Det kan vara svårt att nå sin läkare. Varje dag hanterar vårdcentraler patienter med komplexa kombinationer av sjukdomar som hela tiden riskerar försämring utan regelbunden hjälp. Allmänläkare behöver prioritera mellan multisjuka. Vem har störst behov av ett besök denna vecka? Prioritering är centralt.
Därför är det extra viktigt att regeringen håller koll på Bryssel. Europeiska kommissionens nya ”EU Screening Week” firades 28/9 med ett officiellt förslag till ministerrådet på EU-rekommendationer om allmänna kardiovaskulära hälsokontroller. Kontroller av bland annat blodtryck, blodfetter och blodsocker för att snabbt upptäcka och behandla riskfaktorer för exempelvis hjärtinfarkt och stroke. Primärvården tycks vara tilltänkt utförare, och länder kan komma att uppmanas rapportera måluppfyllelse vart fjärde år.
Vård trängs undan
Det kan låta som en utmärkt idé. Ingen extra finansiering föreslås, men hälsokommissionären Olivér Várhelyi har uttryckt ”att flytta kostnaderna från sjukvård till förebyggande vård kommer att generera betydande besparingar”.
Tyvärr finns två problem: dels att man inte har räknat på den vård som trängs undan, dels att förslagets påståenden inte stämmer.
Kommissionen vill att alla ska göra en hälsokontroll minst var femte år efter 35 års ålder. Därtill läggs procentmål, såsom att 65 procent av alla mellan 25–64 årligen ska mäta sitt kolesterol (blodfett). Det blir väldigt många kontroller.
Vi i sjukvården latar oss sällan, i system som drunknar i riktlinjer och patienter behövs att nyttan av nya arbetsuppgifter vägs mot förlusten av de som måste tas bort. Kanske har det vi redan gör ett större värde? Den analysen saknas. Kommissionen har ingen lista på vilka i vårdkön som ska nedprioriteras. Det kommer därför ske i det dolda.
Att förmå primärvården att lägga sin dyrbara tid på att träffa symtomfria patienter blir att ta från de sjuka och ge till de friska
Är hälsokontroller bra i sig då? Kommissionen skriver att hänsyn tagits till belägg sammanställda av Världshälsoorganisationen (WHO). De hänvisar till en rapport där det i slutsatsen står: ”Screening för riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom minskar varken sjuklighet eller dödlighet i hjärt-kärlsjukdom eller sjukvårdskostnader” och att ”det saknas vetenskapligt underlag” för att rekommendera det. Risken för överdiagnostik och överbehandling med möjliga patientskador tar WHO också upp (biverkningar från blodtrycksmedicin är exempelvis vanliga). Slutsatserna bygger på randomiserade kontrollerade studier där tiotusentals personer har fått respektive inte fått hälsokontroller. Personerna har sedan följts uppemot tio år och resultaten visar att man inte ens bland äldre har sett minskad sjukdom eller död i den screenade gruppen (se Inter99, Dancavas eller Cochranes genomgång). En förklaring kan vara att vi redan hittar de som faktiskt behöver behandla sina riskfaktorer, utan att kalla in de friska i onödan.
Denna kunskap ignoreras. Att förmå primärvården att lägga sin dyrbara tid på att träffa symtomfria patienter blir att ta från de sjuka och ge till de friska. Regeringen bör skyndsamt opponera sig och stå upp för EU:s patienter – så att vi kan nå vår läkare när vi verkligen behöver.
Simon-Fredrik Schell, underläkare