Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vad är en bok? Pärmen har formen av en liten dörr som alltid står olåst, det är bara att öppna, vi färdas från sida till sida tills vi når andra änden och stiger ut genom bakdörren. Precis som efter en fysisk resa har vi djupnat, blivit erfarnare, men vi har också blivit fler. Alla de personer som före boken inte fanns för oss finns nu, till och med de döda lever igen, inom oss.
Sådant är litteraturens mirakel, det som Hélène Cixous envetet upprepar. Det står redan i essän ”Att komma till skriften” från 1976, en sorts litterär självbiografi om vägen från barndomens utanförskaper och sorg till skriften och skrivandet som uppfyller allt: