Företagaren reagerade på namnet på fakturan.
Varför skulle 750 000 kronor gå till ett personalföretag? Hon ville ju bara bli av med gamla telefonabonnemang.
Hon ringde mannen som hade lovat att hjälpa henne.
Det stämmer, sa han. Pengarna ska dit.
Hon betalade.
Pengarna landade på Malmöbolagets konto i januari 2025. Dagen efter flyttades 725 000 kronor vidare till ett privatkonto.
Någon hjälp kom aldrig. Räkningarna fortsatte att trilla in.
Och det var inte första gången.
I maj 2024 hade potatisföretaget betalat över en halv miljon till ett annat Malmöbolag – för hjälp att säga upp ett avtal. Enligt åklagaren var även det löftet falskt.
Två män åtalas för grovt penningtvättsbrott för den betalningen. Båda nekar. För den andra betalningen åtalas en kvinna som satt i personalföretagets styrelse, för samma brott.
De som lurade företaget är fortfarande okända. Ingen åtalas för själva bedrägerierna.
Men utredningen visar flera kopplingar mellan de två betalningarna.
Totalt vill potatisföretaget nu ha tillbaka 1,3 miljoner kronor. Och betalning verkar de kunna få. I guld.
Vid en husrannsakan hemma hos kvinnan i mars hittade utredarna en byrålåda full av smycken. Armringar, colliers, en guldtacka från Credit Suisse, ett skärp med 32 osmanska guldmynt. Värde: drygt två miljoner kronor.
Kvinnan säger att guldet är hennes och hennes mammas.
Tingsrätten har satt kvarstad på guld som ska täcka kravet på 750 000 kronor. Döms hon att betala skadestånd men inte gör det, kan Kronofogden sälja guldet – och pengarna går till potatisföretaget.
I utredningen finns också röstmeddelanden. Kvinnan har själv lämnat in dem via sin advokat. Hon säger att mannen som talar är en av de två åtalade männen.
Han ber henne skicka över mejlen från potatisföretaget. Eller ”Gnällepotatis AB”, som han kallar det.
Sedan kommer ”plan B”. Blir det för mycket huvudvärk kan hon sälja personalföretaget. Det finns folk som kan köpa ett nytt aktiebolag åt henne. Och har hon ingen att skriva över bolaget på, kan han ordna det:
”Jag kan skicka in namn till dig, du kan sätta på någon.”
Kvinnan vill veta vem som egentligen gjorde upp med kunden.
”Varför sitter jag i mitten? Varför ska mitt företag vara i mitten?”
”Jag skakar. Fattar du? Jag skakar. Jag klarar inte av längre.”
Via sms fick hon också besked om vad hon skulle svara potatisföretagets advokat – och ett avtal att skicka med. Det skulle visa att ett it-bolag bar ansvaret. Men mannen som skrivit under för it-bolaget satt inte i dess styrelse då, påpekar utredarna.
Kvinnan säger att hennes egen namnteckning är falsk. Ändå skickade hon avtalet vidare – utan att läsa det, säger hon.
I förhör säger hon att hon vägrade gå med på plan B. Hon nekar till brott och säger att hon bara skötte bokföringen och gjorde som andra sa.
Mannen ger en annan bild. Enligt ett förhör i utredningen bad han henne ordna en faktura åt en annan man. Han trodde att potatisföretaget var den mannens kund.
”Jag visste inte att det var något bedrägeri bakom.”
Kvinnan säger att det inte stämmer.
Det blir nu upp till Malmö tingsrätt att bedöma.