Det har nu gått fyra veckor sedan valet. I fredags träffades för första gången alla de fem partiledarna som utropat sig till segrare. Inte för att förhandla om en ny regering, utan för ett halvdagsseminarium om läget i Sverige.
Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist kommenterade att de inte över huvud taget pratat om regeringsbildningen. Magdalena Andersson (S) meddelade att hon ska reflektera under helgen. Nooshi Dadgostar (V) slog fast att hon hoppas att de snart kan bilda en vänsterregering. Inga svar gavs på frågan om de kommit närmare en regering.
Det finns mycket som saknas i det tilltänkta regeringsunderlaget. En regering måste förmå sig att staka ut en färdriktning. Peka på vilka problem som behöver lösas och därefter gemensamt lägga fram konkreta förslag. Det innebär inte att man måste vara överens om allt, men problembeskrivning och reforminriktning är två nödvändiga delar.
Ett skäl till bristerna är undermåliga förberedelser. Nästan ingenting hade förberetts av Magdalena Andersson före valet. Låt oss jämföra med de senaste 35 åren av borgerliga regeringar.
Det var den 30 oktober 1990. Med ett år kvar till valet lanserade Moderaterna och Folkpartiet ”Ny start för Sverige” på DN Debatt. Rubriken i tidningen blev: ”Så ska vi regera ihop”. Det ledde senare fram till valmanifestet som publicerades under våren 1991 och som KD och C senare anslöt sig till.
Det var den 30 augusti 2004. Partiledarna för de fyra borgerliga partierna samlades hemma hos dåvarande centerledaren Maud Olofsson i Högfors med två år kvar till valet 2006. Det som senare skulle bli Alliansen bildades. Efter mötet tillsattes sex gemensamma arbetesgrupper för att ta fram en valplattform.
Det var den 2 maj 2021. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna lade fram ett gemensamt utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet om en stramare migrationspolitik. Företrädare för de fyra partierna kom efter det att vid flera tillfällen både skriva debattartiklar och sakpolitiskt enas i riksdagen.
Moderatledare har nämligen dragit lärdom av historiska erfarenheter, såsom de svaga regeringarna på 1970- och 80-talet. Men också det rödgröna kaoset 2018–2022. Den som inte är förberedd är oförberedd, för att citera Fredrik Reinfeldt.
För Socialdemokraterna har det tidigare varit mindre av ett problem. Senast 2002 bildade Göran Persson en enpartiregering med 40 procent av väljarstödet. Men så har det inte sett ut på ett kvartssekel. En verklighet som Magdalena Andersson vägrat förhålla sig till.
Det andra problemet är att det saknas ett politiskt projekt.
”I Sverige finns en livskraftig höger och vänster. Som står i konflikt med varandra.”
Den socialdemokrati som menar allvar med att regera Sverige med borgerliga partier behöver röra sig mot mitten vad gäller den ekonomiska politiken. I stället har Andersson gjort precis tvärtom. Inte bara föreslår S en hel drös med skattehöjningar, de går också i ständig konflikt med ”de rika” och med marknaden.
Det är ingen större sakpolitisk skillnad mellan S och V. Både partierna vill höja skatten på löner över 67.000 kronor i månaden. Båda partierna vill införa en bankskatt, höja skatten på sparande, avskaffa karensavdraget och höja kapitalbeskattningen. Båda vill höja bostadsbidragen, höja A-kassan och skada arbetslinjen genom att förändra sjukförsäkringssystemet. Vänsterpartiet vill utöver detta införa en ny förmögenhetsskatt, precis som MP. Alla tre vill införa en statlig investeringsbank och styra om skattepengar till industriinvesteringar.
Miljöpartiet driver i andra delar politik som kolliderar rejält med Centerpartiet. Det gäller till exempel skogsbruket, strandskyddet och i delar artskyddet.
Allt detta är på riktigt. Vi ska komma ihåg att det i Sverige finns en livskraftig höger och vänster. Som står i konflikt med varandra.
Ta debatten om miljardärer. Det stämmer att Sverige har fått fler miljardärer. En studie från Institutet för Näringslivsforskning visar att det ökat från 50 till över 500 personer mellan 1999 och 2020. Det handlar om förmögenheter som har vuxit snabbt, framför allt genom företagsägande.
Den svenska högern tycker att det är ett styrkebesked. Det visar att Sverige har en miljö för företagande och kapitalbildning där superrika både kan skapas och därefter väljer att stanna kvar. Slutsatsen blir att politiken ska fortsätta förenkla och möjliggöra detta.
Vänstern har reagerat negativt. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet – samt den största föreningen inom S, Reformisterna – kräver nu en miljardärsskatt. De tycker dels att dessa människor ska betala ännu mer skatt, dels att det inte får bli för många miljardärer. Det skadar nämligen jämlikheten i Sverige.
Det kom ett par gruppbilder från Högberga gård på Lidingö. Men den stora frågan är hur detta ska sluta. Det finns i dagsläget tre stalltips: en S/MP-regering med C och V som formella stödpartier, en rödgrön majoritetsregering eller extra val. Det rör sig om tre möjliga scenarier. Gemensamt för alla tre är att Magdalena Andersson saknar ett politiskt projekt som förenar hennes tilltänkta regering.
På söndagen kom beskedet att S-ledaren tvingats be talman Andreas Norlén om mer tid, innan hon kan redovisa sitt sonderingsuppdrag.