”En demokratisk plats… där stadens idrottssjäl kan lysa”. Så beskriver arkitekterna det nya Centralbadet. Projektet ”fångar själen och arvet från Valhallabadet med integritet” enligt tävlingsjuryn. Förutsättningen för arenaprojektet är att Valhallabadet rivs.
Som arkitekt med ett förflutet som idrottare på elitnivå blir jag förvirrad. Jag tänker tillbaka på en idrottsvärld där idrottens själ var kopplad till en olympisk anda. OS var det största.
Vilken bättre symbolik för en idrottssjäl kan man få än en byggnad som Valhallabadet, belönad med OS-medalj? En av få platser i världen där den olympiska klassiska idén lever kvar i byggd form. Är det exakt där ett nytt centralbad måste ligga?
Under mitt besök visar man nya träfönster i originalutförande och en renoverad bassäng
Jag kände ett behov av att kartlägga hur internationellt unikt vårt bad är. Samtidigt hade jag förmånen att få ett resestipendium från en fond stiftad av Melchior Wernstedt, en av Göteborgs mest tongivande arkitekter från tidigt 1900-tal. Min idé var att resa till några av de andra systerbyggnaderna till Valhallabadet som delar medaljörskapet. Det finns bara fem.
Resan gick till Yale-universitetets idrottskomplex Payne Whitney Gymnasium (silver 1932) och simhallen vid Ollerups gymnastikhögskola i Danmark (silver 1928).
Likt Valhallabadet har simhallen i Ollerup utsatts för bristande underhåll och förvanskning. Det är en simhall delvis under mark, äldre än Valhalla och med svåra byggtekniska utmaningar. Men under senare år har man förstått värdet. Under mitt besök visar man nya träfönster i originalutförande och en renoverad bassäng.
Vid Yale finns originalstolarna kvar i basketarenan där Yale möter Harvard i deras årliga prestigekamp. Lampor, dörrbeslag och skyltars typsnitt är bevarade. Att det är samma stolar man suttit på i snart 100 år är en del av prestigen, får jag förklarat för mig.
Enkel grusplan
Min resa gick också till Olympia, platsen för de antika spelen. Här samlades idrott, konst och religion i Zeus ära. Hans tolv meter höga staty var ett av antikens sju underverk. Men då som nu är själva stadion bara en enkel grusplan med jordvallar som läktare. En avskalad idrott för andra typer av värden. En segrare i de antika spelen vann inga pengar, utan en olivkrans och äran, som framför allt var evig.
Idrottshistorikern Allen Guttmann beskriver den moderna idrottens utveckling från ritual till rekord. Citius, altius, fortius. Snabbare, högre, starkare. Mätbarhet och optimering är en del av idrotten, men det ger inte hela bilden av varför folk samlas på en läktare eller simmar för rekreation. Idrottspedagogen Lars-Magnus Engström kallar det idrottens egenvärde, till skillnad från investeringsvärde. Det som får oss att gå på en fotbollsmatch eller vilket idrottsevenemang som helst går inte alltid att mäta. Jag menar att värdet uppstår i en atmosfär mellan kropp och rum. Det är där idrottens själ finns.
För att tala klarspråk: Göteborgs stads argumentation mot bevarandet av Valhallabadet ligger i det mätbara och inte i någon idrottssjäl. Det kommer att bli större, högre och mer. Och fler simbassänger behövs. Men inte just på platsen som binder samman stadens idrottssjäl med de klassiska olympiska spelen.
Olympisk prestation
Det finns en spänning mellan kapital och idrott som syns här och som också fällde arkitekturen som olympisk gren. London 1948, där arkitekten Nils Olsson och Göteborg fick sitt OS-brons, var sista gången medaljer delades ut i konstgrenarna. Året därpå slog en utredning fast att i stort sett alla deltagare var professionella, vilket den tidens amatörregel inte tillät. 1954 röstades grenarna bort för gott. Arkitekturen åkte ur de olympiska spelen för att den ansågs ligga för nära pengarna. I dag är OS till stora delar ett kommersiellt evenemang. Valhallabadets medalj kommer från den sista tiden innan den utvecklingen, en period då man på allvar menade att en byggnad kunde vara en olympisk prestation.
Socialdemokraterna menar att överenskommelsen som innebär rivning ligger fast efter valet. Det är samma parti som vill bygga ”klassiskt” i Göteborg. Men de verkligt klassiska idéerna som de olympiska spelen och Valhallabadet representerar och som är förankrade i antikens ideal, verkar inte ha någon vidare betydelse för partiet.
När S och V nu ska styra i en majoritet där MP motsätter sig rivning, har de chansen att ta idrottens själ på allvar och tala klarspråk om vilka värden de värnar. Kostnaden för hela arenaprojektet beräknas till 14 miljarder kronor. Men en förlust av stadens idrottssjäl är svårare att mäta.
Jonatan Forsman, arkitekt och doktorand på Chalmers, inriktning arkitektur och byggnadskultur