Runkarp, Snorrslida och Porrarp – skyltar som låter ekivoka blir ofta stulna. Men de är egentligen påminnelser om äldre språkbruk, skriver Språktidningens Anders Svensson.
Till sist fick borgmästaren i Upton upon Severn nog. Skylten som berättade att någon kommit in på Minge Lane murades häromveckan in i betong för att undvika fler stölder. Beslutet var säkerligen klokt. Nyligen rankades Minge Lane som ett av Storbritanniens snuskigaste ortnamn i en undersökning.
Listan toppades av Sluts Hole Lane följt av Butthole Lane – namn som i dag kan framstå som märkliga men som har språkhistoriska förklaringar. Sluts är inte plural av slut (”slampa”) utan ett äldre skrivsätt av slutch (”lera, slam, dy”) medan butthole inte har något med rumpor att göra utan syftar på pilar som sköts genom ett hål. Och skälet till att skylten Minge Lane är så stöldbegärlig är en betydelseglidning i slangen till ”fitta”. Tidigare användes minge i bemärkelsen ”urinera” – och gatstumpen i Worcestershire har fått sitt namn efter transporter som stannade för att boskap skulle uträtta sina behov.
Även i Sverige fungerar ortnamn som påminnelser om forna tiders språkbruk. Skyltar som Runkarp, Snorrslida och Porrarp stjäls exempelvis emellanåt. Också i dessa fall är ursprunget rumsrent. I Runkarp bodde en gång Runke eller Runkil, i Snorrslida bosatte sig Snorre eller kanske Snörrir i en lid (”sluttning, backe”) och i Porrarp kan det ha varit Purre som slog sig ned eller ha rört sig om purra (”snårskog”).
Ofta bevarar ortnamn betydelser som är på väg att falla i glömska eller nyanser som harskiftat. I Pungpinan var det en krog som pinade penningpungen, i Kåtebol var invånarna snarare glada än sexuellt upphetsade och i Horred gav ett fornsvenskt ord för ”höjd” upphov till namnet. I andra fall är det språkmöten som ställer till det. Fjället Snålkuk i Jokkmokkskommun har till exempel troligen fått sitt namn från lulesamiskans snålkke, ”bergutsprång”.
Men roligt är det. När jag är i Eskilstuna ler jag alltid åt sexans buss mot Snopptorp – trots att namnet förmodligen syftar på mark som styckades av långt innan snopp fick innebörden ”penis”. Och när jag häromåret i P4 Kalmar fick förklara ursprunget till Runkestenen tyckte en gammal kollega att jag äntligen lyckats kröna karriären. Innan dess hade radions reporter fått lyssnarna att sätta morgonkaffet i halsen genom att berätta om hur han försökte runka på stenen – som fått sitt namn för att den var svår att rucka på i en tid när runka (”skaka långsamt”) var fnissfritt.
Det kan alltså – om ordvitsen tillåts – vara kul med kulturarv. Trots att orden kul och kultur inte heller är besläktade.
Frågor om språket
Bandana är mer än en huvudbonad
I mitt korsord var ledtråden huvudbonad och svaret skulle bli bandana. Men är en bandana verkligen en huvudbonad?
Marcus
Svar: Bandana är ett ganska nytt ord i svenskan och finns ännu inte med i ordböckerna. När jag söker på nätet efter bilder på bandana verkar det mest syfta på kvadratiska tygstycken som man kan knyta antingen runt huvudet eller som en scarf runt halsen. Ungefär som en snusnäsduk, med andra ord.
Så här beskrivs plagget i en webbtext: ”En bandana eller snusnäsduk är en tidlös och klassisk accessoar för både män och kvinnor. Den är enkel till utförandet och kan bäras på många olika sätt. Du kan till exempel knyta den över håret, ha den som pannband, runt halsen eller om handleden. Med olika färger, mönster och motiv kan man skapa sig en personlig stil för olika tillfällen, oavsett om du ska på bröllop eller rockfestival. För en lite mer diskret detalj kan den vikas och stoppas i bröstfickan på kavajen.”
En bandana kan alltså användas som ett slags huvudbonad, även om man inte måste använda den just så.
Gabriella Sandström
Liten bokstav för generiskt pride
Jag undrar om det heter Prideflagga eller prideflagga när ordet står mitt i en mening. Stort eller litet p? Maria Svar: Man skriver med liten bokstav om det är det generiska pride som avses, det vill säga priderörelsen och dess olika yttringar: priderörelse, pridekampanj, prideparad.
Och man kan också tala om pridefestival som substantiv: ”Priderörelsen syns främst i form av pridefestivaler”. Bara pride tycks också användas som kortform för pridefestival: ”I Vietnam och Burma hölls det första pride 2012.” Men Pride kan förstås också inleda ett namn och skrivas med stor bokstav: Pridefestivalen (som officiellt evenemang i Stockholm), Europride, Berlin Pride, San Francisco Pride och så vidare.
Gabriella Sandström
Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Har du också en språkfråga? Hitta svaret i Språkrådets frågelåda: frageladan.isof.se