Vita huset har bett försvarshögkvarteret Pentagon att lägga fram planer för att återuppta det pausade bombkriget mot Iran före höstens val i USA och Israel, enligt uppgifter i amerikanska medier. Men signalerna är motstridiga: Trump hävdar att USA inte kommer att attackera Iran före mellanårsvalet.
Någon amerikansk bombattack mot mål i Iran har inte inträffat på över en månad. Det kan ha samband med mellanårsvalet till USA:s kongress den 3 november. Opinionsmätningarna är entydiga: kriget i Iran är impopulärt, även bland Trumps kärnväljare. Sex av tio amerikaner motsätter sig USA:s militäroperation och ännu fler anser att Trump saknar en klar målsättning med kriget. Saken blir inte bättre av att konflikten driver upp bränslepriserna och övriga levnadskostnader i USA.
I normala fall borde USA:s president ha anledning att hålla fast vid det relativa lugnet, så att väljarna inte påminns om kriget och röstar bort republikanska kandidater till kongressen.
Uppgifterna om ett nära förestående anfall mot Iran kan därför framstå som överraskande. Trump vill av allt att döma få ett slut på kriget, allra helst före valet, som följs av en öppning av oljetransporterna från Persiska viken och sjunkande bensin- och dieselpriser.
Men USA:s militära operationer har hittills höjt oljepriserna, inte sänkt dem. Inte heller är det troligt att ett upptrappat bombkrig får Iran att kasta in handduken under den korta tid som återstår till den 3 november.
En ny bombkampanj skulle utsätta de kvarvarande USA-trupperna i regionen och de allierade Gulfstaterna för iranska motattacker, men också ökade angrepp på handelsfartyg i Hormuzsundet.
Trump har kommit med olika bud och har nu sagt att kriget kan komma att återupptas, men först efter mellanårsvalet. I sitt tal vid FN:s generalförsamling i september hotade Trump med att ”utplåna den islamiska republiken” om det inte blir en uppgörelse.
En möjlig förklaring till läckorna från Vita huset om en återupptagen krigföring kan vara att USA använder hotet som ett påtryckningsmedel i de pågående överläggningarna med Iran. Den iranska ledningen lämnade nyligen ett förhandlingsbud om att öppna Hormuzsundet i utbyte mot att en del av USA:s sanktioner upphävs. USA sade nej och lämnade ett motbud med okänt innehåll. Trump hävdade vid ett kampanjmöte i veckan att ledarna i Iran är så pressade att de är redo att ge efter.
Det Trump inte kan komma förbi är att när USA i februari, tillsammans med Israel, inledde bombkriget mot Iran, bröt han mot sitt uttryckliga vallöfte att inte dra in USA i ett nytt ”ändlöst krig”.
Trump skröt om stora framgångar och deklarerade seger upprepade gånger. Han framställde kriget som ett exempel på att USA-militären är oövervinnerlig.
Fakta.Konflikten USA–Iran
Den 28 februari 2026 inledde USA tillsammans med Israel ett storskaligt anfall mot mål i Iran, under namnet Operation Epic Fury.
Syftet med anfallet uppgavs vara att stoppa Irans misstänkta kärnvapenprogram, men både Israels och USA:s ledare talade även om att störta den iranska regimen.
I de inledande anfallen dödades Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei. Han ersattes av sonen Mojtaba Khamenei.
Iran svarade med omfattande robot- och drönarattacker mot Israel och amerikanska militärbaser i Gulfregionen.
Iran förklarade det strategiskt viktiga Hormuzsundet stängt för internationell sjöfart. Det ledde till en kraftig ökning av de globala oljepriserna.
Ändå syns det inget slut på kriget som nu är inne på sin åttonde månad. Iran blev förvisso svårt ekonomiskt sargat och militärt försvagat. Men ayatollornas regim i Teheran överlevde och allt tyder på att den nu styrs av en än mer hårdför fraktion. Dessutom fick Iran ett nytt vapen: kontroll över det för världsekonomin livsviktiga Hormuzsundet.
Hittills har alltså Irankriget inte gett Trump det han hoppades på, varken i form av regimförändring i Teheran eller iranska eftergifter för USA:s krav på att avstå anrikningen av uran. I stället har USA:s maktställning i regionen urholkats. Hotet från iranska drönare och robotar har tvingat USA att dra ned personalen på militärbaserna i Bahrain, Kuwait, Förenade arabemiraten och Qatar. De amerikanska hangarfartygen får hålla sig ute i Arabiska havet. Och nu senast har USA, efter terrorincidenten vid den brittiska flygbasen Fairford, evakuerat sina strategiska B-1-bombplan, vilket minskar möjligheten att gå till snabbt anfall.
USA är ändå på väg mot en minskad militär närvaro i Mellanöstern. I september lämnade de sista stridande USA-styrkorna Irak och snart sker detsamma i östra Syrien. På längre sikt drar sig USA bort från sin roll som den ledande världsmakten. Till stor del är det helt frivilligt, i enlighet med Donald Trumps linje att bara engagera sig utomlands där det finns ett direkt amerikanskt intresse. Enligt ”Donroe-doktrinen” ska USA prioritera närområdet, det vill säga det västra halvklotet.
Det är i linje med vad Trump har ägnat sig åt efter sin återkomst till Vita huset: han har hotat Grönland/Danmark, Panama, Kuba och Kanada med militär aggression och genomfört en nattlig kommandoräd mot Venezuela för att röva bort landets president.
Allt det ligger inom ramen för USA-presidentens säkerhetspolitiska strategi. Men Trump styrs inte av doktriner. För honom finns inget viktigare än att vinna, eller att framstå som en vinnare. Därför biter han sig så envist fast vid konflikten med Iran, som han redan förlorade i våras.