The Tallest Man On Earth
Just beyond endless mountain
Anti-/Playground
POP Det vi revolterar mot i ungdomen kan senare i livet te sig som en hemkomst. I Kristian Matssons fall handlade det om spelmän, folkdans och timrade stugor. Han flydde till indieband, snowboard och Bob Dylan.
Men en flytt från New York hem till Dalarna och förlusten av en far i Alzheimers satte allt på sin spets.
På nya albumet låter sig 43-åringen från Leksand inspireras av sin barndoms svenska folkmusik. Gården blev hemmastudio och artisten köpte, i samklang med den ensam man i stuga på landet-tradition han verkar i, en fyrhjuling att skotta gårdsplanen med.
Från den första sliriga fiolen, inspelad på svajigt rullband, står det klart att Matsson med medmusiker – Martin Hederos, CJ Camerieri (Paul Simon, Bon Iver med flera) – denna gång tagit ut de musikaliska svängarna. Den nya riktningen klär honom. Sångerna påminner om gamla fältinspelningar och tillåts vara högst mänskliga. Strängar får skorra, stämband får tuppas.
”Colors” kan vara den trevligaste folksång jag hört med det namnet sedan Donovans dito. ”We got the pony” är ett livsbejakande litet spelmansgille. Men i sångarens distade röst bor tillräckligt mycket desperation och tvivel för att musiken aldrig ska slå över i midsommarfirande.
”Overboda”, en duett med folksångerskan Sofia HK, är allra finast. Med bara plockande gitarr och två röster, själva ursprungsformeln för genren, skiner The Tallest Man On Earth som mest.
”Just beyond endless mountain” är ett utmärkt album att spela samtidigt som höststormarna sakta men säkert vinner den ojämna kampen mot de sista löven.
BÄSTA SPÅR: ”Overboda”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik