En jordbävningen med magnituden 7,7 skakade Panama vid 20-tiden, svensk tid, på fredagskvällen.
Felicia Ilso befann sig på ögruppen Las Perlas utanför Panamas kust tillsammans med sin man, sina två barn och sin mamma när jordbävningen slog till.
– Alla blev väldigt oroliga. Man blir ännu mer orolig när man till och med ser att personalen blir orolig, säger hon.
Familjen hade åkt ut till ön samma morgon. Felicias mamma var på besök från Sverige.
Redan när de kom fram reagerade de på hur stilla havet var. Men när de senare tog ett dopp förändrades allt.
– Det var fint och lugnt och sen började havet bli oförutsägbart. Det började komma in konstiga aggressiva vågor från olika håll och det var inte vanligt tidvatten. Havet började bete sig jättemärkligt.
”Var bara början”
Familjen tog sig tillbaka till hotellet.
– Men det var bara början.
Vid 13-tiden, lokal tid, kom det första kraftiga skalvet.
– Fönstren börjar darra. Poolen börja skaka. Man kände det också i fötterna.
Familjen sprang ut från hotellet och militären som befann sig på ön uppmanade människor att ta sig till en högre höjd.
Sedan följde ett 20-tal andra efterskalv.
När Aftonbladet pratar med Felicia är det lördagsmorgon och hon har inte kunnat sova ordentligt.
– Det är nästan som man går och väntar på nästa skalv. Man vet ingenting.
Butiker har stängt
Familjen ska stanna på ön till söndag, men vet ännu inte när de kommer kunna ta sig hem till Panama City, där de bor.
Hon berättar att hennes grannar, som bor högt upp i den 55 våningar höga byggnaden, har fått sprickor i sina tak. Enligt Felicia har hissarna stängts av och både elen och gasen slagits av. Det går inte heller att få tag på vatten.
Hon beskriver en kaotisk situation i staden, där människor sover på gatorna av rädsla för att vistas inomhus.
– Alla butiker i hela Panama har stängt.
Hon känner en viss lättnad över att familjen befinner sig på ön.
– På något sätt är vi lite undangömda på ön. Så på något sätt har vi haft lite tur att komma ut hit.
Men hon vill också tillbaka till Panama City.
– Samtidigt vill jag tillbaka och krama om mina vänner och se vad jag kan hjälpa till med. Och se om min lägenhet inte är helt sönder. Alla mina saker, pass, allt är ju där. Det är lite stressande.