”Årets fredspris – en hiss och en diss”
Norska Nobelkommitténs val av Navi Pillay som mottagare av fredspriset hade i ”vanligare” tider kunnat ses som väntat, kanske till och med lite tråkigt.
Mot bakgrund av det världspolitiska läget är det åtminstone lite närmare, ursäkta uttrycket, dynamit.
Carl Fridh Kleberg
Att belöna ett livsverk för mänskliga rättigheter och mot straffrihet för krigsbrott får väl sägas ligga tryggt inom ramarna för vad Nobels fredspris är tänkt för. Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och Internationella domstolen, ICJ, har de senaste åren haft stående plats på experternas listor över möjliga pristagare.
Valet av Navi Pillay ger idén om internationell rättvisa ett ansikte, snarare än ett pris till en stor grå organisation med en förkortning som gärna blandas ihop.
Få om någon lär bli särskilt överraskad av det övergripande temat. Somliga lär vara kritiska men vänner av vad man brukar kalla den moderna regelbaserade världsordningen kan fira.
Trevligt för dem. Dessa världsordningsvänner har nämligen inte så mycket annat att glädja sig åt. Den storpolitiska bakgrunden är bister för den som vill se en världsordning som bygger på gemensamma rättsregler och institutioner som FN.
Trump till attack
Denna syn genomsyrar också Nobelkommitténs motivering. Där beskrivs hur institutioner angrips och maktpolitik tränger undan internationell rätt.
Den mest pådrivande, eller åtminstone mest högljudda, kraften är i dag USA.
Häromveckan angrep president Trump ICC från talarstolen i FN generalförsamling och kallade dess företrädare ”en grupp onda människor”. Medlemsländerna bör omedelbart lämna, löd uppmaningen.
För ordningens skull ska det påpekas att USA inte är del i ICC, men amerikanska angrepp på domstolen inklusive sanktioner mot enskilda domare har skett under Trump.
Pillay är inte längre ICC-domare men var det tidigare och är i dag en sorts tillfällig specialdomare vid ICJ. Trumpadministrationen har också fördömt slutsatserna från den oberoende FN-kommission hon ledde, som i fjol sade att Israel begått folkmord i Gaza. En slutsats som Israel avvisar och som USA:s utrikesdepartement kallat ”höjden av hyckleri”.
Dubbelt budskap
Vilken tyngd fredspriset får, bortom guldmedaljens 196 gram, återstår att se. Trumpsfären besväras inte av kritik när det kommer till angrepp på internationella system. Tvärt om mottas klagomål mottas med ro, ibland till och med munterhet.
Men ett pris som Donald Trump ivrigt velat få för egen del blir nu både ett erkännande av Pillays verk och en skarp markering mot den politik USA:s president driver. Vilket Trump förstås kommer förstå.
En hiss och en diss.
Det här är en analys
Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §4 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.