Höstmånen kylde, en ny årstid var här och IFK Göteborg ställde upp med en helt ny högersida i försvaret, i alla fall i officiella laguppställningen. Sedan placerade Jocke Björklund rutinerade Jonas Bager mellan högerbacksdebutanten Kevin Ackermann och allsvenske startdebutanten, mittbacken Emil Fasth, 18.
Alexander Rubin och VSK svarade med att luta så mycket till vänster (för att testa högersidan) att de grönvita var närmare att bilda regering än konstellationen som vann riksdagsvalet.
Sedan slog vänstern till på riktigt.
Nyttige Simmelhack
Jonathan Karlsson som gång på gång försökt utmana Ackermanns defensiv glömde själv bort försvarsspel när han fick en lätt tackling av väldigt nyttige Alexander Simmelhack som spelade vidare till Heintz och Oliver Månsson, 17, som assisthittade Noah Tolf vars vänsterfot är en av allsvenskans mest underutnyttjade.
Nu borrade Tolf pressat, hårt och lågt in 1–0 (9) i bortre hörnet med sin favoritfot.
De senaste månaderna har IFK Göteborg återuppfunnit sig själva men knappast fotbollen eller taktiken.
Uppspelen med start från Viktor Andersson i målet gick en, två passningar i eget straffområde innan en längre passning, andrabollskamp och vann gästerna från gurkstaden tillbaka lädret så stod IFK Göteborg högt med 4–2–4 och blockerade sensationslagets passningsspel med ett effektivt presspel.
Vackert, nja, men hyfsat effektivt, ja. Skönhetsvärdet hade ökat om det hade kombinerats med fler chanser men så var det inte. Nu kändes det mer tröttkört efter lång och hård arbetsvecka, inte tre veckors landslagsuppehåll.
Eller två formstarka, bra lag som tog ut varandra. Om man vill vara snäll.
Usel procent
Fredagskvällens procentsats var usel. Det berodde inte på dryckestälten utanför arenan av Blåvitt döpta till Nya Öllevi utan VSK:s miserabla passningsspel: 69 procents lyckade passningar under den första halvleken. Var tredje fel alltså. Ingen champagnefotboll direkt.
IFK Göteborg tryckte gasen i botten i början av andra halvlek, anföll mot Kommandobryggan som fick mer luft och Blåvitt parkerade tätt inpå VSK:s straffområde men utan utdelning eller att det riktigt brände till.
Axel Taonsa, Västerås poängkung efter att Ladefoged flyttat, fick ett friläge – i en sekund – sedan kom ytterligare en av Blåvitts nyttiga danskar, David Kruse, i full fart och avstyrde den målchansen. Inhoppande Abdelrahman Boudah nickade tätt, tätt utanför.
Det var två lag som försökte men inte riktigt kunde.
Det var inte 90 minuter av skönhet men ett ögonblick av vänsterbriljans av Tolf såg ut vara det enda som behövdes för att ytterligare etablera IFK Göteborg som ett stabilt mittenlag bara sju mål bakom just VSK i tabellen och med bara sex poäng upp till fjärdeplatsen.
Stök i slutminuterna
Det blev lite fredagskvällsröj till slut ändå.
När Västerås forcerade som mest på tilläggstid mejade målvakten Elis Jäger ned grovarbetaren Simmelhack, klart utanför straffområdet. Det röda kortet på Jäger var korrekt av domaren Richard Sundell, den dömda straffen desto märkligare i mina ögon (jag kan ha fel).
Simmelhack är matchavgörande för IFK Göteborg även när han inte gör mål eller assist.
Utespelaren Fredric Nsambiyumva ställde sig mellan stolparna och skrämde Sam Larsson att bränna straffen över i åttonde tilläggsminuten.
Nåja, de Blåvittsupportrar som festade vidare i fredagsnatten efter 1–0 var nog nöjda ändå.
Med det återstående spelschemat krävs det betydligt högre nivå spelmässigt om Blåvitt ska kunna drömma om ytterligare en gratischans till Europaspel via en ny fjärdeplats. Tobias Heintz och Sam Larsson hade ingen jättekväll offensivt men Larssons defensiva slit hade moralisk höjd.
Individuellt fick IFK Göteborg klart besked om att ytterligare en akademispelare är redo för allsvenskan fullt ut. Emil Fasth, 18, var ingen blyg viol i mittförsvaret. Kevin Ackermann är, inte oväntat, en nyttig värvning användbar i många positioner.
Ett Blåvitt med substans
Det tåls att upprepas: IFK Göteborg har gått från storsvulstiga satsningar med Real Blåvitt till Realistiske Björklund.
Det är inte lika snärtigt – men trovärdigare och med substans när nye huvudtränaren predikar det idoga arbetet. IFK Göteborg tog femte raka segern för första gången på elva år. Det säger ju något om vart Blåvitt borde vara på väg någonstans.
Arbetssegrar sena fredagskvällar väger tungt de också.