s reklamfilm utan att kolla närmare vad hennes agent har kommit fram till.)
Tidigare i år kunde vi läsa om en stackars kvinna som fick 200 e-postmeddelanden raderade av en AI-agent. Hon hade bett den gå igenom inboxen, men gett tydliga instruktioner om att be om lov innan den gjorde något. Kvinnan heter Summer Yue och hennes jobb är att få AI-system att lyda mänskliga intentioner på … Meta. (I rättvisans namn ska det dock sägas att det inte var Metas agent, utan en mer hobbyutvecklad föregångare som kallas Openclaw.)
Kan jag testa?
– Faktiskt inte, i alla fall inte om du bor i Sverige. Som så ofta lanseras de först i USA, med oklart datum för Europa. Det hänger ihop med EU:s regleringar av digitala tjänster och AI, som ofta försenar tekniklanseringar här.
Varningarna om AI och människans undergång: Detta har hänt
AI-agenter fyllde i visumansökningar på Vita husets hemsida
Simon Campanello: Nej, din chattbot har inga känslor