Petra har slagit sig ned på kaféet i Dunkers kulturhus i Helsingborg. Anledningen till att vi sitter här är de låga stolarna.
Och för att hon hatar Höganäs, där hon bor mot sin vilja.
Petra flyttar sin käpp från handväskan under bordet och plockar upp ett läppstift. Hon placerar det i munnen och skruvar skickligt av locket med högerhanden och tänderna innan hon bättrar på sminket. En av många småsaker som är en utmaning som halvsidesförlamad.
Sedan börjar hon berätta om den där dagen 2008 som förändrade allt.
– Det var fullt ös, men jag gillar ju det.
Vardagen bestod av allt vad det innebär att vara småbarnsförälder och ha ett jobb som sträckte sig långt över 9-17. Just den här dagen skulle Petras chef presentera henne för bolaget hon skulle börja jobba för.
– Det hade gått skitbra för mig, jag var så nöjd. Sedan skulle jag och en kollega cykla ut till Djurgården på ett mingel, säger Petra.
Skar av halspulsådern
Hon behövde tio minuter till.
Bara några glasvaser stod mellan henne och minglet.
Men i sina nya och hala skor snavade hon i trappan. Petra landade mitt bland skärvorna.
Hon pekar på ärret på halsen.
– Det kom mitt i prick. Maximal otur.
Petra minns fortfarande hur blodet sprutade. Som på film, beskriver hon det.
Halspulsådern hade skurits upp i fallet, men en byggarbetare på plats agerade snabbt och satte tryck på halsen.
I ambulansen gav hon upp.
– Där släppte jag taget. Såg ljuset och hela rubbet. Jag bestämde mig för att ge upp, jag orkade inte mer.
Drabbades av stroke
Timmarna gick innan Petras dåvarande make och hennes mamma fick samtalet: operationen hade gått bra.
20 minuter senare kom nästa samtal. Ett betydligt dystrare sådant.
Det hade skett komplikationer till följd av en vårdskada. Petra hade drabbats av en massiv stroke under operationen.
Petra förstod att något var fel när hon vaknade upp. Läkarna drog i både armar och ben.
– Sedan kom min dotters pappa och min mamma och förklarade att jag inte skulle få se min dotter på ett tag. För att man blir så svullen och jag hade ett ärr hela vägen här, säger hon och drar ett finger över skallen och spåren av operationen.
– Deras tanke var att mamma skulle se ut som mamma.
Ett liv i rullstol
Tre veckor senare fick Petra äntligen träffa sin ett och ett halvt år gamla dotter. Petras ögon blir blanka.
– Min lilla tjej. Hon tittade på mig och lade handen på mitt huvud, jag såg ut som du, säger Petra och kollar upp på min nästintill obefintliga hårväxt.
– ”Mamma kippit sig”. Då blev allt mer verkligt, med hennes lilla knubbiga hand på huvudet.
Här tar också sex månaders rehab sin början. Petra hade dömts till ett liv i rullstol.
Hon hade andra planer.
Men vägen tillbaka blev lång. Bara att börja gå på handikappsanpassade toaletter kändes skamfyllt i början. Nyckeln blev personlig assistans. Petra föredrar att kalla teamet för familj.
– De kunde göra allt, vi var ute och fikade, käkade middagar, var ute och red. De kände mig, och sådant är viktigt för mig.
”Värsta jag varit med om”
Hon pratar om assistansen i dåtid. För 2023 kom ett samtal som vände upp och ned på Petras tillvaro.
Enligt Försäkringskassan nådde hennes vårdbehov då endast upp i knappt 16 timmar, vilket är mindre än de 20 som krävs för att få assistansersättning beviljad.
Försäkringskassan motiverar ändringen från 24 timmar om dygnet med att hennes epilepsi blivit så pass bra från och med 2023 att det inte kräver den tillsyn som innan.
Petra beskriver hur hon då kraschade totalt.
– Så dåligt har jag aldrig mått i hela mitt liv. Det är det värsta jag varit med om.
I ett läkarutlåtande från 2008 beskrivs hennes tillstånd som så allvarligt att hon är beroende av stöd för att klara sig på egen hand.
”Petra bedöms vara i behov av personligt stöd och assistans för att fungera i livets alla vardagliga aktiviteter”, lyder utlåtandet.
Hjälpbehovet beskrivs också som ”varaktigt”.
”Betalar aldrig”
På grund av Försäkringskassans nya beslut fick Petra ett återbetalningskrav på över två miljoner kronor. En förvaltare kopplades in, men beslutet överklagades aldrig – och vann laga kraft.
Något som Petras advokat Henrik Dahlgren inte begriper.
– Då sumpades det där, säger han.
I dag ligger miljonkravet hos Kronofogden.
– Det får ligga där, jag kommer aldrig i hela mitt liv att betala det, det finns inte, säger Petra.
Advokaten: ”Totalt obegripligt”
Henrik Dahlgren är djupt kritisk mot Försäkringskassans beslut.
– Grunden för beslutet är ju fel, tycker jag, säger han.
– Det är en sak om man har blivit mycket bättre och man är fullt fungerande i samhället och har jobb. Men är du hemmasittande 90 procent av tiden och behöver hjälp för att gå utanför dörren, då måste du ha assistans. Och därför är beslutet i min värld helt galet. Det är totalt obegripligt.
Att Petras förvaltare aldrig överklagade beslutet begriper han inte heller.
– Så inte nog med att hon har den här skadan. Hon får ingen assistans längre och är återbetalningsskyldig x antal miljoner, skulder som bara växer hos Kronofogden.
Hur förödande blir det för den som drabbas, i det här fallet Petra?
– Totalt, skulle jag säga. Man är helt skyddslös, säger han och fortsätter:
– Det är ju en människa som har råkat så illa ut som man kan göra i dagens Sverige. Det som kan gå åt helvete har gått åt helvete.
”Går inte in i enskilda beslut”
Åsa Linde Tornée, ordförande för Överförmyndarnämnden i Höganäs. som utser förvaltare, säger att hon inte kan kommentera enskilda ärenden utan svarar generellt. Hon säger bland annat att nämnden gör regelbundna utdrag för sina förvaltare.
– Uppgiften här är att en förvaltare ska se till sin huvudmans bästa, och jag kan säga så här: Under de senaste fyra åren har vi inte haft anledning att misstro någon förvaltare i Höganäs kommun.
Om man har en person med förvaltare som riskerar stora ekonomiska konsekvenser, vilket ansvar har Överförmyndarnämnden?
– Som jag sa, vi kontrollerar att förvaltarna inte begår systematiska brott, eller någon misskötsamhet. Vi kontrollerar deras bakgrund och det gör vi frekvent. Men vi går inte in, och ska inte heller gå in, i de enskilda beslut som tas av förvaltaren i samordning med sin huvudman.
Känner du att ni kan utesluta att det begåtts fel från er sida?
– Jag kan inte se att Överförmyndarnämnden har gjort något fel i det här, nej.
Försäkringskassan säger i en skriftlig kommentar att de ”förstår att det är här är en jättesvår situation för den enskilda”, men säger att man själv ansvarar för att meddela om något förändras.
”Gör man inte det så måste Försäkringskassan kräva tillbaka de skattemedel som därmed har gått ut fel. När det gäller assistansersättning så blir det snabbt stora belopp.”
”Hatar varje sekund”
Petra bor i dag i Höganäs, dit hon flyttade för fyra år sedan. Det passade hennes situation fint då. Men nu vill hon inget hellre än att flytta hem till Stockholm. Där finns vänner, hästar att rida på och hennes dotter.
Men på grund av återbetalningskravet och skulden hos Kronofogden har Petra förlorat sitt lånelöfte.
– De tog inte bara ifrån mig mitt beslut, de tog ifrån mig min flytt hem. Från den här delen av Sverige, nu är jag fast här. Det är fruktansvärt, jag hatar varje sekund.
Vad skulle det betyda för dig att kunna flytta hem?
– Allt. Då faller alla bitar på plats igen.