Här testar DN:s korrespondent den ukrainska arméns lögndetektor
KIEV. Lögndetektortestet är en omtvistad metod som i vissa länder avfärdas som ovetenskaplig. I det ukrainska försvaret är testet ett krav för många roller.
– Vissa medger innan att de rökt gräs någon gång, sen märker jag att de ljuger under testet, säger polygrafisten ”Shun”.
DN:s korrespondent testar om det går att överlista maskinen.
Varje liten klämma på fingrarna har ett eget uttag in i polygrafen och två plaströr sitter fastspända över mitt bröst. Maskinen mäter min andning, min puls och svettningarna på min hud.
– Skulle jag fråga något om kriminalitet eller sex skulle det märkas här direkt. Det är en naturlig reaktion och betyder inte att du har något att dölja. Så är det med många samtalsämnen, jag letar efter reaktioner som sticker ut, säger ”Shun”.
Han jobbar inom det ukrainska försvaret med att avslöja lögnare och att varna för dem som döljer något – innan de tilldelas jobb där känsliga uppgifter hanteras. Testerna genomförs bland annat när utlänningar vill ansluta sig till de väpnade styrkorna, men också i civila utredningar om korruption.
Polygrafen, som verktyget heter, har funnits länge men fick ett stort genombrott efter 11 september-attackerna, säger Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet och expert på förhörstekniker.
Polygraftester används numera regelmässigt i brottsutredningar i flera länder, bland annat USA, Israel och Belgien. I Ukraina har det varit vanligt förekommande sedan de rättsliga reformerna som följde efter Euromajdan 2014.
I Sverige anses verktyget däremot sakna vetenskapligt stöd och officiellt används det inte alls i brottsutredningar. Eftersom Säkerhetspolisen och den militära underrättelsetjänsten, Must, inte är öppna med alla sina metoder går det dock inte att slå fast att polygraftester inte alls förekommer.
Tydligt är i alla fall att polygrafen värderas olika i olika länder.
– De som säljer dessa maskiner hävdar att träffsäkerheten nästan är hundraprocentig, medan vissa kritiker menar att det är som att singla slant, säger Pär-Anders Granhag.
Själva instrumentet mäter med stor exakthet hur pulsen, blodtrycket och svettningarna förändras, konstaterar han. Frågan är om det går att dra några vettiga slutsatser av resultatet. Han pekar på flera potentiella felfaktorer:
Dels kan testpersonen ta till knep för att förvränga eller göra resultaten grumliga.
– Dels finns det läkemedel, om man tar något lugnande kan det förändra resultatet. Det finns också andra motåtgärder, exempelvis kan man bita sig i tungan vid vissa frågor. Det kan göra reaktionen annorlunda.
En annan svaghet med polygraferna är att människor med psykopatiska drag inte får samma fysiska reaktioner när de ljuger.
– Det är också en grupp som ofta är överrepresenterad i utredningar där dessa tester förekommer, säger Pär-Anders Granhag.
”Shun” är övertygad om att maskinen kan lista ut att en testperson döljer något, men han konstaterar samtidigt att verktyget inte räcker till för att ta reda på vad personen ljuger om.
– Många inser att det är omöjligt att ljuga helt och att det är lättare att komma igenom med en liten lögn. Människor väljer därför att bara utelämna vissa delar och då är det mitt jobb att anpassa frågorna för att få fram hela sanningen.
Ofta handlar frågorna om narkotika och då är det vanligt att testpersonerna bara berättar delar av sanningen, säger han. De erkänner något som inte påverkar om de kan få en viss roll eller inte.
– Vissa medger innan att de rökt gräs någon gång, sedan märker jag att de ljuger under testet. Då kanske de erkänner något mer, att de testat LSD kanske. De försöker komma undan genom att berätta en liten del.
Polygrafen har flera begränsningar. Frågorna måste gå att besvara med ”ja” eller ”nej” och kan inte öppna för olika tolkningar.
I fall då testpersonen försöker förhindra utslag på polygrafen, genom medicin eller fysiska knep, avbryts testet. I många fall leder det till att personen inte kan få den sökta tjänsten.
– Bara vetskapen om den risken kan få vissa att reagera. Då måste jag se till att lugna personen.
När DN genomför testet är det inte mer än mitt eget förtroende för maskinen som står på spel. Jag får order om att slappna av och titta rakt in i väggen framför mig.
Frågorna är enkla, jag blir ombedd att svara ja eller nej på om det är en viss veckodag. När vi kommer till lördag ska jag ljuga och svara nej.
Jag fokuserar på min andning, försöker vara så avslappnad som det bara går och svarar nekande. Jag märker själv ingen skillnad jämfört med föregående svar, men det har maskinen gjort.
Kurvan på datorskärmen hoppar till och blir betydligt högre än när jag talade sanning. Jag lyckades inte överlista det ukrainska försvarets polygraf.
Fotnot: Polygrafisten använder kodnamnet ”Shun”, men heter egentligen något annat.
Fakta.Polygrafen
● Lögndetektorn, eller polygrafen, som används i dag utvecklades av den amerikanska polisen och forensikern John Augustus Larson på 1920-talet.
● Den mäter puls, blodtryck, andning och svettkörtlarnas aktivitet i fingrarna.
I USA, där testet först togs i bruk, är användningen utbredd inom brottsbekämpande myndigheter. Som bevisning i domstol är lögndetektorn begränsad till civila mål.
● I Ukraina genomförs alla tester med samtycke och den som genomför testet kan avbryta när som helst.
● Testerna görs när tjänster som hanterar känsliga uppgifter ska tillsättas. Både inom försvaret och i civilsamhället.