Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Jag ville koppla av häromhelgen, men inget lockade hos streamingtjänsterna. Till sist hade mitt fredagsmysflottiga finger halkat hela vägen till 1982 års valvaka.
Det fanns något varmt och inbjudande i blotta färgskalan – som ett slags ”Stranger things” med Lars Orup i stället för Winona Ryder. Snart nog fylldes jag av värme även inför innehållet. Inte en jingel så långt örat kunde höra. Inga snabba klipp, inga flåshurtigt ställda frågor. Folk fick tala till punkt och gjorde det förhållandevis fritt och filosoferande. I värsta fall lite sövande, men ändå som balsam för själen i kontrast till talepunktsterrorn.
Ekonomikommentator var Rudolf Jalakas, mångårig chefekonom på Handelsbanken. Han sågade stillsamt och sakligt såväl socialdemokratiska låtsasjobb som löntagarfonder, och förordade avskaffad bolagsskatt och utbyggda älvar för att få Sverige på fötter. Allt detta just innan den segerrusige Palme skulle äntra scenen, men han tog kritiken med jämnmod, och talade försiktigt om sina framgångar. En viss skillnad mot arvtagerskan Andersson, som trots det sämsta valresultatet i modern tid beskriver hur hon fått mandat att ta Sverige i en helt ny riktning.
Några nypor av den sävlighet och det sakfokus som syntes valnatten 1982 hade gjort gott i dag. Inte för att allt var bättre eller mindre polariserat, som somliga vill ge sken av. Bara ett år tidigare hade Palme kallat sina meningsmotståndare ”hatets och illviljans kolportörer”.
Men vid sidan om den tidens hårda ord hördes längre och lugnare resonemang om vad man ville och varför, och från kommentatorerna mer om sak och mindre om spel. Kanske är det ditåt vi borde röra oss, om vi vill slippa att käbblet står oss upp i halsen. Om vi vill veta vad partierna vill och med vem, före valet hellre än efter ett antal teatrala talmansrundor.
Hos Netflix blev åttiotalsnostalgin en historisk succé, och kanske skulle formen fungera även i SVT. Eller så blir också innehållet detsamma. I ”Stranger things” fick hjältarna föra existentiell kamp mot demoner i parallellvärlden The Upside Down. Här kanske vi sugs in i vår verklighets motsvarighet, Den Breda Mitten, där de stridande heter Ådahl och Gabrielsson.
Läs även