Efter att ha läst de båda insändarna av Johan Petersson blir jag fundersam om hans inställning till projektet om Rönneå. I det ena säger han att dammarna skall rivas, i det andra att brukets vattenförsörjning måste säkras. Två oförenliga ståndpunkter.
Brukets överklagande framgick av artikel i HD/NST för en tid sedan. Vattentillgången angavs där som viktig för brukets överlevnad. Deras lösning var att lämna kvar dammen och bygga ”fiskförbifart”.
Om nu pappersbrukets vattenförsörjning och överlevnad har stor betydelse undrar jag varför det var så viktigt för kommunen att försöka försvåra brukets överklagan. Man anlitade sin konsult och för att överklaga brukets begäran om att få längre tid för sin överklagan.
Vattennivån i Rönneå har också betydelse för fastighet uppströms Forsmöllan som med statligt bidrag anlagt våtmark. Deras överklagan har också inkommit till Mark- och miljööverdomstolen.
Som jag ser det är lösningen att man bygger ”fiskförbifart” även för Forsmöllan.
Så återstår Stackarp. Enligt kommunens grundutredning från WSP år 2017-05-29 finns risk för ras av väg 21 förbi dammen om den töms. Lösningen även på detta är ”fiskförbifart”.
Hade inte kommunen tilltvingat sig vattenkraftverken, av den tidigare ägaren, hade det kanske redan funnits fungerande ”fiskförbifarter”. Tidigare dom i Mark- och miljödomstolen hade ålagt dem detta.
Hög tid för kommunen att återta sin ingivna begäran om att få riva dammarna och i stället bygga ”fiskförbifarter” samt återstarta vattenkraftverken.
Ingvar Åkesson