Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den 10 oktober på 1490-talet ringlar en lång procession upp mot Brunkebergets höjd. Vi hör ett mässande mummel från hundratals röster och ytterligare, kanske tusentals, åskådare i täta rader kantar gränder medan kyrkklockor ännu skälver efter en flera timmar lång högmässa. Det här är katolska tider, så rökelsekar svängs, bjällror klingar, ljuslågor fladdrar och fanor vajar till klerker och korgossars kvintstämmor.
Mellan psalmerna dras sannolikt en pampig version av Örjanssången. Centralt placerad i främre delen av ledet bärs nämligen den stora träskulpturen av Sankt Örjan (Göran). Helgonbilden som annars hör hemma i Bykyrkan, dagens Storkyrkan. Denna storskaliga manifestation av politisk makt och religion sker varje år för att fira dagen då Sten Sture den äldre och hans frihetstrupper 1471 slår tillbaka en här ledd av den danske kungen Kristian I. Alltså det mytomspunna slaget vid Brunkeberg.